Nordkorea - vad hände?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nordkorea - vad hände?

En analytisk uppsats om splittringen av den koreanska halvön och bildandet av två nya stater.

Jacob Svenberg

SPS09A

JENSEN gymnasium Malmö                                                                       

Samhällskunskap B                                                                                        

2011-05-08 

Handledare: Per Alsterlund

Innehållsförteckning:

Bakgrund……………………………………………………………………..…….sid.1 

1.1. Syfte……………………………………………..……………………………….sid.2

1.2 Frågeställning…………………………………………...……………………….sid.2

1.3 Metod……………………………………………………………………….…….sid.2

1.4 Källkritik………………………………………….……………………………….sid.2

Situation idag och orsaker till konflikten…………………….………………….sid.3

2.1 Konsekvenser………………………………………………………………..….sid.5

2.2 Lösningar på problemet Nordkorea………………………………………..….sid.6

2.3 Diskussion………………………………………………………………………..sid.7

3. Sammanfattning…………………………………………………………………..sid.8

1.0 Bakgrund:

En av de första och mest kända statsbildningarna på den koreanska halvön är Choson som enligt legenden grundades år 2333 f.Kr. av Tangun som var en släkting till solguden. Chosons centrum låg vid den idag nordkoreanska floden Taedongs nordvästra delar. 

Rikets välde vidgade sig norrut, mot Kina, men krossades år 108 f.Kr. av kinesiska styrkor. Kineserna grundade därefter militära kolonier över hela den koreanska halvön. 

Utanför dessa kolonier började det bildas små koreanska stadsstater, däribland Koguryo som i början av 300-talet drev bort kineserna från Korea. Stadsstaterna växte och under samma tid då Koguryo drev bort kineserna fanns det tre stycken större koreanska kungadömen: Koguryo i norr, Paekche i sydväst och Silla i sydöst. 

Under 600-talet enade Silla hela den koreanska halvön och landet blomstrade men endast  fram till slutet av 700-talet då Silla föll sönder och år 918 kom en ny härskarsläkt till makten, Koryo.

Under 1200-talet invaderades landet av mongoler och på 1300-talet kom flera attacker från Kina vilket ledde till en ny dynasti kallad Choson-dynastin. Choson hade en kort storhetsperiod på 1400-talet och det var under denna tid skapades skriftspråket hangul. Efter denna storhetstid försvagades Choson och i slutet av 1500-talet attackerades halvön av japanerna och det ledde till ännu en ödeläggelse och detta utnyttjade kineserna som invaderade halvön under 1600-talet och nu var Korea en kinesisk lydstat vilket kommer att prägla den moderna historien. 

Om man bortser från de kinesiska kontakterna så isolerade sig Korea från omvärlden fram till år 1875 då Korea tvingades ge japanerna tillträde till de koreanska hamnarna. 

Det ryska-japanska kriget 1904-1905 då Japan och Ryssland hade imperialistiska intressen i Korea slutade med att Ryssland förlorade och Korea hamnade 5 år senare,1910 under Japans kontroll och Japan började kolonisera Korea.

Den japanska koloniseringen  var mycket brutal, under andra världskriget fördes över fyra miljoner koreaner som tvångsarbetare till Japan och hundratusentals kvinnor skickades till den japanska militärens fältbordeller. 

Ett koreanskt gerillakrig hade inletts mot japanerna redan före krigsutbrottet 1941 av det underjordiska koreanska kommunistpartiet med Kim Il Sung i spetsen och detta gav kommunisterna en viktig bas för fortsatt utbredning även efter krigsslutet.

I slutet av andra världskriget invaderades den södra delen av koreahalvön av amerikanerna och den norra delen av Sovjet. Det drogs en skiljelinje mellan trupperna i norr och söder längs den 38e breddgraden. Efter krigsslutet kunde inte de båda makterna enas om hur Korea skulle styras och det ledde till att i norr formade Sovjet ett kommunistiskt system och i söder inrättade USA en tillfällig regering av moderata nationalister. 

