Utmattningsdepression

”Att gå in i väggen” är ett uttryck som de flesta har hört talas om. I mitt fördjupningsarbete ska jag reda ut begreppet och föklara mer om innebörden av utbrändhet. Jag har en anhörig som drabbats så just därför tycker jag att ämnet känns extra intressant.

Utmattningsdepression är som bekant ofta förekommande i vården. Detta hänger till stor del ihop med stress. Vissa av oss reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare. Då är det lätt hänt att man genom att undertrycka sina egna behov och känslor bara kämpar vidare. Det är när man inte kan kompensera de övermänskiliga ansträngningarna som sjukdomstillståndet kan uppstå. För att beskriva detta läge används uttryck som "stresskollaps", att "gå in i väggen" eller ordet utbrändhet för att beskriva detta fenomen.

Symptom:

Av personlig erfarenhet så vet jag att det är svårt att upptäcka att en person ”gått in i väggen” och det dröjer även länge innan den drabbade själv förstår hur illa det egentligen är. Den drabbade själv har ännu svårare att se sin sjukdom. Det beror på att man har lätt att blunda för kroppens varningssignaler, trots att de i detta fall bara blir fler och fler.

Symptomen är till stor del desamma som vid depressivt syndrom, bl a ihållande nedstämdhet och likgiltighet. Det finns en mängd kognitiva och somatiska symtom. De kan märkas av som kraftlöshet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar, tunnelseende, ljudkänslighet, huvudvärk, magvärk, yrsel, muskelvärk, rastlöshet, nedstämdhet, tomhetskänslor, ångest, självmordstankar, ont i bröstet, infektionskänslighet m.m. Detta stegras och blir värre och värre med tiden. Den drabbade personen börjar till sist undra över vad det är som händer med henne/honom. Man känner inte längre igen sig själv, fungerar inte som tidigare, tappar förmågor och kan dra sig undan socialt umgänge och isolera sig.

Definitoner:

Det finns idag ingen allmänt accepterad definition av utbrändhet. Här kommer olika definitoner från forskare och psykologer som jag tycker att är intressanta:

Professor Wilmar Schaufeli som i flera decennier forskat kring utbrändhet beskriver tillståndet så här: "Ett långvarigt negativt, arbetsrelaterat, sinnestillstånd hos 'normala' individer, som framför allt karakteriseras av utmattning, olust, en upplevelse av nedsatt kapacitet, minskad motivation och utveckling av negativa och destruktiva attityder och beteenden i arbetet." Detta psykologiska tillstånd utvecklas gradvis men det kan ta lång tid innan individen själv blir medveten om det. Det uppstår ur en situation av bristande överensstämmelse mellan ambitioner och verklighet. Ofta hamnar individen i en ond cirkel på grund av brist på adekvata copingstrategier.

En svensk forskare, Lennart Hallsten betonar också att man som individ kan uppleva sig förhindrad att utföra en roll som är mycket viktig för identiteten. Det kan gälla yrkesrollen men också roller som har att göra med försörjning, familj och privatliv. Denna kollision mellan ideal och verklighet upplevs som starkt frustrerande och stressframkallande.

Ett psykoanalytiskt exempel av utbrändhet beskrivs av Herbert J Freudenberger och Gail North i symtom-cyklar med tolv stadier som återspeglar känslotillståndet:

1. Tvångsmässigt behov av att hävda sig
2. Intensivare engagemang
3. Subtila uppoffringar
4. Konflikter och behov avfärdas
5. Värdeskalan påverkas
6. Förnekandet ökar
7. Bristande engagemang
8. Märkbara förändringar i beteendet
9. Avpersonalisering
10. Tomhet
11. Depression
12. Total utmattning

I deras bok skriver de att ”utbrändhet är ett tillstånd som utvecklas långsamt under en lång period av stress och kraftförbrukning.” och inträffar till följd av överdrivna krav från exempelvis individen själv, omgivningen eller samhället. De fokuserar i första hand uppmärksamheten på individen och menar att trauman i uppväxten som exempelvis alkoholiserade föräldrar senare i livet kan ge upphov till utbrändhet. Freudenberger har ett bra exempel på hur man kan förebygga att bli utbränd: Man ska lära sig dämpa intensiteten i sin tillvaro, lära sig säga nej, ompröva sina värderingar och behålla sitt sinne för humor.

Forskaren Christina Maslach menar att grunden till utbrändhet är ”emotionell utmattning” och att lösningen på problemet ska sökas på arbetsplatsen och dess sociala sammanhang. Bakomliggande faktorer kan exempelvis vara hög arbetsbelastning, brist på kontroll över arbetsuppgifter, orättvisor i systemet, brist på samhörighet bland kollegor, otillräcklig belöning för en insats och motstridiga värderingar på arbetsplatsen. Att dessa faktorer blir mer förekommande beror bland annat på dagens ekonomiska syn, nya ledningsfilosofier och den snabba teknologiska förändringen. Hon menar därför att arbetsplatsen ”mer än tidigare är en bördig grogrund för utbrändhet”.

Diskussion:

Jag tycker att alla dessa definitoner och teorier är viktiga och intressanta. Som Wilmar Schaufeli ser jag utbrändheten som en ond cirkel som är nästintill omöjlig att ta sig ur, då det är så svårt att märka av att man blivit drabbad förrän sjukdomen gått långt. Jag tror att det är lätt (särskilt inom vården) att ha svårt att separera arbetslivet med privatlivet. Det är lätt att man ”tar arbetet med sig hem”. På så vis är det svårt att känna ro och vila ut.

Herbert J Freudenberger och Gail North har ett bra förslag på hur man personligen kan förebygga att bli utbränd. Det tror jag att är väldigt svårt i ett stressigt arbete. Men det är viktigt att man vet hur man hanterar arbetssituationerna på ett hälsosamt sätt.

Christina Maslach teori om bakomliggande faktorer ser jag som trovärdig. Jag tror själv att utbrändhet är mycket vanligare idag än någonsin på grund av att arbetssituationerna förändrats. Särskilt märkbart är det nog i vården. Nya arbetsuppgifter läggs på varandra, det blir svårare att hinna med och stressen ökar. ”Emotionell utmattning” är en term som jag tycker passar bra. Att hinna med vårdtagarna är det man strävar efter, men det är inte lätt alla gånger. Arbetsuppgifterna kanske borde delas in bland personal för att minska stressen.

Vägen tillbaka:

Rehabilitering är viktig och kan innefatta:

Depressionsbehandling (läkemedel, samtalsterapi individuellt eller i grupp)
Avspänningsträning (t.ex qi gong, mental trä...