Från puppa till fjäril

Från puppa till fjäril

Adams liv hade aldrig varit särsklit lätt, barndommen hade varit svår med alkoliserade föräldrar som inte brydde sig. När han började på högstadiet blev festerna många och han blev mer och mer agresiv, med åren som gick blev det bara värre. Allt detta var morsan och farsans fel, om de bara hade brytt sig lite om honom och hur det gick för honom i skolan så kanske hans liv skulle ha sett anorlunda ut, eller? Kanske skulle han varit en välbetald Ericsson chef med ett bra liv!? Kanske de kunde ha varit så, men det var det inte, så var det förehelvette inte...

Han kollade på det dystra mörka landskapet genom Kumla anstaltens igengallrade fönsterruntor. Han hade suttit inne här i två år nu, två år imorgon för att vara exakt. Och varför? Jo för att han hade hamnat i slagsmål med någon random kille som hade kaxat när han var full, och vad som hände var att han fick in ett slag på killen som fick honom att tappa balansen, ramla och slå huvudet i trottoaren. I domstolen dömde de sedan honom för grov misshandel av killen även fast det hade varit han som startade det. De överklagade men dommen förblev. Under hans tid här hade han inte blivit mer agressiv som någon annan kanske skulle ha blivit, utan han hade haft tid att tänka och det hade gjort att han bestämt sig för att bättra sig och ta tag i sitt liv. Han hade suttit här ganska länge nu, flera timmar misstänkte han men nu var han trött så han kröp ner bland de kalla lakan i den hårda sängen.

Morgonen där på var det solig ute och han vaknade av att solen sken in på honom genom fönstret. Plötsligt fattade han, idag var den dagen han hade väntat på de senaste två åren, idag var den dagen när hans liv skulle börja om på nytt. Om det tillät sig förståss. Han gick in på toaletten där han tvättade sig, han kollade på sig själv i den buckliga matta spegeln, wow han såg verkligen vildvuxen ut. Håret var långt och ruffsigt och skägget var inte så litet de heller.

När han hade ätit klart knackade Gernas honom på axeln och frågade om han var klar, Äntligen utbrast Adam samtidigt som ett brett leende spred sig över hans läppar. De gick tillsamans ner till huvudingången där en polisbil stod och väntade. Innan de satte sig i bilen kom en annan polisman som han inte visste namnet på och gav honom hans saker, sedan satte de sig i bilen som rullade iväg. Han kollade genom bakrutan och lovade sig själv att han aldrig mer skulle behöva se den här platsen. Han var ung, bara 21 år och han kunde ändra sitt liv, han skulle göra bättre, det skulle han!

Bilen stannade med ett ryck framför den välbekanta porten på Pålsundsgatan 1a. De gick in och tog den lilla hissen upp till femte våningen där han fiskde upp nycklarna ur en kruka med en död blomma i, han var förvånad att dom faktiskt var kvar. Han blev så omtummlad av hur mycket han hade saknat det här stället att han behövde sätta sig ner. Den lilla 2an lucktade instänkt och av gammal öl, stanken gjorde honom illamånde och han såg hur Gernas rynkade på näsan. Adam skrattade och Gernas instämmde. Han var så lycklig över att vara hemma!

”Då så ” sa Gernas ”Då lämnar jag dig här, och se till att inte ställa till med något nu när du äntligen kommit ut”. ”Nej, det kan du ge dig på!” svarade Adam med ett flin. När Gernas var borta började han att ta bort alla ölburkar och annat skit ur lägenheten, om han skulle börja om sitt liv behövde han ju börja i någon ände. När han var klar kom han på att all mat i kylskåpet måste vara hel ruttet eller att kylskåpet är förstört eller nått, men som tur var verkade det som att någon av hans mor eller farföräldrar hade varit här och rensat ut allt. Det var han tacksam för, tanken av att räsa ur två år gammal mat fick honom att må illa. Han kom på att han borde gå ut och handla mat så han klädde på sig och tog plånboken. Pengar var inget han hade behövt oroa sig för eftersom hans far och mor föräldrar hade lagt undan pengar till honom men det betydde inte att han inte att han inte behövde skaffa sig ett jobb.