År 1947 tog USA upp frågan om Koreas styre inför FN.

Generalförsamlingen tillsatte en kommission som skulle anordna val över hela Korea men Sovjet vägrade att släppa in kommissionen i sin del av landet. FN kunde då bara arrangera val söder om den 38e breddgraden och efter valen, i maj 1948, utropades den 

södra delen till en ny stat - Republiken Korea. Samma månad arrangerades val i norra Korea och då bildades Demokratiska folkrepubliken Korea med Kim Il Sung som premiärminister. 1949 bildades det kommunistiska Koreanska arbetarpartiet med Kim Il Sung som ordförande. Sovjet stöttade den nya staten ekonomiskt, politiskt och militärt, den Nordkoreanska militären byggdes mycket stark med vapen från Sovjet.  Kim Il Sung försökte även hålla kontakter med Kinas kommunistregim under Mao Zedong.

Det pågick ett propagandakrig mellan de nya staterna i nord och syd och många mindre gränsöverskridande väpnade konflikter förekom. I juni 1950 gick Norkorea till attack över den 38e breddgraden och FN ansåg att FNs medlemsstater borde stötta Sydkorea med militära trupper. Nordkoreanerna trängde längre söderut men drevs tillslut tillbaka och upp mot gränsen till Kina. Kina hjälpte Nordkorea tillbaka till den 38e breddgraden där strider pågick fram tills den 27 juli 1953 då stilleståndsavtal slöts. 

Något fredsavtal har dock aldrig skrivits under och än idag har båda länderna stora trupper längs hela den 38e breddgraden. 

1.1. Syfte:

Det jag med denna uppsats vill komma fram till är hur Koreakriget kunde skapa en sådan isolerad diktatur som Nordkorea är idag. Vad hände? Jag har formulerat en frågeställning som jag tror att jag kan använda mig av för att besvara mina frågor. 

1.2 Frågeställning:

Vad hände i Koreas historia som gjorde att Nordkorea utvecklades till den kommunistdiktatur landet är idag? 

1.3 Metod:

För att skriva denna uppsats har jag enbart använt det världsomspännande datanätverket internet. Eftersom mycket av informationen man kan ta del av på internet kan vara felaktig eller ha brist på tillförlitliga källor ville jag vara mycket noggrann med mina val av källor.

Jag använde mig mycket hemsidan www.landguiden.se som är en produkt av Utrikespolitiska institutet och detta finner jag mycket trovärdigt. 

När jag letade information valde jag att använda mig av kvalitativ informationssökning eftersom jag ansåg att detta lämpade sig bäst när jag t.ex skulle söka efter historisk information. 

1.4 Källkritik:

När jag letade efter källor att basera min uppsats på tyckte jag det var väldigt viktigt att informationen källan gav mig var korrekt. Därför försökte jag vara mycket källkritisk och endast använda information som var objektiv och pålitlig. 

Hemsidan wikipedia är en hemsida som ofta väcker debatt om den är pålitlig eller ej eftersom vem som helst kan gå in där och ändra. Jag använde faktiskt wikipedia ett par gånger men då endast till att ta reda på detaljer, sådant som ingen har intresse i att förfalska eller vinkla. 

När jag skulle hitta mer ”matig” och avgörande information använde jag mig av hemsidor som är välkända för dess pålitlighet. 

Resultat

2. Situation idag och orsaker till konflikten

Idag är Nordkorea ett av världens mest isolerade länder, om inte det mest isolerade. Landet är en diktatur med ledaren Kim Jong Il som är son till landets egentliga ledare som dock är död, Kim Il Sung. Propaganda för landet syns överallt i hemmen, på arbetet och ute i staden. Det styrande och enda partiet som finns i Nordkorea är det Koreanska arbetarpartiet. 

Den ekonomi som bedrivs i Nordkorea är strikt planekonomi vilket kort innebär att staten gör upp en plan för vad de tror att landet kommer behöva och tillverkar sedan produkter utifrån denna plan. Nästan all produktion begås av staten och produktionen har koncentrerats på militära medel på bekostnad av konsumentprodukter. 

