Rädslan som bara spred sig

Jag har valt att prata om innebörden för mig i texterna Rädslan som bara spred sig och Ingen rädsla.

Rädslan som bara spred sig av Anna Sundström Lindmark. Handlar om talar rädslan och dess påträngande krav från omgivningen. Marie har alltid haft svårt att prata inför en grupp sedan högstadiet då hennes lärare stannade henne mitt i föredraget och sa hur dåligt det gick. Detta förföljde henne sedan hela hennes liv, hon kunde inte plugga vidare då det blev mer och mer muntligt. Hon hade svårt att hitta jobb då hon inte klarade en anställningsintervju.

Ingen rädsla av Niklas Krog handlar om en studerande pojke vid namn Mattias. Han beskriver sina tankar under ett föredrag han gör inför klassen. Känslan, beteendet och lättnaden när allt är över.

Dessa verk inspirerade mig då jag själv upplever samma osäkerhet när jag går upp och ställer mig här inför er. Jag vet själv att jag inte är ensam om denna pirrande mage eller oron över att någon skall håna dig när du går upp och ställer dig framför en klass eller grupp.

Orden ni ser bakom mig är bara några få symptom som finns hos oss lite mer osäkra. Däremot är dessa de mest tydliga och välkända tecken som ni som publik uppmärksammar.

Darrande röst
                                   Blodröd i ansiktet
                 Ingen ögonkontakt

Ingen kanske ser det idag då jag har varit tvungen att vänja mig plus att jag vet vilka ni är som personer. Däremot minns jag första presentationen i svenska när vi började här på ProCivitas. Kommer ni ihåg att Maria Daniels sa åt oss att göra en powerpoint och berätta om oss själva. Alla sa att jag var bra för att jag skämtade eller liknande. Jag minns bara att när jag gick upp så glömde jag bort allt jag tränat in. Jag gick bara upp och tittade på bilden och sa det som kom till mig, det blev en massa skämt och liknande. Det var en av de värsta stunderna i mitt liv.

Språket är en möjlighet om folk bara lyssnar på det man säger. Står jag här framför er och är illröd i ansiktet, fumlar med papprena så tar ingen mig på allvar. Detta anser jag är fel, bara för man inte är sveriges bästa talare innebär inte det att man inte har någon bra åsikt eller synpunkt att komma med. Hur många här inne med handen på hjärtat kan säga att de lyssnat bara med örat och inte med ögat under vår tid här på ProCivitas? Kom igen nu upp med handen.

OM det finns dem som räcker upp handen...

Isånna fall säger jag att ni är nog en av de få människor i världen som verkligen kan lyssna på allt. Ni måste vara allmänt intresserade av allt.

Jag erkänner jag är inte den bästa lyssnaren själv, det är så mycket som krävs av vår uppmärksamhet och fokus om vi ska orka lyssna och komma ihåg allt som alla kommer säga idag till exempel. Däremot så tänker jag inte sitta och viska om jag ser något av de symptomen som finns bakom mig märks på personen framför mig. Det är då man kan även om man inte lyssnar helt hundra stödja personen genom att endast sätta sig rakt upp och ner på stolen och bara titta på den, kanske nicka ibland. Låtsas som om den personen är i ett privat samtal med bara dig.

Det jag även förstår utav texten Ingen rädsla är att även om man gillar uppmärksamhet på andra ställen som t.ex. sport betyder inte det att jag gillar uppmärksamheten jag får här framme vid tavlan.

Det man skall undgå både som elev och lärare är att tvinga någon att stå här framme. Därför anser jag att skolverket gör fel som tvingar oss att stå här uppe i 5minuter. 5minuter kan gå fort men kan också vara en evighet beroende på hur säker man är som person på att man kan gå upp och klara detta. De som inte har den säkerheten kanska bara skräms ännu mer.

Jag anser att lärarna borde ha en plikt att kolla upp varje elevs personliga utveckling. Om de nu skräms här uppe så varför tvinga dem?

Jag valde dessa texter då jag anser att fler borde förstå att det viktiga är vad man säger och inte allt runt om kring. Vi som hade UF kommer ni ihåg kick-offen? Då hultsfreds snubben såg ut som en uteliggare i stort sett. Han tog i alla fall inte jag på fullt allvar förrän han bytte om.

Det jag menar är att vi är näst in till tränade att se innan de öppnar munnen om de kommer vara bra eller inte. Tänk om politikerna hade d...