Singoalla

Singoalla

•-                                     Den första svenska romanen som skildrar etniska kulturkrockar!

Anna Isacson

Mu2

SvB

Singoalla - den första svenska romanen som skildrar etniska kulturkrockar!

Syftet med denna artikel är att upplysa de etniska skildringarna i Viktor Rydbergs unika roman "Singoalla" genom de romantiska temana. Singoalla är en tragisk kärleksroman som utspelar sig i medeltiden. Det finns en anledning att den utspelar sig i medeltida Sverige, han ville fly vardagen och beskriva hur en kärlekshistoria kunde vara i medeltiden. Rydberg ville skapa något unikt med kärlekshistorian genom att beskriva en ung svensk man med blond hår och blåa ögon förälskelse till en mystisk, svarthårig, mörkhyad zigenarflicka. De möts och Erland, den unga blonda svenska riddaren, blir förtrollande förtjust över Singoallas, den gåtfulla zigenarflickan, skönhet. En sådan flicka har Erland aldrig påträffat, hennes sätt att klä sig, hennes sångröst och hennes utseende var något helt annorlunda än de flickor i hans borg. Erland blir övergiven av Singoalla efter hon sa att hon kommer från fjärran och stannar ej på någon ort. Erland blir helt förtvivlad, han undrar var denna mystiska kvinna kommer från. Hon beskrivs som ett exotiskt mörkt naturväsen. Han vet inte om vad han känner för henne, han är både rädd och förälskad.

En kväll kommer ett främmande folk till Ekö borg där Erland bor. De är alla svarthåriga och allmänt mer färglada i klädsel, man kunde lugnt se att de inte var från Svea land. Kvinnorna dansade på ett sätt svenskarna aldrig sett förut och spelade främmande toner. När Erland får syn på Singoalla bland alla de dansade kvinnorna blir han förvirrad och vet inte vad han ska göra. Han gör sig fin och Erlands moder tror han gör sig fin för den sköna flickan Helena Ulvsax med blåa ögon och ljusa kinder, men den Erland tänkte på hade mörkbruna ögon och ljusbruna kinder. Erland och Singoalla träffar varandra varje kväll vid dammen där de träffades första gången. Det är typiskt romantik att de träffas i skogen och vid dammen. Naturen är gudomlig och där känner de sig trygga. Men Singoalla är ständigt rädd, tänk om hon blir upptäckt med en svensk ung riddare? Och inte vilken ung riddare som helst, Erland är son av herren på Ekö och Singoalla dotter av hövdingen för deras folk. Men de lever i nuet och förtränger de omöjligheterna att vara tillsammans förevigt. Erland som bara är 17 år och aldrig älskat en annan kvinna svär till Singoalla att han ska älska henne för evigt när hon frågar om de ska bli gifta. Hon tillber till sitt folks Gud - Alako och gör deras "giftermålsrit". De dricker varandras blod för att bli varandra mycket närmare. Erland skulle i vanliga fall skulle Erland ha funderat lite över, att de så lätt kunde kallas man och hustru, trots att de inte växlat ringar, att ingen präst hade läst böner över dem och inget bröllop hållits. Men nu tänkte han inte på det. Han var berusad av Singoallas kärlek.

Zigenarna drar sig vidare och Erland följer med men föraktad av alla männen. En mycket intressant del i boken är när Erland upptäcker att de silverbesticken zigenarna använde liknade de från Ekö. Rydberg förknippar alltså zigenare som tjuvar som strövar runt om i världen och tar rikedomar från ställena de stannar hos. Men Erland märker ingenting, men det gör de i Ekö slott. De kommer med riddare till zigenarna och är beredda att ge revansch på deras otacksamhet. Men zigenarna  håller Erland som gisslan och därför vill inte Bengt Månesköld, Erlands far, ge sig an på dem. Erland och Singoalla skiljs åt, det var kanske deras öde att skiljas? Singoalla blir utkastad från sitt gemenskap när hon säger att hon älskar främlingen med det ljusa håret och de blåa ögonen. Sedan kommer Assim för att ta tillbaka Singoalla och efter tag ger hon sig helt utmärglad och svag till Assim. Det var slutet på andra delen.