Men hur blev det såhär? Det började som så ofta med krig.

Idag när man tänker på krig tänker man oftast på de två första världskrigen och kanske Vietnamkriget. Men vem tänker direkt på Koreakriget?

Faktum är att Koreakriget krävde fler amerikanska liv än Vietnamkriget och flera miljoner koreaners. Den totala dödssiffran beräknar man till fem miljoner under åren 1950-1953.

Under det kalla kriget blev Korea en het punkt för det politiska spelet mellan stormakterna Tsarryssland, Kina och Japan. Japan lyckades dock ockupera Korea och skickade befolkningen som tvångsarbetare till Japan. 

Ett koreanskt gerillakrig inleddes mot japanerna före krigsutbrottet 1941. Organisatörerna bakom gerillan var det underjordiska koreanska kommunistpartiet, och detta blev omtyckt då de försökte befria Korea från Japan. 

I december 1943 hölls en konferens i Kairo där de allierade i andra världskriget med Kina bestämde Korea skulle bli självständigt igen efter kriget. 

Koreafrågan dök upp ännu en gång under Jaltakonferensen i februari 1945 där de allierade under andra världskriget deltog men inget direkt beslut fattades. Istället gick Sovjets diktator Josef Stalin med på att Sovjetunionen skulle gå med i kriget mot Japan som var allierade med Tyskland och Italien. 

Två dagar efter det att den första atombomben hade fällts över Japan, den 8 augusti  1945 så landsteg Sovjets marina artilleri norra Korea. De amerikanska trupperna gick i land i södra Korea exakt en månad efter Sovjet. 

När amerikanerna började behärska södra Korea så var Sovjets trupper redan på god väg att installera en kommunistregering i sin egen del. De utsåg det koreanska arbetarpartiets ledare Kim Il Sung till premiärminister. 

Flera förhandlingsförsök gjordes under åren 1946-47 mellan USA och Sovjetunionen för att komma överens om hur Korea skulle bli enat men trots förhandlingarna kom de inte överens. Det hölls ett val i den amerikanska zonen men detta tyckte norr och Sovjet inte om och det förekom mycket hot och våld, detta våld tros dock endast ha stärkt regimen i söder. Sovjetunionen svarade då med att erkänna Nordkorea med Kim Il Sung som dess ledare. Två månader senare samlades FN:s generalförsamling och förklarade Sydkorea som Koreas enda lagliga regering. Nu var alltså Korea två olika stater och både de amerkanska och de sovjetiska ockupationstrupperna drog sig tillbaka från koreahalvön. 

I Sydkorea hade USA tillsatt Syngman Rhee som ledare.

Nu återstod två regimer som var dödsfiender men båda ledarna var nationalister och var och en arbetade för Koreas enande. 

Den 25 juni 1950 genomförde den nordkoreanska armén med godkännande från Stalin en total invasion mot Sydkorea för att hindra en sydkoreansk liknande invasion, dom tog det säkra före det osäkra. Den internationella reaktion blev inte riktigt som man hade tänkt. Sovjetunionen bojkottade tillfälligt arbetet i FN:s säkerhetsråd där de hade ett veto, som protest mot att Mao inte tilläts representera Kina i FN. Bojkotten fick ödesdigra kosekvenser för Nordkorea när säkerhetsrådet röstade igenom en resolution som krävde omedelbart eldupphör i Korea och en tillbakadragning av de Nordkoreanska styrkorna. 

Den 28 juni 1950 rekommenderade FN sina medlemsländer att gå in i Korea och stötta Sydkorea. Trupperna anlände dock inte till Korea fort nog. I slutet av juli kontrollerade Nordkorea hela Sydkorea förutom hamnstaden Pusan i väst. 

När FN:s medlemsländers trupper hade kommit fram så beslutade FN att skapa ett gemensamt FN-kommando som skulle leda kriget. Fler länder hade sänt trupper till Korea innan krigets slut, så många som 42 stater hade bidragit med hjälp. 

