Immunoglobuliner

Immunoglobuliner

Immunoglobuliner tillverkas av B-plasmaceller och återfinns i blodet där de cirkulerar och i lymfan.  Deras uppgift för att kunna försvara kroppen är att känna igen den antigen som den främmande organismen blivit. Genom att känna igen en antigen kan antikroppen signalera till andra immunceller som då ska ta hand om de främmande organismerna på det sätt som är anpassat efter den främmande organismens typ dvs. om det är exempelvis är ett virus eller bakterier.

Antikropparna är formade som ett y och består avtvå olika kedjor. Från antikropparnas upptäckt har man delat in antikroppen i två delar, Fab och Fc. Fc är den nederna delen och Fab den yttersta. Fab består i sin tur av en tung och en lätt kedja medan Fc endast består av en tung kedja.[1]

Immunoglobulinklasser

Det finns två isotoper av lätta kedjor och fem av de tunga. Dessa fem är IgG, IgA, IgE, IgM och IgD. I första hand är det IgM som bildas men eftersom att den är så stor och inte kan ta sig igenom exempelvis vävnader och hinnor behöver den kunna förändra sig. Därför sker det ett klassbyte när produktioner ökar av antikroppar hos B-cellerna. Vid detta klassbyte ändras endast den konstanta delen eftersom det nu tillhör en annan klass och det är

Figur 1[2]                                                                        dessa konstanta delar som kännetecknar en viss klass.[3]

Immunoglobulinklasserna skiljer sig åt både i struktur och i hur de binder till sig antigener. Alla klasser är monomeriska molekyler utom IgM som är en pentamer vilket innebär att den innehåller 5 molekyler. Antikropparna har dessutom en flexibel del för att kunna nå bättre vid bindnig till antigener. Det är på ändarna som antikroppen binder till sig antigenen och det finns tio bindningsområden på dessa ändar.

IgG består av 3 delar där Fc är stammen och Fab armarna. Dessa tre delar bildas då IgG-molekylen klyvs. [4] För alla antikroppar gäller det att Fc-delen är den konstanta för just den klassen den tillhör och Fab är variabeln.

IgA är den klass som det bildas mest av hos människor eftersom den används som antikropp i serum och som sekret i tårar, saliv och tarmsekret. IgA återfinns också i modersmjölk där det skyddar mot infektioner hos det ammande barnet.

IgE förekommer i låg koncentration i serum hos människor, men kan ändå framkalla kraftiga antiflammatoriska och allergiska reaktioner när den binder till sin antigen. Den huvudsakliga funktionen för IgE är att ge skydd mot parasitinfektioner.

IgM är den immunoglobulinklass som bildas först vid t.ex. en infektion eftersom den känner igen de flesta inkräktare och har därmed också större chans att binda till sig fler främmande ämnen än andra immunoglobulinklasser. IgM är som sagt också den molekyl som är störst bland alla antikroppar och är på så sätt också ganska opraktiskt då den inte kan ta sig fram överallt i kroppen. Däremot kan den dock pga. sin storlek vara mer effektiv när den aktiverar komplementsystemet vilket innebär att attack-komplex bildas som förgör den främmande organismen genom att borra ett hål i dess cellmembran.

IgD sitter på de flesta B-lymfocyter och troligen binder de till sig antigener, de fungerar alltså som receptorer. Däremot är det inte bevisat vad IgD:s uppgift egentligen är.[5]

Utnyttjning av antikroppar

Vid ELISA, Enzymkopplad immunadsorberande analys, används antikroppar som märkts med enzymer för att påvisa närvaro av just den antikroppen eftersom enzymerna har en förmåga att framkalla en färgförändring vid test. När man påvisat att en viss typ av antikropp eller antigen förekommer vet man vilken infektion som satt igång produktionen av just den typen av antikroppar. [6]

Man kan även ha användning av antikroppar när man ska påvisa ett visst protein, Western blot (WB). Detta är en metod som används av mycket inom biomedicinsk och biomolekylär forskning. Användningsområdet för denna metod är alltså väldigt brett då man kan identifiera många virus som framkallar vissa specifika antikroppar som exempelvis HIV-antikroppar. [7]

Monoklonal antikroppar

En monoklonal antikropp är en antikropp som skapats för att kunna reagera mot en viss antigen. Dessa antikroppar bildas ur en lymfocyt som odödliggjorts och producerar därefter klonade antikroppar. Dessa klonade antikroppar känner då bara igen ett och samma specifika antigen eftersom de har samma bindningsegenskaper till ett visst protein. Detta används både inom medicinskt och biologisk forskning. Monoklonala antikroppar används exempelvis då man försöker behandla autoimmuna sjukdoma på immunologisk väg. Man blockerar signalvägat mellan cellerna med hjälp av monoklonala antikroppar och det har visat sig möjligt att minska inflammationen. Man har även använt denna metod vid t.ex. MS och vid typ 1-diabetes.[8]

[1] Genomgång Biologi breddning 2009-04-15

[2] http://alpha2.bmc.uu.se/Courses/Bke1/2002/Projects/antibodies/antikroppar-filer/image005.gif 2009-04-15

[3] Genomgång Biologi breddning 2009-04-15

[4] http://xray.bmc.uu.se/Courses/Bke1/2004/Projects/Antibodies.pdf 2009-04-15

http://www.smittskyddsinstitutet.se/100ar/viktiga-artal/1966/ 2009-04-15

[5] http://alpha2.bmc.uu.se/Courses/Bke1/2002/Projects/antibodies/antikroppar.htm 2009-04-15

http://sv.wikipedia.org/wiki/Komplementsystemet 2...