Den siste sagodiktaren

Den siste sagodiktaren

År 1805 föddes en liten pojke vid namn Hans Cristian Andersen i den lilla staden Odense i Danmark. Hans mor arbetade som tvätterska, efter att ha varit prostituerad och fadern var en fattig skomakare, men trots det var stämningen i hemmet mycket bra. Fadern tillverkade en dockteater till sonen som han älskade att framföra långa teaterstycken med. H. C Andersen hade ett stort behov av en publik och beröm. Det fick han hemma. Med alla berättelser hans farmor berättade gjorde hon honom övertygad om att han skulle bli något stort. Som 14 år ung begav sig H. C Andersen sig till Köpenhamn i hopp om att finna berömmelse. Han sökte snabbt bekantskap med förmögna människor inom teatern, men misslyckades som skådespelare. Han övergick då till att skriva berättelser och gav år 1835 ut sin första sagobok fylld med berättelser och bland dem ¨Den fula ankungen¨ som kan liknas med hans barndom. Prinsessan på ärten fanns även med som är baserad på hans eget liv. Trots sagorna så var det inte de han var som mest känd för under sin levnad. Det var hans resediktande under sina ständiga resor som gjorde honom inbjuden till de finaste familjerna och deras fester. Han umgicks bara med berömt folk men kände att han innerst inne inte passade in. H. C Andersen var aldrig gift men var flera gånger förälskad. Han dog år 1875 i Köpenhamn och det var slutet på en saga, så han kallade sitt liv i sin självbiografi ¨Mitt livs Eventyr¨. Efter sin död var det sagorna som gjorde honom till Nordens mest kända författare och den siste sagodiktare...