Den unge Werthers lidanden av J.W. von Goethe

Den unge Werthers lidanden av J.W. von Goethe

Uppgift 3 - Känsla kontra Förnuft

Den ungen Werthers lidanden är en väldigt känslosam bok som i princip uteslutande kretsar kring huvudpersonens känslolägen. Dessa är främst passion, desperation och en form av maktlöshet som kan liknas vid depression.

Känslorna förstärks och förmedlas till läsaren på ett skickligt sätt genom den färgrika och på många ställen poetiska beskrivningen av platser, händelser och sist men inte minst känslor. Goethe får oss att identifiera oss med Werthers känslor med tydliga liknelser som vi alla kan identifiera oss med:

"Ack, det löper som en eld genom mina ådror, om min hand av en händelse snuddar vid hennes, om våra fötter vidrör varandra under bordet! jag ryggar tillbaka som om jag svett mig på eld, och en hemlig kraft drar mig åter mot henne - jag blir så yr av det. - Och ack, hennes oskuldsfulla sinne, hennes oberörda själ känner inte hur mycket dessa små förtroligheter pinar mig. Och när hon någon gång i samtalets iver lägger sin hand på min, flyttar sig närmare mig och hennes muns himmelska andedräkt är inom räckhåll för mina läppar - då tror jag mig sjunka samman som träffad av en ljungeld." s. 41

Här har han beskrivit den berusade förälskelse Werther känner för Lotte utan att nämna "kär", "kärlek", "förälskad" eller "förtjust" en endaste gång. Mycket skickligt!

Jag ser två sidor hos Werther: den förnuftiga och den passionerade. Hjärta och hjärna. Något som vi alla människor har. Det som leder Werther i fördärvet är att han låter hjärtat styra helt. Han har kapitulerat för sina känslor. Det är dock inte alltid som han låter sin passion styra lika mycket. När Werther följer Wilhelms goda råd att resa och ta det välbetalda statsmannajobbet tar han ett förnuftigt och klokt beslut. Den första tiden i den nya staden verkar också till en början leda till något gott. Sedan leder osämjan med en kollega samt ett osmidigt ståndssystem till nya problem.

Flickan han blev vän med sviker honom, Werther tycker mycket om henne och glömmer sorgen över Lotte när han umgås med henne. Om allt hade gått väl kunde hon säkert ha blivit ett substitut för Lotte.

När sorgen över sveket och alla problem som jag tror han känner liksom av ödets kraft dras till honom, blir det för mycket. Känslorna tar återigen över Werthers kropp och han ser som enda lösning på sin sorg Lotte. Han minns alla lyckliga och sorglösa tillfällen de hade med varandra. Han far till henne. Deras misslyckade förhållande leder till sist att han tar livet av sig.

Jag kan mycket väl förstå hans känslosamhet, men ibland kan den kännas överdriven. När man i början av boken märker hur glad han blir av små saker som att Lotte ler åt honom, misstänkte jag att det kunde gå åt andra hållet. Att han lätt skulle bli ledsen och deprimerad om Lotte avvisade honom - vilket ju så skedde. 

Werthers liv lyfts helt på ända då han träffar Lotte. Innan känns det som han livet under kontroll. Han vet vad han vill, han känns ganska normal. Jag kan dock redan innan hans och Lottes möte sluta mig till att han är en känslig ung man. Jag skulle kalla honom en konstnärssjäl. Han har lätt för att se naturens skönhet och förmedla den till målarduken. Han är av analytisk sort. En högst tänkande varelse. Funderar över om han gör rätt som målar på det sättet, eller borde göra så. Tänker på djupet om högst alldagliga saker. Det här ser vi tydligt genom resten av boken. Hans ovana att tänka för mycket. Det kan låta konstigt, man brukar ju oftast säga att man ska tänka efter mer, men Werther ger jag snarare det motsatta rådet. Tänk mindre! Det är inte bara hans känslokast som förstör för honom, det är att han analyserar allting ut i fingerspetsarna! Väl vore det om han mer kunde finna sig i det som var. Om han i början, när han nyligen hade träffat Lotte och kände den där brinnande passionen och förälskelsen hade provat sina vingar och försökt stjäla en kyss, då hade Lotte säkert tydligt sagt åt honom att det inte hade gått, och han hade kunnat gå vidare, åtminstone fått en del av vad han ville ha. När han så i slutet av boken kysser Lotte känner han denna känsla. Att han var "klar". Om han hade följt sina känslor och gjort det tidigare hade allting kunnat sluta bättre tror jag.

Men samtidigt, Werther utrycker att han vill vara med henne även efter döden, och med tanke på det - hade det kunnat sluta annorlunda? Werther ville ha Lotte och annars fanns inget annat. Annars ville han dö.

Det var verkligen ett knepigt läge Werther var i. Mot slutet tror jag inte att det fanns nått som kunde stoppa honom från att ta sitt liv. Förutom då att Lotte lämnade Albert och gick till Werther, men det såg ju Werther som en omöjlighet, så därför återstod endast självmord.

Många påtalar att det är Werthers starka känslor som leder till hans självmord till sist. Men jag skulle säga att det är hans förmåga att både ha dessa starka känslor - och att inte få utlopp för dem! Att bara tänka, tänka och åter tänka på vad han borde göra och så vidare. Hans känslor säger åt honom att göra en sak, men han lyder inte och den spänningen plågar honom.

Att från början komma bukt med sina känslor kunde vara en annan sak Werther kunde göra.  Kanske gå i kloster? Motarbeta sina känslor (som han inte kunde styra över) med saker han kunde styra över, som han visste skulle få honom att må bättre.  Kanske tecknat, målat? Gett sig ut på en längre resa. En resa jorden runt? Det fanns så mycket att han kunde ha gjort om han bara hade släppt sin besatthet av Lotte för bara en stund, och tänkt klart.

Att bevisa detta är såklart omöjligt. Att bevisa att vi har makt över våra känslor. Känslor är något som inte går att ta på. Inte något "absolut" utan relativt. Vem vet kanske fanns det absolut inget som Werther kunde göra åt sina känslor. Men jag tror att han kunde det. Kanske var det ödet, men jag tror inte det.

Vi kan titta på andra berömda kärlekspar. Romeo och Julia. De levde i två olika familjer som stred med varandra, men deras kärlek sträckte sig över det. När Romeo trodde Julia var död, tog han livet av sig. Det visade sig ...