Israel-Palestina, Projektarbete

Konfliktrapport:
Israel/ Palestina-
konflikten







Felix Andersson
Nv3b
Katedralskolan
Projektarbete
vt 2013
Peter Hammers


2
Abstract
Rapporten behandlar Israel/ Palestina-konflikten sätt främst ur ett folkrättsligt
perspektiv. Fakta är hämtade från olika, statliga som ideella, organisationer och
medier. Konflikten har mer eller mindre pågått sedan Israel bildades av FN år 1948,
på en mark som då tillhörde palestinierna, och en mängd folkrättsbrott har begåtts
från bägge sidor. Israel har begått folkrättsbrott genom sin blockad av Gaza, den mur
som byggds på konfiskerad mark på Västbanken och alla de illegala bosättningar som
uppförts på ockuperad mark. Palestinierna har brutit mot folkrätten genom att
exempelvis ha använt moskéer och sjukhus strategiskt och använt sig av civila som
mänskliga sköldar i strid. Folkrättsligt kan dock bara enskilda personer i de stater som
skrivit på Genèvekonventionerna straffs. Dagens konflikt handlar främst om den mark
som Israel ockuperat, beväpnade attacker från båda sidor och vidare Palestina ska
erkännas som självständig stat eller inte. Osloavtalet och Vägkartan belyser de
punkter som måste ändras för att en fred ska kunna uppnås, gränsdragningar med
mera, men nya ändringar måste göras för att lösa den nutida problematiken i området,
då främst återtagandet av flyktingar och återuppbyggandet av den förstörda
infrastruktur som konflikten resulterat i.












3
Innehållsförteckning
Abstract.......................................................................................................2
Innehållsförteckning...................................................................................3
Inledning.....................................................................................................4
Syfte.................................................................................................4
Frågeställning...................................................................................4
Avgränsning.....................................................................................4
Metod...............................................................................................5
Källkritik..........................................................................................5
Resultat.......................................................................................................6
Folkrätt.............................................................................................6
Konfliktens historik..........................................................................8
Dagens konflikt..............................................................................10
Tysklands åsikt i frågan.................................................................13
Diskussion................................................................................................15
Folkrätt...........................................................................................15
Konfliktens historik........................................................................16
Dagens konflikt..............................................................................17
Tysklands åsikt i frågan.................................................................17
Vägen mot fred..............................................................................18


4

Inledning

Under modern tid har man sällan skådat en sådan infekterad konflik som den mellan
Israel och Palestina. En konflikt behållande hat, politik och död. Konfliten rotas i
grunden av ett beslut av FN år 1948. Ett beslut att överlåta en mark till den judiska
befolkningen, en mark där det redan bor miljontals muslimer.

Syfte

Syftet med den här rapporten är att utreda konflikten mellan Israel och Palestina.
Utreder även hur konflikten förhåller sig till folkrätt.

Frågeställning

? Vad är folkrätt och vilka brott har i konflikten begåtts?
? Vad rotas konflikten i?
? Vilka är nutidens problem och motsättningar?
? Hur ställer sig Tyskland i konflikten?


Avgränsning

För att hålla denna rapport någorlunda koncis har jag bestämt mig för att välja en
relativt precis frågeställning.
Rapporten handlar om konflikten ur ett folkrättsligt perspektiv, därför passar sig ett
kort, inledande, stycke om definitionen av just folkrätt.
Rapporten behandlar i huvudsak dagens konflikt och en lösning på denna. Detta
kräver dock ett stycke om konfliktens historik, för att ge en djupare inblick i ämnet
och förstå de inblandades drivkrafter. Och även ett stycke där jag presenterar
Tysklands syn på konflikten, eftersom jag respresenterar dem i FN-rollspelet.





5

Metod

Informationen använd i rapporten är funnen via det internetbaserade sökverktyget
Google, https://www.google.se/. Jag läste från flera opartiska källor till en början för
att skapa mig en neutral och överskådande bild av konflikten för att sedan läsa mer
vinklade källor för att få mer djup.

Källkritik

Israel-Palestina-konflikten är en djupt rotad konflikt där många har olika åsikt och
många källor är tydlig vinklade. Jag har valt bort de mest tydligt vinklade källorna
men behållit vissa. Att använda tydligt vinklande källor kan vara till fördel när man
sedan skapar sig en egen uppfattning om vad som verkligen skett. Detta gör man
genom att läsa vinklade texter från båda konfliktens sidor och sedan jämför dem. På
detta vis kan man se om författaren till texten har missat viktig fakta i sin rapportering
eller rent av försökt dölja någonting.
Jag har använt mig av många statliga myndigheter, både svenska och från andra
stater, men det är FN:s egen fakta som jag använt för att lägga grunden för mitt
arbete. Dessa källor är en bra och stabil grund eftersom de är neutrala, de har en hög
trovärdighet då det är just FN som ställer sig bakom fakta och det faktum har inget
direkt vinstintresse av att gynna en viss sida i en konflikt. Man ska även ha i åtanke
att även stater kan stödja en viss part i konflikten mer än den andra, dock inte lika
tydligt som medier och ideella organisationer, men att de för det mesta är relativt
neutrala i sina fakta.
När jag sedan läst dessa källor och skapat mig en helhetsbild av konflikten och
området började jag söka efter tidningsartiklar, för att få ett annat perspektiv på
konflikten. I detta fall finns det många vinklade artiklar och texter att läsa och ofta är
det ens sidas upplevelser man får uppleva. Detta problem övervann jag genom att läsa
en mängd texter och artiklar om samma händelse för att sedan jämföra dem. Jag
avgjorde vad som var närmast sanningen genom att väga de olika källornas seriositet,
mängden olika texter/ artiklar som gav likvärdig fakta och även om de har något
intresse av att förmedla vinklad information om konflikten. Denna teknik tror jag ger


