Katarina Von Bredow

Barndom och uppväxt

Katarina von Bredow föddes i småländska Aneby den 16:e februari 1967. Hennes fader hette Birger Linden, som dog september 2005, och hennes mamma hette Dolly Linden. Katarina gick sina första skolår på "Centralskolan" i Aneby, men flyttade 1978 med sin mor till Jönköping och började på "Rosenlundsskolan", där hon gick ut nian 1983.

Varför Katarina och hennes mor flyttade till Jönköping berodde på att föräldrarna skildes år 1975.

När Katarina gick ut nian, 1983, hade hon redan träffat sin blivande make, Einar von Bredow. Einar var 36 år äldre än Katarina (51 år då - 78 år nu) och var känd som utrikeskommentator på SvT:s Aktuellt.

Direkt efter grundskolan flyttade hon ihop med honom, och hyrde en lägenhet i enkla och fridfulla Sigtuna där Katarina fortsatte sin utbildning med ´Humanistiska linje´

på "Sigatuna Humanistiska Läroverket" (SSHL)

Einar och Katarina gifte sig i Paris 1985 och Katarina tog studenten året efter. 1987 flyttade Katarina och Einar till en lägenhet i Södermalm, i Stockholm. Katarina gick ett par år på konstskola på Odengatan, en heltidsutbildning som omfattade teckning, måleri, skulptur, konsthistoria och foto.

1989 lämnade paret Sverige och bosatte sig utanför byn Maro på Spaniens sydkust, inte långt från det mer kända Nerja. Katarina, som alltid älskat att skriva berättelser, fick nu tid och möjlighet att skriva mer koncentrerat. Hon bearbetade en berättelse hon skrivit som 15-åring, en sensationell kärlekshistoria om två syskon som inleder en sexuell relation, och skickade för första gången in ett manus till ett förlag, Nordstedts. Som 23-åring blev "Syskonkärlek" hennes första debutroman (1991).

Samma år som den första romanen kom ut (1991) hade Katarina också sin första separatutställning med oljemålningar och kolteckningar på "Galleri Smedbyn" i Huskvarna.

1992 flyttade paret von Bredow åter till Sverige, först till Jönköping och senare till Bredaryd, innan de köpte hus i byn Väset, Kulltorp socken. Där bodde de kvar tills de skildes år 2000, efter 17 år tillsammans.

Varför dem skildes berodde inte på att Einar blivit för gammal för Katarina, som alla trodde. Sanningen var att Katarina blivit för gammal...

Han ville ha nya oslipade diamanter. För Einar har det varit en ära att ta hand om oslipade diamanter, dolda skatter som han kunnat slipa upp. Det är så med män som känner sig hotade av starka kvinnor i samhället.

Efter skilsmässan flyttade Katarina till sin skrivarstuga i Granstalida (utanför Rydaholm).

Där träffade hon, då 51-åriga, Kjell Andersson, och 2001 fick hon sin första son, Fabian. Två år senare köpte Katarina och Kjell en gård tillsammans, Norregård, och 2006 föddes ytterligare en son, Arvid.

Sen när har hon varit yrkesverksam?

Katarina har varit yrkesverksam författare sedan 1991, då hon debuterade med sin ungdomsroman "Syskonkärlek", som handlar om två syskon som inleder en sexuell relation.

Vilken genrer?

Katarina skriver öppet om tonåringars känslor och sexualitet, om den grymma skolvärlden och modet att ställa upp för den som behöver det och fegheten som gör att ingen ställer upp för den som mobbas.

Priser och utmärkelser

Tyska ungdomsbokpriset Buxtehuder Bulle 1994 för Syskonkärlek:

Tyska ungdomsbokpriset Junge Jugendbuch Jury 1995 för Syskonkärlek

Jönköpings läns landstings Kulturstipendium 1996

Bokjuryn kategori 14-19 år 2004

Pocketpriset kategori ungdomsbok 2007

Bokjuryn kategori 14-19 år 2007

Varför blev hon författare?

Att bli författare var inget hon planerat. Hon har alltid älskat att hitta på berättelser. Redan på dagis var hon väldigt påhittig och plågade i de andra barnen en förfärligt massa historier om sina resor till sagolandet eller att hon var den riktiga Pippi...

