Bokrecension Utvandrarna

Utvandrarna

En kylig aprilmorgon 1850 samlas 16 män, kvinnor och barn från Ljuders socken i Småland, för att flytta till Amerika. Utvandrarna är trötta på sitt liv i hembygden, på all fattigdom och svält. De är nedstämda, plågade, jagade, förtvivlade och mycket fattiga. De har en stor frihetsdröm och vill inte tillbringa hela sitt liv i det lilla samhället utan att ha fått se andra delar av världen.

I tidningar och böcker har de läst om "Den nya världen", och hur bra allting är där. Den är ung och färsk, invånarna är kvicka, hjälpsamma, modiga, unga och fria. De lever längre än i Sverige. Amerika har vackra hus, bra föda, och inte minst korta arbetstider, och aldrig några alltför hårda tjänstesysslor.  Där finns ingen fattigdom, och inga straff. Alla är lika mycket värda, man behöver aldrig lyda någon av högre position än en själv, t ex en bonde, prost eller kung.  

Karl Oskar

Karl Oskar är en ung bonde som bor på den ärvda gården Korpamoen tillsammans med sina barn, föräldrar och hustrun Kristina. När han föddes sades det att han skulle ha mycket tur med sig. Han är döpt efter två lyckosamma kungar och har ärvt den s.k. Nilsanäsan från sina förfäder. Den är mycket stor och sägs vara otroligt lyckosam.

Men i det verkliga livet står inte turen på Karl Oskars sida. Skörden blir sämre och sämre för varje år och det blir allt svårare att försörja den växande familjen. Väderleken bådar inte gott. År 1846 ruttnar höet p.g.a. regn, och året därpå är det torka, och höet bränns istället ner. I rent raseri slänger Karl Oskar upp de sista stråna mot himmelen. Då blir Kristina mycket upprörd, eftersom hon anser att han smädar Gud.  År 1848 brinner ängsladan upp. Nu är allt hö borta.

Det blir det som fick Karl Oskar att börja fundera på utvandring till Nordamerika.

Han har dock, i alla fall till en början, svårt att övertyga sin fru till att utvandra.

Karl Oskar har mörkt hår och är kort till växten. Vid utvandringen är han 27 år gammal. Han är mycket envis som person, men är ändå snäll och mån om att ta hand om sin familj.

På skeppet trivs han till en början bra. Han blir aldrig sjösjuk under resans gång, men även han känner en viss oro, främst rörande att bygga bostad och försörja sig i Amerika.

Kristina

Kristina gifte sig med Karl Oskar 1844 och har vid utvandringen fött fem barn, varav tre lever. Vid utvandringen är hon 25 år gammal. Hon är mycket barnslig till sättet, och älskar t ex att gunga. När hon träffade Karl Oskar var hon 17 år gammal och hade just fått benröta efter att ha ramlat av en gunga.

Kristina är ganska blyg till sättet. Hon har ibland ett hett temperament, och blev t ex väldigt upprörd när Karl Oskar kastade upp hö mot himlen och "smädade Gud" enligt henne. Hon har tjockt, ljust hår och är fräknig.

När Karl Oskar berättar att han vill utvandra blir hon först tveksam. Hon oroar sig för den långa båtfärden och skräms av flera otäcka historier hon hört om Amerika. Men snart ska hon ändra på sig.

När sonen Harald ska döpas lagar Kristina en stor sats med korngrynsröt. Hennes andra dotter Anna, som är fyra år, äter av gröten i smyg. Efter en lång period av svält klarar inte hennes kropp av att ta upp födan, vilket leder till att magsäcken spräcks, och hon senare att hon dör av smärtorna.

Detta blir vändpunkten för Kristina. Hon förstår att de inte längre har tillräckligt med föda åt barnen. Om de bor kvar kanske ännu fler barn kommer dö av svälten.

Oron har hon dock kvar, och resan blir mycket jobbig för henne. Hon blir sjösjuk och är vid ett tillfälle mycket nära att dö, då hon börjar blöda kraftigt. Resan präglas även av en oro att inte komma fram, eftersom det tar längre tid än beräknat.

Robert

Robert är bror till Karl Oskar och är 17 år gammal vid utvandringen. Liksom sin bror är han mycket envis, och har en egen vilja. Han hatar att arbeta åt någon annan, och vill bestämma själv. Det är anledningen till att han vill utvandra. Han älskar att läsa och är mycket intelligent för sin ålder.