FN utsåg en ny högsta chef för FN-alliansen, Douglas MacArtchur. Hans första uppgift blev att förhindra de sydkoreanska och allierade trupperna till nederlag när de stod sammanträngda kring Pusan. MacArthur överväga möjligheten att bomba Nordkorea med kärnvapen om hans trupper hotades av nederlag. Han kom dock på en annan lösning som utnyttjade de snabba nordkoreanska framryckningarna som hade skapat utdragna förbindelselinjer till Nordkoreas baser i norr. Den 15 september landsteg 40 000 sydkoreanska och amerikanska trupper hamnstaden Inchon som låg belägen endast 6 mil från den 38e breddgraden som sågs som en gräns mellan Nord-och Sydkorea. De nordkoreanska trupperna drevs tillbaka till sin sida av den 38e breddgraden. 

Den 4 oktober antogs en FN-resolution som sade alla nödvändiga åtgärder skulle åtas för att etablera en enad demokratisk regering i Korea. 

Sju dagar efter det att resolutionen hade antagits befallde MacArthur att amerikanska, australienska och brittiska trupper skulle korsa den 38e breddgraden. Nu handlade inte kriget längre om att ge tillbaks för Nordkoreas anfall mot Sydkorea, nu ville man störta kommunistregeringen i Nordkorea och med våld återförena Korea. 

Den 19 oktober tog FN-trupperna makten över Nordkoreas huvudstad Pyongyang och den 26 oktober kom de främsta sydkoreanska trupperna fram till den kinesiska gränsen i norr. 

MacArthur ville ta tillfället i akt att också störta den kinesiska kommunistregeringen. Förslaget fick dock inte stöd av USA:s president Harry S Truman som såg det som absolut nödvändigt att begränsa striderna till Nordkorea. 

Trots att FN:s trupper inte gick till attack mot Kina kände de sig hotade när FN-trupperna ryckte fram mot Yalufloden som ligger löper gränsen mellan Kina och Nordkorea. På den kinesiska sidan av floden låg Kinas viktigaste industriområde, Manchuriet, som nu låg inom räckhåll för amerikanska flygplan och Peking beslutade sig för att ta strid. 

Nu befann sig 300 000 kinesiska soldater inne i Nordkorea. MacArthur beordrade om att bombardera broarna över Yalufloden för att förhindra ytterligare kinesiska trupper men president Truman gick inte med på ordern. De ville till inget pris hamna i krig med Kina. 

Den 24 november beordrade MacArthur sina trupper att föra tillbaka kineserna men de var för många och FN-trupperna flydde söderut. Kineserna följde efter och den 4 januari 1951 föll både Seoul och Inchon i kinesernas händer. 

Återigen försökte FN-alliansen föra tillbaka kineserna och det resulterade i att den 14 mars togs Seoul över ännu en gång, nu låg dock staden i ruiner efter alla strider. Den 31 mars nådde FN-trupperna den 38e breddgraden och där stannade man i nio månader som präglades av strider från båda sidor. 

Nu började båda sidorna inse att man inte kunde vinna en militär seger. 

Man ville nu förhandla istället men vägen till förhandlingar var lång och kantad av svårigheter. 

Stilleståndsförhandlingar inleddes först den 10 juli 1951 men avbröts då och då av våldsutbrott. Efter långa förhandlingar slöts ett stilleståndsavtal 27 juli 1953. Nu var Korea delat i två delar, Nordkorea och Sydkorea. Drömmen lever dock kvar hos de båda nationerna om ett enat Korea.

 

2.1 Konsekvenser 

Efter Koreakriget och Koreas delning gick de nya nationerna helt skilda vägar.

Sydkorea satsade på på export och marknadsekonomi och utvecklades till en av idag världens främsta industriländer. Sydkoreas viktigaste näringar är export av egenproducerade produkter såsom elektroniska varor, bilar, telekommunikation och kemiska produkter. 