Under hela sin uppväxt fyllde hon det ena anteckningsblocket efter det andra med berättelser. Först var det mest prinsar och prinsessor, senare blev det mer popstjärnor, kärlek, glitter och glamour. Senare i tonåren skrev hon allt oftare om tonåringar i hennes egen tid, realistiska men helt påhittade berättelser om vänskap, mobbning och kärlek. I nian skrev hon den första versionen av det som så småningom skulle bli hennes debutroman, "Syskonkärlek".

När hon skickade iväg berättelsen till Nordstedts blev den antagen! Det var då vid det tillfället hon visste för första gången vad hon ville. Inte bara för idag och imorgon

och nästa år, utan vad hon ville - med sitt liv. Hon ville bli författare!

Ett citat som hon sagt:

"Jag brukar säga att somliga går på heroin, men jag går på mina berättelser. Jag måste skriva. Det finns inget att välja på. Jag frågade mig aldrig om jag skulle bli författare. Jag lärde mig bokstäverna och skrev..."

Varifrån får hon sina idéer ifrån?

Ibland vet hon men lika ofta vet hon inte. En berättelse kommer inte bara från ett håll. Det är blandning av massa idéer, minnen och intryck. En del medvetna andra omedvetna. Det kan vara något hon ser, två människor som möts någonstans, hon behöver inte höra vad dem säger men hon ser gester och minspel och börjar väva ihop en historia kring dem. Eller så hör hon några lösryckta meningar ur ett samtal bakom henne på bussen eller i kassakön. Eller så befinner hon sig i en situation hon känner måste använda sig av.

Är någon av hennes böcker självbiografiska?

Man kan nog säga att hennes böcker är självbiografiska men samtidigt inte. En sak som är bra med Katarinas jobb är att man kan berätta allting. Sådana saker man aldrig skulle kunna tänka sig och berätta för någon kan man nu berätta för alla. För det som händer i boken är inte jag, det var hon i boken.

Själv använder hon sitt eget liv i större eller mindre utsträckningar, t.ex. när jag flyttar ut på landsbygden gör hon i boken det, när jag är med barn skriver jag att hon i boken är det...

Har hon gått någon särskild skola för att bli författare?

Nej det har inte. Hon har faktiskt inte gått en enda skrivarkurs eller deltagit i något läger. Hon har bara varit ledare för dem. Hennes jobb är liksom inte som de andra jobben. Man kan liksom inte utbilda och få ett papper som bevisar att man nu är färdig författare....däremot kan man lära sig yrket.

Skriver hon varje dag, eller bara när hon blir inspirerad?

Katarina hör inte till den sortens författare som kan gå runt och titta på trädtopparna och vänta på inspiration. Hon arbetar sig in i berättelsen. Hon skriver och skriver ända tills hon hittar den rätta känslan, tonen och stämningarna. Varje berättelse kräver sin egen känsla.

Har hon något budskap i sina böcker?

Katarina försöker framför allt ställa frågor, belysa saker från olika håll och därmed få läsaren att tänka själv. Det mesta i livet finns det ju inga enkla svar på.

Vad gör du när du inte skriver?

När hon inte skriver tar hon hand om sina barn, djur, sköter hushållet och betalar räkningar som de flesta andra. Får hon tid över läser hon eller ser på en bra film. Förr reste hon mycket i världen, men det blir ju betydligt mindre nu när hon är småbarnsmamma. Däremot får hon se en hel del av Sverige när hon är ute och författarbesök på skolor och bibliotek.

Har hon inget annat jobb som författare?

Nej, just nu har hon inget. Men i början, innan hon kunde försörja sig på sitt skrivande gjorde hon allt möjligt. Hon har stått i affärer, serverat på kafé, diskat och städat för att tjäna lite extra pengar.

Böcker jag ska berätta om:

Som jag vill vara

Jessica är 15 år när hon mister sin oskuld och blir gravid. Omvärlden försöker övertala henne att göra abort, men efter mycket övervägande bestämmer hon sig för att behålla barnet. Pojkvännen drar sig undan i panik och hennes föräldrar förstår inte alls hennes beslut. Men hon finner stöd hos bästa väninnans mamma, som också hon väntar barn. Det blir ett möte mellan två kvinnor över generationsgränserna.

Hur kär får man bli?
"Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettig...