Filmrecension: Saving Private Ryan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett av Steven Spielbergs verkliga mästerverk som handlar om hur Kapten John Miller (Tom Hanks) och hans skara brokiga soldater under andra världskriget ger sig ut för att hitta menige James Ryan (Matt Damon) som försvunnit med fallskärmstrupperna. I den här recensionen tänker jag analysera manusets lite djupare och sniffa lite på kärnan. Jag tänker också titta lite allvarligare på filmen ur källkritiskt syfte.

Filmen utspelar sig 1944 mitt under andra världskriget. Fru Ryan hade fyra söner som var med i kriget, och en efter en får hon reda på att de har blivit dödade i strid tills det bara är en kvar, så USA:s regering beslutar att skicka hem den fjärde sonen James Francis Ryan till sin mor. Under Dagen D när USA invaderade Normandies kust i Frankrike var James med i fallskärmstrupperna som spreds ut över Europa. En liten grupp utvalda soldater, däribland Kapten Miller (Tom Hanks), får i uppdrag att hämta hem James Ryan. De ger sig ut genom ett krigshärjat Europa och allteftersom de kommer längre och längre börjar de mer och mer tvivla på ifall det verkligen är värt att offra så många av sina egna bara för att en enda person har förlorat sina bröder.
Tillslut hittar de honom tillsammans med en annan liten grupp soldater vars uppgift är att skydda en bro från Tyskarna och när Kapten Miller och gänget försöker dra med sig Ryan hem vill han inte lämna sin post…

Rädda menige Ryan är en oerhört stark film som verkligen visar hur hemskt krig egentligen är och hur smutsigt och hårt soldaterna har det.
I inledningsscenen i Normandie när soldaterna fortfarande sitter i båtar på väg mot stranden börjar flera av dem gråta och en, som heter DeLancey, frågar Kapten Miller ifall de verkligen ska dö allesammans? Miller svarar att det ska de absolut inte. Max två tredjedelar tippar han.

Strax därefter kliver arméerna iland i Normandie, Frankrikes kust. Tyskarna har ett stort övertag och det är inte många som klarar sig. Det är filmat utifrån soldaternas synvinkel så kamerorna är väldigt hoppiga och rör sig hela tiden. Spielberg har valt att reducera bort mycket av färgerna för att ge ett så realistiskt intryck som möjligt. I vissa scener är färgerna reducerade med så mycket som 60 %. Det är en mycket autentisk film och den får en verkligen att känna sig som om man var med på stranden och aktade sig för minor och eldregn.

Filmen har ju även andra sidor med snygga vyer och vackra landskap. Det mesta är filmat utifrån soldaternas perspektiv och synvinkel. Filmen saknar fler översiktsbilder över omgivningen och miljöerna, speciellt när de är ute i naturen.



Filmen har ett ganska typiskt, lite smått karikerat och klichéartat persongalleri. Det är Kapten Miller som är ledaren över gänget. De andra har en intern tävling om vem som kan komma på vad han jobbar som egentligen och prissumman stiger hela tiden. Miller spelas av Tom Hanks som vi känner igen från bl.a. ”Forrest Gump” (1994) där han gjorde ett oerhört bra jobb som den utvecklingsstörde Forrest som blev inkallat till kriget i Vietnam. Vidare ser vi Matt Damon som James Francis Ryan, och även han gör ett jättebra jobb, han kan se komisk ut när det passar och allvarlig när det gäller. Honom har vi tidigare sett i dramafilmer såsom ”Good Will Hunting” (1997). Vi ser även Tom Sizemore i rollen som Sergeant Mike Horvath, Edward Burns som Menige Richard Rieben. Någon som vi har sett lite för mycket av på senare tid, måste jag påstå, är Vin Diesel som spelar hårdingen i gänget; Menige Adrian Caparzo. Diesel har spelat i ”The fast and the furious”, ”xXx”, “Riddick” och nu senast “The Pacifier”. Hans roll är ganska mycket densamma hela tiden och det är lätt att man tröttnar på den. Det var i alla fall i ”Rädda menige Ryan” han slog igenom ordentligt.