När han är 15 år får han en tjänst som dräng på gården Nybacken. Han gör allt för att slippa, och rymmer första dagen. Han vill att husbonden ska tro att han har drunknat på vägen. Men Robert misslyckas och blir upptäckt av husbonden, som agar honom. När Robert börjar på Nybacken träffar han Arvid, som han genast blir god vän med. Men misshandeln och den dåliga lönen gör att båda drängarna vantrivs på gården. Redan då har Robert planer på att utvandra, och en kväll berättar han det för Arvid, som inget hellre vill än att utvandra han också.

Efter att ytterligare ett par gånger ha fått stryk av husbonden Aron bestämmer sig Robert än en gång för att försöka rymma. Han flyttar in hos Karl Oskar och Kristina på Korpamoen. När Karl Oskar får höra om vad som hade hänt far han direkt till Aron och hotar att strypa honom. Efter det får Robert en drängtjänst hos Kristinas föräldrar istället.

Robert har ett arv i Korpamoen på 200 riksdaler, som han vill lägga på utvandringen. När han tar upp det med Karl Oskar visar det sig att han också har planer på detta, och de båda bröderna bestämmer sig för att följas åt.

På resan är Robert först riktigt sjösjuk, och tror själv att han står inför döden. Man han blir snart piggare och njuter mer av havet än de flesta andra utvandrarna. Han känner aldrig någon oro inför det nya landet och är väl förberedd; han har t ex ägnat en del av färden till att lära sig lite engelska med hjälp av ett lexikon som han har köpt.

Ulrika

Ulrika är 37 år gammal och är ökänd i socknen som "Ulrika i Västergöhl" eller "Gladan". Hon är en av de tre hororna i socknen och anses fortfarande vara grann, och är populär bland män. Bland kvinnor och kyrkligt folk är hon väldigt utstött. Kvinnorna är rädda för att deras män ska gå till henne, och det kyrkliga folket anser att hon har brutit mot lagen, eftersom det står i Bibeln att man aldrig får begå hor.
Ulrika är väldigt oblyg och frispråkig. Hon använder ofta fula ord och ställer alltid upp för männen. Hon har fött fyra barn, horungar som hon själv kallar dem, varav tre har dött. Den överlevande heter Elin och är 16 år gammal.
Hela Ulrikas tillvaro ändras när hon och dottern flyttar in hos Danjel i Kärragärde. Där ber de, tar nattvard och får Guds förlåtelse. Ulrika har inte kunnat gå till kyrkan på länge, eftersom hon har varit portad därifrån. Det blir en stor omvandling, och hon bestämmer sig för att aldrig begå hor igen.
När Danjel ska utvandra till Amerika bjuder han med alla som bor i hans bostad. Ulrika gläds mycket åt detta. Hon vet att ryktena och bilden av henne inte kommer att försvinna bara för att hon inte är någon hora längre. Hon vill också ge sin dotter en bättre uppväxt, de har haft det mycket fattigt. Ingen ska få vara elak mot Elin bara för att hon är dotter till Ulrika i Västergöhl!

Ulrika mår bra på skeppet, hon drabbas inte av löss och blir inte sjösjuk.

Andra utvandrare

Danjel Andreasson, hans fru Inga-Lena och deras barn utvandrar för att Danjel har haft nattvard i sitt hem och blir bannlyst av kyrkan. Han vill kunna ha nattvard fritt i det nya landet. Enligt honom blir alla som mottagit Herrens välsignelse inte sjösjuka. Om man tvivlar det allra minsta blir man det, som ett straff. Under resans gång blir Inga-Lena allvarligt sjuk. Hon vågar dock inte be om hjälp eller berätta det för sin man. I slutet av boken dör hon av sin sjukdom. Hon är den enda utvandraren från Ljuders socken som aldrig kommer fram till Amerika.

Arvid, Roberts dräng, är oskyldigt anklagad för tidelag. Han kallas "Tjuren på Nybacken". Det har gjort honom mycket impopulär i socknen. Han har blivit mycket olycklig för detta. Efter att länge ha varit dräng hos Aron på Nybacken börjar han hos Danjel. Han är den ende som vill ha Arvid. Det är också Danjel som betalar Arvids Amerikaresa.