De har ett demokratiskt politiskt system med grundläggande rättigheter som yttrande-, församlings- och religionsfrihet.

Det har tyvärr inte gått lika bra för Nordkorea. Det är idag världens mest slutna land ledd av en kommunistisk diktatur styrd av diktatorn Kim Jong Il. Samhället är starkt präglat av militären och människorna är strikt övervakade. På senare år har det blivit känt för världen att Nordkorea bedriver kärnvapenframställning och de har även gjort flera testskjutningar av militära robotar och detta har setts som en provokation mot USA. 

Efter Koreakriget använde Nordkorea sig av byteshandel med Sovjet och detta var den enda handeln man hade. När Sovjet upplöstes 1991 kollapsade Nordkoreas ekonomi som en följd av akut energibrist som drabbade industrin och jordbruket hårt. 

På 90-talet drabbades landet av ekonomiskt vanstyre, översvämningar och torka och detta ledde till att över en miljon människor dog av svält. 2004 beräknades det att mer än en tredjedel av barnen och mödrarna lider av kronisk undernäring. Bristen blev nu akut på mediciner, uppvärmning, vatten och el. Många sjukdomar såsom tuberkulos, polio och malaria blev vanliga. 

Utåt säger regimen i Nordkorea att landet är ett helt klasslöst samhälle. Detta stämmer inte i verkligheten där det råder djupa klyftor mellan de politiskt mäktiga och de vanliga människorna.

Det styrande partiet, arbetarpartiet, säger sig vara invånarnas moraliska väktare och reglerar deras liv in i detalj. Alla måste tillhöra någon politisk organisation. 

Man får inte bestämma arbete eller bostadsort och man måste ansöka till en myndighet om man vill byta bostadsort. Man måste också ansöka om semester eller simpla helgutflykter. 

Om man gifter sig blir man tilldelad en bostad som oftast är liten och ibland måste tre generationer bo tillsammans.

Amnesty International släppte den 3 maj 2011 en rapport om att ”fångar torteras och svälts till döds” i de Nordkoreanska arbetarlägren.  

Enligt Amnesty så hålls cirka 200 000 människor som fångar i arbetsläger. Det finns två olika sorters läger. Total Kontrol Zon där de som är misstänkta för allvarligare brott befinner sig. I dessa läger sitter merparten av fångarna. Där sitter man på livstid och enligt uppgift har endast tre stycken lyckats fly. 

Den andra typen av fångläger kallas den Revolutionära Zonen och här hamnar personer som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga brott och får ett straff på upp till 10 år. Enligt ett vittnesmål från en tidigare fånge i den Revolutionära Zonen dog uppskattningsvis 40 procent av fångarna på grund av undernäring mellan åren 1999-2001. 

Amnesty har intervjuat Jeong Kyoungil som greps 1999 och satt i ett fångläger som heter Yoduk mellan 2000-2003. Efter frigivningen lyckades han fly till Sydkorea. Han berättar:

- Vi var 30-40 politiska fångar i en cell på 50 kvadratmeter. Vi fick sova direkt på en träbrits med en filt. Dagen startade klockan 04.00 med morgonskiftet, eller "före-matenskiftet" som det också kallades fram till klockan 07.00. Till frukost fick vi 200 gram majsvälling. Morgonskiftet varade mellan 8.00-12.00 och eftermiddagspasset mellan 13.00-20.00. Efter middagspasset hade vi "ideologisk undervisning mellan 21.00-23.00. Om vi inte kunde rabbla de tio etiska koderna utantill fick vi inte sova.

• Vårt arbete var att rensa ogräs. Varje fånge hade ansvar för 1 157 kvadratmeter och det var bara de fångar som hann klart med sin uppgift som fick någon mat. Klarade man bara hälften fick man bara en halv matranson. Varje dag dog det fångar. Till skillnad från ett normalt samhälle blev vi inte ledsna när någon dog utan snarare tvärtom. Om man tog hand om en död kropp och begravde den kunde man få en extra skål med mat. Jag tog ofta på mig uppgiften att ta hand om och begrava de döda.

