Stenåldern

Man räknar med att det fanns två olika delar av stenåldern. Jägarstenåldern (äldre stenåldern) för tiden då människan levde av jakt och fiske, och bondestenåldern (yngre stenåldern) för tiden då jordbruket blev människans huvudnäring.
Under Stenåldern fanns det två olika männikoarter. Den ena var Homo Neanderthalensis och den andra var Homo Sapiens. Homo Sapiens var mer utvecklade än Homo Neanderthalensis och de var även de som utvecklade metkroken och pilbågen. De var även de första som uttryckte sig med hjälp av bilder.
Under jägarstenåldern så gick man från att vara nomader till att vara bofasta människor. De valde ofta att bo i närheten av floder eller hav eftersom de ville få möjligheterna att fiska och att få vatten till att dricka och bada.
De fick mat genom att männen jagade och kvinnorna samlade in bär och växter. Kvinnorna var de som gjorde i ordning maten, flådde jaktbytena m.m och samtidigt kvinnorna gjorde detta så fixade männen sina vapen, rengjorde dem och gjorde nya.

Det absolut vanligaste materialet till dessa vapen var flinta, en sten som var ganska mjuk så att den var lätt att forma, men trots detta kunde man få den väldigt vass. Det var bara vissa flintastenar som gick att använda till jaktvapen och det som spelade roll var med vilka andra stensorter den var ihop blandad med.
De jagade djuren på olika sätt, de kunde använda spjut och döda de med, de kunde gräva ett hål och lura ner bytet i den, de kunde använda ett vapen som hette slunga, slunga är en lång bit läder som man lade en sten i mitten av och med hjälp av den kunde fälla ett ganska stort djur. Man kunde även använda en bola som är ett kastvapen och fångstredskap som som används för att fånga in djur genom att sno sig om dess ben eller hals.

De använde allt på djuret de fällde, de använde de till kläder, mat, verktyg m.m
Under Jägarstenåldern var man nomader, dvs. man bodde inte permanent på något ställe utan flyttade efter djuren de jagade men under bondestenåldern bodde man på samma ställe och började odla mat och tämja djur m.m.
Men de levde ganska farligt under jägarstenåldern, de kunde när som helst bli dödade under jakten eller medans de samlade mat. Det kunde även komma ett djur i närheten av deras bostad och attackera dem.

Därför blev det bättre under bondestenåldern.
Man började förstå att man inte behövde flytta omkring utan kunde bo på samma ställe och ju längre tiden gick blev man bättre och bättre på det med jordbruket.
Eftersom de hade djuren i fållor istället för bara ute i skogen slapp de den farliga jakten.
Det blev lättare att laga mat till flera därför växte familjerna och flera familjer flyttade ihop och hjälpte till med att så och odla. På detta sett växte våra samhällen till det vi vet idag.
Då man istället för jagade, sådde mat och hade djuren i fållor så att de inte kunde smita.
Jordbrukarna brände ner skog och buskar och sådde sedan i askan, som innehöll mycket näring.