Rulle

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Rulle Ryggsäck var fascist. Han visste inte hur det hade kunnat bli så, men det berodde antagligen på den dolda propagandan som utspelade sig varje dag på teven. Varje dag flimrade en bild där det stod ”bli fascist eller dö” förbi mycket kvickt på bildrutan. Visserligen var det förbjudet med subliminal perception, men det brydde sig inte teveproducenterna om.

Rulle hade snaggat hår och heltäckande skägg. Hans kropp var späd, men eftersträvade att bli storvuxen och stark. Efter en bilolycka hade han blivit tvungen att amputera ena handen, men han hade en funktionell mekanisk protes som han kunde använda minst lika bra som en vanlig hand, om inte bättre. För, faktiskt, när han var i slagsmål behövde han bara utdela ett lätt slag mot huvudet på sin motståndare för att förpassa honom till medevetslöshet. Det hade han visserligen fått två års fängelse för ett antal gånger, men vem bryr sig? I övrigt på sin fritid brukade Rulle äta fiberrik mat och dricka sockrat vatten för att bli stor och stark, för i skolan hade han blivit kallad hemskheter som ”Lillen” och ”Fulingen”.

Nu satt han på en bar någonstans i västeuropa och pimplade vin. Han var kraftigt berusad och diskuterade vildsint med en skallig herre som sade sig vara Pacifist, vilket Rulle ogillade.
”Vafför är du pacefist för, va?” väste Rulle och blängde på den så kallade Pacifisten.
Runt omkring dem surrade ett tiotal andra besökare på baren, men de lade ingen notis om den diskussion som snart skulle urarta i ett dödligt slagsmål.
”Jo, därför”, sade pacifisten med högburet huvud.
”Du måste ha en anledning!”
”Nej.” Man skulle nästan kunna tro att pacifisten ville ha en fight när han sade så. I vilket fall så blev Rulle galen och kastade sitt vinglas i golvet och bräkte ur sig några ytterst opassande kommentarer. Pacifisten kavlade upp ärmarna och fick en ondskefull blick i ögat, samtidigt som bartendern slog i gonggongen. Publiken hojtade hurrarop och applåderade. Strålkastarna lyste på Rulle och fick honom att se ut som en kastrull. Musklerna på pacifisten blänkte motbjudande, och han hade en tatuering på bröstet som föreställde en körtelsvamp. Också hoppade de på varandra med en vrede som inte gick att beskriva med ord. Rulle klippte till med sin järnnäve och så var fighten slut. Pacifisten föll som en fura till golvet med avslagen hjärna. Först utstötte han några mystiska, halvkvävda gutturala rosslingar, sedan slöt han ögonen och dog ihjäl till döds, stilla insomnande.

Publiken blev genast tyst och Rulle avlägsnade sig från platsen genom bakdörren. Han ville inte att polisen skulle ta honom, för han var efterlyst i hela landet för diverse kriminella handlingar som var förbjudna enligt lag. Han kände sig för stunden upprymd över att ha dödat en pacifist, men han kände också en djup melankoli som hade sina rötter i att handprotesen hade fått en buckla.

Ute härskade natten. I skenet från en gatulykta kunde han se en död fladdermus som log. Regnet piskade ner och Rulle sökte genast skydd i en telefonkiosk. Han ringde några samtal till sin fru, sin mor och sin katt, men den sistnämnde svarade ej. Sedan stoppade han en taxi och åkte till närmaste hotell.

Foajen var svagt upplyst, och bakom receptionsdisken stod en ej upplyst mustaschprydd man som inte visste att Rulle var efterlyst. Rulle fick nummer 147 på fjärde våningen. Rummet var i gammal fornegyptisk stil med faraomålningar på väggarna. En fläkt surrade tyst i ett hörn, och det doftade friskt av ökensand.
Direkt efter han hoppat ner i sängen somnade Rulle, helt utmattad av dagens strapatser. Och i djup sömn befann han sig hela natten, ända tills solen gick upp och stack in sina vassa strålar genom fönstret utan gardin och bländade honom i örat. Då vaknade han med ett ryck, till en början helt desorienterad. Men sedan klarnade allt. Han kom ihåg att han föregående dag dödat en oskyldig pacifist.

Han kände att han hade en hårt bultande huvudvärk och att lederna värkte. Först hade han ingen lust att gå upp ur sängen, men sedan insåg han att det var bäst att hålla sig i rörelse så inte polisen eller FBI hann spåra honom. För det kunde ju ha en förödande effekt. Kvickt checkade han ut från hotellet, stal en cykel och trampade iväg så fort han kunde. När han kände svetten lacka som allra värst hoppade han ner från Öresundsbron iförd baddräkt. Domarna gav honom ett snitt på 8.7. Då mindes han när han varit liten och busat med grannpojken. De hade planerat allt noga. De skulle först palla äpplen, och sedan skulle de krossa rådhusets alla fönster med dem. Men något gick snett. Rulle klättrade försiktigt upp i äppelträdet med en kasse i sitt grepp. Så fort han kunde fyllde han den med de gröna, fina äpplena. Grannpojken satt gömd i en buske några meter därifrån. Allt gick som smort.

De båda pojkarna gick efter den lyckade äppelpallningen till rådhuset och började kasta. Men när de förstört 92 av de 108 fönstrena tog Rulle upp ett äpple ur kassen, råkade kasta en blick på det och insåg att det var en armerad handgranat. De båda pojkarna överle...