De svartas situation i USA

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur har de svarta haft det i USA?

Det fanns inga svarta i USA från ”början”. Det fanns inga vita heller.
Sen européerna kom till USA har de färgade haft det svårt. När de vita amerikanerna började hämta slavar i början av 1700-talet var slavhandeln redan etablerad bland t.ex. portugiser och araber. Båda folkslagen hade hämtat slavar från Afrika i hundra år.
För att man skulle få ta slavar mutades de afrikanska klanledarna med glas, metaller, brännvin och vapen mm.
Till USA hämtades slavar främst till stora plantager med t.ex. sockerrör, bomull eller tobak. Men slavarna användes också till hushåll och andra sysslor.
Slavarna hämtades med båt från bl.a. Nigeria (3,5 miljoner slavar), Benin (10000 slavar), Togo och Ghana. Ombord på båten var det så trångt att slavarna knappt kunde röra sig. På det danska slavskeppet Fredensborg hade varje slav en yta på 180x70x40 cm. och då hade de å andra sidan gott om plats. Nästan alla slavar drabbades av depression, så när de luftades var tredje dag när de luftades passade många på att göra självmord genom att hoppa överbord. Detta förebyggdes med extra höga relingar, men kunde inte avvärjas helt.
Ibland gjorde slavarna uppror och försökte ta över båten och vända tillbaka den när de luftades. Nästan alla ”slavuppror” på båtarna avleddes. Sen bestraffades några av slavarna medan de andra såg på. Exempel på bestraffningar: tortering, ibland till döds, dränkning genom att man satte fast slavar i kedjor med en stentyngd i början av kedjan. När man sedan släppte ner tyngden i vattnet åkte alla slavar som satt fast i kedjan med och dränktes.
Maten på skeppet var inte överdrivet mycken eller fet, men det fanns så mycket att de precis skulle överleva. En manlig slav fick ca 335g mat i veckan. Födan var bl.a. fläsk, bönor, gryn, hirs, brännvin, lite tobak och palmolja. De hårda förhållandena på båtarna resulterade i att var sjätte slav dog. Men också en tredjedel av besättningen dog.
De sjuka slavarna fick ingen mat, så blev man sjuk så dog man i regel.

När slavarna var framme i USA tvättades de och gjordes i ordning. Sen såldes de på stora auktioner. Slavarna som inte blev sålda skeppades vidare till nästa auktion. En uppsättning slavar till ett medelstort plantage kostade ca 100000 dollar. En mycket stor summa, fast å andra sidan fick slavarna inga löner mer än mat och en säng.
Om båten ertappades med för många slavar var det lättaste sättet att göra sig av med de övertaliga att dränka dem (se ovan).
När alla slavar var sålda lastades slavarna med tobak och bomull mm. Varorna skeppades till Europa där de såldes. Sen lastades skeppen med brännvin, glas, metall och vapen mm. Båten med varorna åkte till Afrika där man tog slavar och så fortsatte det. Dessa resor kallas för triangelhandeln.
Livet som slav i USA var hårt och man flyttades runt mellan olika ägare på olika plantage. Slavarna dog ofta unga.
Åtskilliga år skulle gå innan det skulle bli ändring på de svartas situation.
1861 valdes Abraham Lincoln till president. Han hörde till det republikanska partiet, och tyckte att slaveri var fel och omänskligt.
Sydstaterna var missnöjda med Lincolns beslut i olika frågor, t.ex. om tullen och slaveriet.
Nordstaterna tyckte att det var fel att låta människor jobba gratis för att de hade en annan hudfärg, men sydstaterna, som bara hade plantagerna att försörja sig på tyckte att de skulle ha kvar slaveriet. Sydstaterna ansåg också att de svarta var ociviliserade och vilda och att de inte dög till annat än slaveri.
Sydstaternas missnöje gjorde att de bröt sig loss och bildade en egen nation, CSA.
Detta resulterade i ett våldsamt inbördeskrig, som krävde ca 558 000 människors liv.
USA med sitt industrialiserade samhälle, bra skolor och 15 miljoner invånare hade ett stort övertag över CSA med sina 9 miljoner dåligt utbildade invånare och jordbrukssamhälle.
1865 vann USA och CSA tvingades bli en del av USA igen, och de tvingades också frige sina slavar.
Personligen tror jag att ett inbördeskrig kunde ha undvikts genom att man avskaffat slaveriet under en lång period istället för på bara något år.


Strax efter krigets slut bildades Ku Klux klan. Det var en rasistisk organisation som nattetid terroriserade de svarta. Ku Klux klanens medlemmar klär sig i pölsiga vita overaller med spetsiga huvor. Ku Klux klanen finns än idag.
Diskriminering av svarta tillämpades och tilläts ända in på
1960-talet. Diskrimineringen påminde om Apartheid som utövades i Sydafrika, med olika handfat, bänkar för endast vita mm. De svarta barnen gick också i mycket sämre skolor än de vita, och deras lärare blev ofta mördade.
1955 klev en enkel sömmerska på en buss i Montgomery, Alabama. Hon hette Rosa Parks. Efter en lång dags hårt arbete var hon trött och satte sig på ett säte. Lite senare klev en vit man på bussen och enligt reglerna var Rosa skyldig att resa sig så att han fick sitta, men Rosa vägrade och blev avslängd från bussen. Detta var starten till en 381 dagar lång bojkott av bussbolaget från de svartas sida. Efter 381 dagar ändrades reglerna och svarta behövde inte resa sig åt vita och de svarta började åka med bussbolaget igen.
Bojkotten var början på medborgarrättsrörelsen.
I spetsen på medborgarrättsrörelsen fanns Malcolm X, ledare till
en organisation för svarta muslimer som ville att svarta och vita skulle vara jämlika, och Martin Luther King, som var emot våld och ledde många demonstrationer mm i kampen för de svarta. Martin fick Nobels Fredspris för sina insatser 1964.
Malcolm X...