Jonas Petter är 48 år, alltså den äldsta utvandraren. Han är känd för att berätta många skrönor och historier, ofta om elaka kvinnor. Det beror på att hans samliv med sin egen fru, Brita-Stafva, är allt annat än bra. Hans fru är elak mot honom och har dessutom fått barnen på sin sida. Jonas Petter är den utvandraren som vet minst om Amerika. Han ser bara resan som en desperat utväg att slippa Brita-Stafva.

Amerikakistan

Karl Oskar och Kristina packar i en stor kista.  I bottnen lägger de tunga saker, t ex järn, stål och snickarverktyg ( t ex yxor, hyvlar och hammare). Jägar- och fiskredskap som bössa, kruthorn, gäddrag och krokar har också sin plats. Av sin far får Karl Oskar och Robert ett gammalt åderjärn, som sägs vara bra mot sjukdomar. Med samma syfte packas även bl a en såpburk mot lort, en svavelsalva och finkammar mot löss, kamfern, Prinsens droppar och malörtsbrännvin ner i kistan. Kristina packar ner kläder och verktyg för sömnad, t ex strumpstickor, ullsax, yllene och varma plagg, olika sorters garn, tråd, kamfer och lavendel för att driva bort möjlig och äcklig lukt, samt brudtäcke och sängkläder.

I den s.k. nattsäcken ligger allt småplock, såsom muggar, ätverktyg och färdkost. Matsäcken måste bestå av torkad rökt och saltad föda. Matsäcksskrinet blir en stor videkorg med trälock. Den innehåller råglimpor, kornkringlor, smör, honung, ost, spickefläsk, kaffe, äppelbitar, socker m.m.

Åsikter

Jag tyckte om boken. Den var intressant och spännande, och inte alls så svår att förstå som jag först trodde. Däremot kunde den vara lite långtråkig stundvis, i vissa partier hände det jättemycket och ibland kunde det gå flera sidor utan att någonting hände. Det var mest intressant att läsa om hur de hade det innan resan, det var främst själva båtresan som jag tyckte var långtråkigt att läsa om. Författaren hade, enligt mig, inte behövt skriva så mycket om båtresan utan mer om hur utvandrarna hade det innan.

Något jag blev lite förvånad över var att det fanns så många karaktärer med i boken, jag trodde att det nästan bara skulle handla om Karl Oskar och Kristina. Men jag tycker att boken bara blev bättre med många karaktärer, det var inte alls problematiskt att hålla reda på alla.

Jag visste nästan ingenting om utvandringen till Amerika innan, så den här boken har varit både en läsupplevelse och en sorts historielektion för mig.

Jag skulle absolut rekommendera den här boken till någon, jag tror att de flesta kan bli positivt överraskade av att läsa den. Även om den kanske kan verka lite mossig och gammaldags i början så blir den sedan bättre. Enligt mig var den även lätt att komma in i.                   

Vilhelm Moberg

Författaren Vilhelm Moberg föds 1898 i Algutsboda socken i Småland. Redan som barn älskar han att läsa och skriva. Han lånar alla böcker han kommer över på biblioteket, och skriver på allt papper som fanns hemma.

När han fyller 18 år är han själv nära att flytta till Amerika. Han har flera släktingar som bor där. Men han ångrar sig i sista sekunden p.g.a. hans mamma, som är helt förtvivlad över att han ska utvandra. Vilhelm är hennes enda son i livet. Hon erbjuder honom att börja på folkhögskola, vilket han gör.

1921 blir han inkallad till militärtjänst. Han är pacifist, och trivs inte alls i det militära. Istället tillbringar han mycket tid i arresten, där han skriver sin första bok, "I vapenrock och linnebyxor".

Fram till 1926 jobbar han som journalist, bl a på Nya Växjöbladet. 1927 tar han tjänstledigt för att skriva boken "Raskens". Den blir en enorm succé och Vilhelm kan nu plötsligt försörja sig som författare.

Vilhelm har alltid hatat krig och nazism. Han är mycket frispråkig, och under 2:a världskriget är det få tidningar som vågar publicera artiklarna som han skriver. I den här vevan ges boken "Rid i natt" ut. Den handlar om att göra motstånd mot förtryck, och brändes på bål i Nazityskland.

Det tog honom...