När han klev ut genom porten kände han en underbar känsla, en känsla av att vara fri. Han kunde inte låta bli att ta några glädje skutt och ett gäng ungdommar stirrade misstroget på honom men han brydde sig inte. Han gick genom Högalidsparken, över bron och sen ner i pisstrappen, han hade verkligen saknat allt det här. På Konsum kunde han inte motstå att köpa i pricip allt han såg, under hela hans fängelse tid hade maten varit enformig och torr. Så han skulle väll aldrig kunna motstå kött, pommes frites, potatisbullar, billys pampizza, glass, bär, kakor, grädde, godis, frukt och allt annat han lyckades proppa ner i den röda varukorgen som nu verkade väldigt liten.

När han hade betalt kom han på att han borde kolla in på hårsalongen Mothårs på vägen hem och se om Jenny hade någon tid till honom. Han hade jämt klippt sig hos henne innan han åkte in i finkan. Klockan över dörren plingade när han steg in i den lilla salongen, Jenny kom in i rummet och lyste upp när hon såg honom. ”Adam det var länge sen” sa hon och kramade honom hårt. ”Var har du varit de senaste åren?” frågade hon honom. ”Tja jag åkte in i fängelse för att jag hamnade i slagsmål med någon kille på en bar” sa han skamset och tittade ner på sina fötter. ”Ja det förklarar ju i alla fall hur du ser ut” sa hon och skrattade. Hon hade alltid förstått sig på honom och han var glad att hon regerade som hon gjorde. ”Kunden som jag skulle ha klippt avbokade så jag antar att jag kan ta mig an den här kalufsen, gratis såklart” sa Jenny och blinkade. Tacksamt satte han sig i stolen. ”Men du måste berätta allt, från början till slut” sa hon och väntade på hans svar. ”Okej” han drog en suck och började berätta.

Dagen därpå vaknade han inte förän vid tre tiden och han skyndade sig upp, det var lördag så arbetsförmedlingens kontor hade inte öppet så länge. Han slängde i sig resten av rostbiffen från igår på en macka och skyndade sig iväg. När han kom fram till Arbetsförmedlingens huvudkontor blev han lite skakig, tänk om han inte skulle kunna årdna ett jobb, vad skulle hända då...!? Så långt hade han inte tänkt, men han hoppades att de skulle frånse hans ”bakgrund” om man nu kunde kalla det så när han nyss kommit ut från fängelset. Han tog mod till sig och klev in och tog en nummerlapp. Det var förvånadsvärt lite folk där, han trodde att han skulle få vänta länge innan det blev hans tur men det gick på bara tio minuter. Mannen som satt framför honom såg vänlig ut och Adam förklarade sin situation, mannen sa att han inte kunde hoppas på mycket men att han skulle kolla upp om det var någon som kunde ta emot honom. Han sa att han kunde komma tillbaka om två timmar så skulle han nog veta om det var möjligt för Adam att få ett jobb.

Två timmar senare kom han tillbaka och mannen från arbetsförmedlingen såg ut att vara riktigt nöjjd. Han sa att han genom att ha ringt till Kumla och låtit dom prata med chefen på det Ica i ringen som hade varit villiga att kanske låta honom provarbeta en månad hade lyckats att få dem att gå med på det. Mannen sa även att det var tackvare alla goda ord som personalen på Kumla hade sagt om honom som hade gjort att de gick med på det. Adam blev överlycklig, han hade aldrig kunnat tänka sig att det skulle gå så här fort. Vad är det liksom, en på en million som får en provanställning på Ica dagen efter han har kommit ut från fämgelset, det var helt otroligt! Han tackde mannen och åkte hem.

En vecka senare fick han börja provarbeta på Ica och han var glad att ingen förutom chefen visste om vad han var för person för då slapp han alla blickar. I början var hans arbete mest att ställa varor på hyllorna men i efterhand fick hans chef Mårten mer förtroende för honom och lät honom sitta i kassan också. Han tyckte det var riktigt kul faktiskt, mest va...