Bortom världen utanför

Bortom världen utanför

Hedvig Andersson

Boken jag valt heter Bortom världen utanför, skriven av Hedvig Andersson. Den utkom år 2009. Bortom välden utanför utspelar sig i nutid, i en avlägsen by i Sverige. När jag läste boken fick jag en bild av att det var på gammaldags vis de bodde, alla har i princip samma kläder på sig, och alla är väldigt religiösa. Jag vet inte riktigt varför jag fått den bilden, det bara kom upp i huvudet vid första sidan jag läste och sen hade jag svårt att få det ur mitt huvud, även om Hedvig senare i boken beskrivit att det är nutid. Temat i boken är vänskap, mod och rädsla. 

Människorna i denna by lever helt för sig själva, har egna regler och egna levnadssätt. Den handlar om Sara, som avskyr alla dessa religiösa människor i byn, som dag efter dag bara ska sitta och be till Fadern.

Hon väntar ivrigt på att få komma bort från denna instängda by, tillsammans med pojken som bor i skogen, Petrus.

Gabriel, Saras bror, är en duktig elev. Han är en snäll och trevlig ung man som just håller på att lära sig att bli en av de högst satta ledarna i byns sekt. Gabriel är väldigt älskad av alla i byn, inte minst sagt hans mor, Karin.

Karin är ju då mor till Gabriel och Sara, en lite märklig mor. I och med att folket i byn är religiösa, valde hon att stänga in Sara som liten, i jordkällaren, bara för att det anses som att man renar personen. Men i Gabriels fall var det redan bestämt när han föddes att han skulle komma att bli en av byns sektledare. Jag tror att allt Karin vill i slutändan är nog bara att hennes barn ska få det bra, fast hon kanske tar till lite annorlunda metoder för dem.

Det är mörkt, bara en liten springa av ljus syns ur ett hål i väggen. Marken är smutsig, och det är svårt att sova på det hårda, kalla källargolvet. Hon fryser och är hungrig. En av de stora männen kommer in och ger henne mat, mosig potatis och äcklig fisk. Hon sitter i sitt lilla hörn och drömmer sig bort, undrar hur det kan se ut, utanför dessa gråa och kala väggar. Flickan innanför källarväggarna heter Sara. Hon är rädd, väldigt rädd. Har ingen aning om vad som händer utanför jordkällaren. Det enda hon gör på dagarna är att sitta och vänta på männen som då och då kommer in för att ge henne sin mat, ibland kan hon råka ut för en smäll på kinden också.

Sara drömmer om att någon gång få se den värld som finns där utanför, den värld där marken övergår från smutsigt och jordigt stengolv till gräs, och där taket blir till en klar och blå himmel. Och en dag har hon tur, hon släpps ut ur det mörka rummet. Får se det blänkande dagsljuset, och allt som finns där ute. Det tar ett tag att vänja sig vid allt det nya, men för varje dag lär Sara sig något hon inte visste förut. 

Alla de dagar som folket samlas i kyrkan för att be, längtar Sara tills det hela är över. Hon avskyr att be, förstår inte meningen med det. Men tyvärr är hon tvungen. Skulle hon trotsa emot skulle hon säkerligen anses som onormal.

Efter skolan en dag, går Sara ut på en promenad i den friska vårluften. Vad hon inte vet är att hon snart ska träffa på en pojke, vars namn är Petrus, som förblir hennes bästa vän. Varje dag efter skolan, eller all annan ledig tid, passar Sara på att gå till skogen för att träffa Petrus. Där brukar de sitta och smida planer för hur de ska kunna rymma från byn. Petrus gillar inte heller byn så värst mycket, och han har lovat Sara att den dag de har tillräckligt mycket pengar, och någon av människorna i byn måste åka till staden för att fylla på deras lager av mat och annat, ska de tillsammans åka med bilen och ut i vida världen.

Den person i boken som intresserar mig mest är nog Sara. Jag tycker hon är så stark, vågar för det mesta stå emot andra åsikter, och är mycket målmedveten. Och hon vågar ta initiativet till att rymma ifrån hennes barndomsby.

Jag hittade denna bok när jag läste en bokartikel i Dagens Nyheter, den lät väldigt intressant. Jag gillar böcker som berör och som skulle kunna vara verkliga, eller som är baserade på sanna historier. Och framsidan till boken drogs jag också mycket till, den såg så spännande u...