Det Viktor Rydberg försöker berätta är att Singoalla och Erland var så annorlunda så det är svårt för deras egna gemenskap att acceptera deras kärlek. "Singoalla" kan likna Astrid Lindgrens roman "Ronja Rövardotter", i alla fall första delen. De två rövarfamiljerna är fiender och båda hövdingarnas barn blir som bror och syster, i "Singoalla" blir de hustru och man! Mattisrövarna tar Birk, Borkas son, som gisslan som revansch på Borkarövarnas angrepp på dem, det kan liknas när zigenarna tar gisslan på Erland! Ronja tröttnar på deras fientlighet och hoppar över till Borkafamiljen. Då förklarar Mattis att hon inte är sin dotter längre, även om han inte menade det egentligen. Det är ungefär exakt vad som hände för Singoalla när hon förklara att hon älskade Erland och blev utvisad från deras gemenskap, men innerst inne ville inte Singoallas far utvisa henne!

I den andra delen har det gått 10 år och har Erland glömt bort Singoalla efter allt gift från zigenarna,  allt är som en mörk och ond dröm för honom. När han hör namnet Singoalla ryser han av avsky omedveten om vem Singoalla är. Han gifter sig med Helena och har en son och allt verkar så bra. För det är så det ska vara, en vanlig familj från samma bakgrund och samma gemenskap. Singoalla däremot är tragisk, hon har ett barn som är hennes och Erlands! Barnet heter Sorgbarn och namnet avslöjar barnets öde. Sorgbarn växer upp i en tragisk miljö utan pappa bara mamma och Assim vid sidan. Även om Singoalla älskar sitt barn låter hon sitt barn bli som en spion på Erland. Sorgbarn får bo hos dem i Eköborg, med skyldighet att lämna tillbaka alla de dyrbarheterna deras folk stal från dem förut. Sorgbarn blir illa behandlad av Erland för varje gång han ser in i Sorgbarns ögon tänker han på Singoalla och det plågar honom. Men efter ett antal dagar när Sorgbarn lyckats få tillbaka några av deras dyrbarheter mjuknar Erland för Sorgbarn men fortfarande vågar han inte vara snäll mot Sorgbarn.

En dag går Sorgbarn till en grotta där Singoalla och Assim håller till. Singoalla ger honom ett gift som skulle förtrolla Erland och han skulle göra allt Sorgbarn sa. På natten ger Sorgbarn Erland giftet och de ger sig av till dammen där Erland och Singoalla först träffades. Erland blir en helt annan person, han omfamnar Sorgbarn när han upptäcker att han är sin son och gråter av glädje och längtan när han ser Singoalla. Allt var som 10 år sedan, men Singoalla var fortfarande olycklig för hon visste att hon bara kunde bli hans på natten och på dagen var Erland Helenas make. Singoalla blir som en mörk, mystisk och konstig dröm för Erland. Att hon är utländsk och okänd gör henne nästan som en demon eller häxa, något bortom mänskligt.

Men efter ett tag blir Erland ganska dålig och misstänker att Sorgbarn gör något åt honom när han sover. Så han beslutar sig att vara vaken. Och följer med Sorgbarn, när de kommer till skogen misstänker Sorgbarn att han inte har förtrollat honom och Erland blir rasande när Sorgbarn säger att han är sitt barn. Han blir så rasande att han dödar stackars Sorgbarn. "Hur kan en fräck pojke kalla en okänd man för far?" "Vilket skämt!" Utbrast Erland. Men Erland upptäcker såklart att han gjort ett stort misstag. Och när han möter Singoalla igen utan förtrollningen kommer alla hans minnen tillbaka och han känner nu igen Singoalla som sin första kärlek och enda kärlek, sin hustru! Men han har redan dödat sin son, Sorgbarn, och för att åtgärda det så bestämmer han sig att bli eremit och bo här i skogen.

Pesten härjar i Sverige i den tiden och massvis av människor dör! Zigenarna åker vidare och Singoalla tar Erlands son med sig eftersom Helena dog av pesten och de flesta från Eköslott. De brände upp slottet. Prästerna i slottet berättar för Erland att en kvinna tog med sig Helenas och Erlands son med det "främmande folket" alltså zigenarna.

Hela romanen berättar Viktor Rydberg zigenarna som främmande folk. Det är ganska intressant för på den tiden så reagerade de inte så starkt. Men om någon skulle skriva om en folkras som lite ...