Varför upplever många sig ensam i Sverige?

Varför upplever många sig ensam i Sverige?

När man  frågar om vilka egenskaper som är  typiska svenska, så en av de mest egenskapen som man får av alla svar är ensamheten. Vi lever i ett individuellt samhället där "ensam är stark". Det tolkas oftast som den goda ensamhet, en ensamhet som är självvald och aningen kontemplativ och harmonisk. Många har funnit trygghet i sig själv. Singelhushåll i Sverige står i högsta grad om man jämför med de andra länderna i Europa. Men lever ensam och att uppleva sig ensam bör inte vara samma sak.

Förutom de som trivas med sig själv, som  vill  samla sina tankar och hitta sin kreativitet för att berika sitt liv, känner oändlig många människor sig en slags tomhets i sitt inre . 

Det kan finnas många anledningar till att människor känner sig ensamma i Sverige. Det första förklaring till vår upplevda ensamhet kan vara vädret. Den kylan och mörkret får oss att känna sig lite nedstämda, slöa. Vi välja att vara hemma framför TV mer än att delta i något aktivitet umgänget. Detta leder till att vi saknar sällskap, sociala  samtal...

Andra orsak kan grundas av ett mångkultur landet. En stor del av vår befolkning har kommit från ett annat land. Och när vi byter miljö, påvekas vår sociala identitet. Många invandrare kan känna sig obekanta i detta nya landet med nya språk , nya kulturen och mycket annat. Och det kan ta väldigt långtid innan man kan bilda en social identitet som är betydelsefull i sin relationen till andra människor.

Ensamhet kan också beror på olika ålder. Under 2008, Lars Tornstam, professor vid Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet skickade  ut en enkät  år med frågor om upplevd ensamhet. till 3000 personer i åldrarna 20-90 år. Tendensen, att de i 30-årsåldern kan uppleva sig ensamma i högre grad än vad betydligt äldre gör. Och man har funnit att 60 procent bland 20-29-åringarna känner sig ensamma ofta eller ibland. Bland dem i åldrarna 80-90 år är det 49 procent som känner sig ensamma ofta eller ibland. När det gäller de som aldrig känner ensamhet är andelen högst bland 60-69-åringarna, nästan 25 procent.
    Förklaring till att många unga som känner sig ensamma kan vara att man är ny flyttande hemifrån. Man bör lära sig att hantera sin frihet på ett annat sätt, skapa sig egen social plattfrom och kanske är på väg att leta efter kärleken. Och vi lever idag i ett It- samhälle som kallas  "den gränslösa arbete" samhället.  Valmöjligheter ökar. Man kan skapa stor nätverk, hämta en stor informationsmängder under en snabbtid. Det leder till att man känner sig vilsen och otrygg.

Hos gamlingar upplevas ensamhet som en oro om sjukdom, om sin pension eller längtan efter sin partner som gått bort eller ledsna av sina barn som är uppe mitt i livet och inte hunnit riktigt med familjträff.

Alla dessa människor upplevas en yttre ensamhet. De saknar familj, vänner, karriär eller kärleksrelation. När de uppnår den yttre kraft de längtar efter, kan ensamheten upplösas. Men det finns många människor som  har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre. Detta är en intressekonflikt som vars ursprung i själva verket sträcker sig lång tillbaka. Det kan vara något tragisk uppväxt som gjorde att de känner sig ständigt otillräcklighet.

Den kylan och mörkret, den längtan efter sällskap, den oro om framtid, otrygghet och barnsdom svårigheter förklarar en stor del om vår ensamhet. Men det viktigaste orsaken tror jag att det beror på hur vår samhälle uppbyggs. När industrialismen kom bröts släkttraditionerna och generationerna skiljs från varandra. Vi är alla så upptagna med våra egna saker. "Jag har inte mycket tid" har blivit alltså vanligare ursäkt idag. Hur många av oss som försöker att komma med till söndagsmiddag med våra föräldrar om vi har jobb kvar som måste vara klart för måndagsmötet? Ägnar vi några minuter att stanna och prata med våra grannar och undrar varför hon/han ser glad/ledsen ut istället för ett "Hej"? Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra. I den tidspress vi lever under blir vi tyvärr oftast självupptagna och egofixera. " Hur kan jag hjälpa dig om jag har knappt tid för mig själv?". Vi glömmer bort att  givande  kan vara mycket härligare än tagande. Livet berikas om man kan dela glädje med varandra. Det är värdefullt om man har bra och intressanta vänner.. Och det enda som krävs för att vi ska dra människor till oss och knyta band med dem, är att vi bryr oss om varandra i tanke och handling.

Vi - alla  kommer säkert ihåg hur det kändes att få mamma läsa en godnattsaga. Stunderna när mamma satt vid vår säng och hennes mjuka röst följde med in i sömnen är något vackert som vi bär med oss i hela livet. Det var dom stunderna som knyter ett stark band mellan oss, som kan vara något tröst när vi känner oss ensamma. Men idag kan vi se,  hur många av oss har tid att läsa sagor för våra barn varje kväll? När vi inte hinner det, hämtar vi hjälp av teknik i stället. Vi köper DVD skivor, vi köper ljudböcker till barnen och tycker att det är rätt praktiskt. Har vi någon gång undrat om den där ljudboken ersätter mammas eller pappas röst , om det uppfyller barnens behov?  Och viktigaste av allt är om den kan bygga upp och förstärka vår kärlek, vår relation till varandra.

Detta är bara en av många, många t.ex. om hur vi har missat stunder som vi skulle ägna  tillsammans. Visst att det industri livstil,den It- samhället har satt krav och stress på oss. Men det är vi som skapar det samhället . Då kommer vi också att kunna styra det.

Livet skall in...