Det lite smått typiska persongalleriet består av ”Den hårda och brutale”, ”Chefen som är lugn som en hink grekisk yoghurt”, ”Den lite rebelliske och bråkige”, ”Den exotiska killen med udda bakgrund som kommer med mystiska kommentarer”, ”Gullefjunkillen som inte har vart med förr” och ”Den hemlighetsfulle som knappt säger någonting, men kan skjuta när det gäller”. Många av dessa personer känns igen, men när den här filmen gjordes var idén lite mer originell och det kändes inte lika tamt.

Det sämsta, eller rättare sagt det som är mindre bra med ”Rädda menige Ryan” är bristerna i manus. Det känns som att hela filmen, som för övrigt är väldigt lång, fylls ut med meningslösa dialoger och monologer när det inte är fullt krig. Det är mycket prat emellan soldaterna om deras minnen, vad de ska göra när de kommer hem, vad de gjorde innan kriget osv. Filmen tappar ganska mycket på detta, för kontrasten mellan lugn och spänning är så stor. Med detta menar jag naturligtvis inte att det borde bara vara krig hela tiden, men man kunde försöka med att hålla sig till ett subjekt.

Det finns bl.a. en scen som utspelar sig lite efter det att de har funnit Ryan; Kapten Miller och Sergeant Horvath sitter och pratar på kvällen om varför Miller är en sån bra ledare, och Miller berättar att hans mor var en enormt bra pokerspelare och att hans far och dennes kompisar alltid brukade spela poker på lördagskvällarna, men att modern inte fick vara med. Tillslut blev hon arg och gav fadern ett ultimatum, antingen fick hon vara med eller också skulle hon låsa in honom. Han valde att låta henne vara med, och sedan hon satte sig ner första gången vid bordet förlorade hon aldrig en gång.
Miller satt alltid och tittade på när hon spelade och läste de andras minsta ansiktsuttryck. Det var därför han var sådan bra officer trodde han. Historien är ganska intressant och ger tittaren lite mera inblick i hans karaktär, men den är snudd på onödig.


Rädda menige Ryan är en film som följer USA:s soldater i kampen mot Tyskarna under andra världskriget. Allting verkar ske ur Amerikanarnas ögon och filmen visar hur duktiga soldaterna var på att skjuta skallen av nazisterna. Antagligen så är de väldigt stolta över att ha vunnit det kriget, så de måste producera massa filmer om det. Antag att Rädda menige Ryan hade handlat om ett annat krig som var mindre känt eller som USA kanske inte hade vunnit? Då blir det inte riktigt samma sak. Filmen är nationalistisk och mycket till USA:s fördel. Om man hade låtit filmen handla om ett annat krig och Ryan hade blåst bort med sin fallskärm någon annanstans, vad hade varit kvar då? En film som handlar om några killar som går och letar efter ytterligare en. Det låter inte speciellt intressant, för det som gör den här filmen så intressant är just att det är en krigsfilm om andra världskriget. Manuset saknar kärna, det saknar en riktig moral som det kan bygga kring. Filmens slogans är b.la. ”Det var bara en man kvar i familjen, och uppdraget var att rädda honom” och ”Filmen som inspirerade världen att minnas”. Man kan tänka sig att filmen är till för propagandasyfte, men så har vi ju historien med den stackars borttappade James Francis Ryan som måste åka hem till sin mamma, och det är som ett skyddande skal kring det solkiga manuset.
Filmen skildrar den historiska händelsen relativt bra. Normandie ser ut ungefär som det gjorde på riktigt, och allting som händer är ju historiskt korrekt, men det är ju en egen liten fristående berättelse vid sidan av den historiska händelsen. Det gör filmen lite mer fiktiv och oberoende av att stämma in korrekt med historien. Allting är som sagt väldigt autentiskt och ser äkta ut. Det finns inga uppenbara tabbar i filmen eller felaktigheter som gör den tvivelaktig, men man kan dock inte använda den som källa ist...