En tortyrmetod som har använts i fånglägren är den så kallade ”tortyrkuben”, en cell som är så liten att man inte har plats till att varken stå eller ligga. Stökiga fångar placeras i ”kuben” under minst en vecka, ibland i flera månader i sträck. En ung pojke befann sig i en sådan cell i åtta månader. 

På grund av matbristen äter fångarna vad de kan komma åt, råttor, ormar och till och med osmälta majskorn som plockas från kornas avföring.

2.2 Lösningar på problemet Nordkorea

Den 15 maj 2009 genomförde Nordkorea ett underjordiskt kärnvapenprov och efter det så följde flera provskjutningar av robotar. De båda militära aktionerna innebar ett brott mot tidigare FN-resolutioner. 

De fem permanenta medlemmarna i FNs säkerhetsråd  - USA,Storbrittanien, Frankrike, Kina, Ryssland samt Japan enades om en ny FN-resolution i juni 2009. Resolutionen godkände inte våld mot Nordkorea men den uppmanade FNs medlemsländer att utvigda sina sanktioner mot landet. Till exempel ska man gå igenom varulaster som skickas till Nordkorea för att se om det finns material som kan vara nödvändiga vid tillverkning av robotar och stridsspetsar.

 

Efter en tid av flera mindre attacker från Nordkorea 2003 signalerar landet att samtal med USA kan bli möjliga. Först förs det samtal mellan Kina, USA och Nordkorea. Inget praktiskt förändras men några stapplande steg framåt tas. 

Efter dessa samtal påbörjas nya där även Japan, Sykorea och Ryssland deltar. Dessa samtal kom att kallas sexpartssamtalen och handlade i huvudsak om Nordkoreas kärnvapenkapacitet.

 Samtalen har nu legat nere sedan 2007 då Nordkorea ännu en gång genomförde en robotuppskjutning och ett kärnvapentest. 

Men i juli 2010 antydde Nordkorea att dom kan vara öppna för samtal igen.

 

2.3 Diskussion 

Vad var det då som hände i Koreas historia som gjorde att Nordkorea blev den diktatur det är idag?

När Korea var på gränsen till att bli delat så tog Sovjet den norra delan under sina vingar och USA tog den södra delen under sina. Eftersom Sovjet redan var en kommunist- och enpartistat så hade Nordkorea alla möjligheter att bli detsamma. Sovjet valde Kim Il Sung till ledare eftersom han ledde det koreanska arbetarpartiet med liknande visioner som det sovjetiska. 

Nordkorea byggde snabbt upp en stark militär med stor hjälp från Sovjet. Mycket av den militära utrustning landet har idag sägs vara den de fick från Sovjet.

Även bussar, tunnelbanor och spårvagnar är från sovjettiden. 

Nordkorea har använt sig mycket av propaganda för att få befolkningen till att bli trogna till landets ledning. Den förra presidenten, Kim Il Sung är idag död men ses fortfarande som landets president. Han har fått en nästan gudomlig ställning och överallt syns enorma monument av honom. 

Nordkoreas isolering från omvärlden tror jag har bidragit väldigt mycket till att det fortfarande inte har uppkommit någon större folkresning som de vi nyligen har sett i Nordafrika. TV och tidningar ägs av staten och alla journalister måste vara medlemmar i kommunistpartiet. Folket har alltså väldigt dålig insikt hur andra samhällen än det i Nordkorea ser ut och om man inte vet att något kan vara bättre så är det svårt att drömma om. 

Nordkoreanernas insikt inåt är också mycket dålig, dom vet nog inte om att det förekommer svält i stor skala och arbetslägren är antagligen inte heller så kända. 

I slutet av andra världskriget när USA och Sovjet gick in i Korea och delade upp landet mellan sig blev startskottet för Nordkoreas utveckling till diktatur. Det faktum att USA och Sovjet var fiender bäddade för en höjd militär beredskap redan från början.

Landet hade en befolkning som var arga på japanerna och välkomnade en regim ...