6
mig en så pass god helhetsbild av konflikten som är möjlig under sådana här
omständigheter.
Jag använde mig av en tydligt vinklad källa i texten,
http://www.btselem.org/settler_violence. Detta var dock, som sagt, medvetet för att
skapa sig en bättre bild av vad som verkligen sker i konflikten. B´tselem är en
organisation som arbetar för att belysa brotten mot de mänskliga rättigheterna som
begås på Israels ockuperade mark. De uttrycker sig starkt och kan överdriva det de
skriver för att förmedla en bild som stärker deras budskap ytterligare
I kontrast med B’tselem har jag även valt att använda Jpost, The Jerusalem Post.
Jpost är Jerusalems största dagstidning och är enligt mig Israelvänlig. På samma sätt
som jag använde B´tselem för att beskriva de israeliska handlingarna på ockuperad
mark använde jag Jpost för att beskriva palestiniernas handlingar mot Israel. Jpost är
dock inte lika vinklad som B´tselem och man kan istället likna den vid den politiska
vinklingen som alla världens tidningar har, även i Sverige, och besitter samma
vinstintresse.
De tidningsartiklar jag valt att använda har mest konstaterat fakta och inte gått in i
någon sorts analys. Detta gör att risken för att informationen vinklas kraftigt minskar.
Trots detta så känns det som att media, eller världen i övrigt, har en mer fientlig
inställning till Israel än till Palestina. Även om det kan vara befogat så är det något
man måste ha i åtanke när man läser.
Andra fakta jag har läst har det varit svårt att få tag i fakta som jag språkligt kan ta till
mig. Ett exempel på detta är hur Tyskland ställer sig i frågan. Jag fann några få
engelskspråkiga källor och därför fick jag nöja mig med dessa. BICOM, Britain Israel
Communications & Research Centre, använde jag för att skapa mig en bild av
Tyskland och Israels relation. BICOM är en självständig organisation vars arbete de
beskriver som att skapa en bild av Israel i Storbritannien. Självfallet är informationen
därför vinklad till Israels fördel i det mesta, men i det syfte jag använde fakta är det
dock irrelevant, även om sidan antagligen framhäver det positiva som parternas
relation har åstadkommit för att öka Israels anseende i västvärlden. Jag använde fakta
för att få reda på vilka relationer Tyskland och Israel har politiskt samt inom handel.
Om det istället hade varit Storbritanniens relation till Israel jag skrivit om hade det
varit befogat att anse fakta mer vinklad. BICOMs mål är som sagt att öka Israels


7
anseende hos den brittiska befolkningen, därför framhäver de med fördel det positiva
hos staten Israel och inte dess mörka sidor, mer än i texterna om Tysklands relation
till Israel.

Resultat


Folkrätt

Folkrätt gäller bara för de länder som undertecknat, och därmed förbinder sig till att
följa, de gällande konventionerna, Genevékonvetionerna. Dessa länder inför då i sina
egna lagar straff för brott mot folkrätten. Till följd av detta tillkom den Internationella
domstolen i Haag. Med andra ord kan inte länder eller organisationer ställas inför
rätta för folkrättsbrott, utan bara enskilda personer som ligger bakom brottet.
Folkrätt är av den svenska regeringen definierat som ”Folkrätten handlar om reglerna
för hur stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och hur de får och inte
får agera gentemot varandra. Det kan röra sig om allt från rätten till att använda våld
till hur parter i en konflikt får agera, lösning av internationella tvister, vilka regler
som gäller på de fria haven eller internationella bestämmelser på miljöområdet.”
Till svåra brott mot folkrätten har man i den svenska lagboken räknat:
? att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten,
? att missbruka Förenta nationernas kännetecken, parlamentära flaggor eller
andra internationellt erkända kännetecken eller att med hjälp av förrädiskt
förfarande av något annat slag döda eller skada en motståndare,
? att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,
? att inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer att
förorsaka synnerligen svåra förluster eller skador på civilpersoner eller civil
egendom,
? att inleda anfall mot anläggningar eller installationer som åtnjuter särskilt
folkrättsligt skydd,
? att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvarligt lidande, att
tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts väpnade
styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten,


8
Folkrätten blir annan då ett krig mellan parterna utbryter, dessa lagar kallas Krigets
lagar. Dessa lagar är anpassade för väpnade konflikter och kontrollerar mer vilket
arsenal av vapen parterna använder sig av och hur man behandlar civilbefolkningen.
Det är även enligt Krigets lagar olagligt att misshandla och mörda civila.
Genom sina bosättningar på Palestinsk mark har Israel brutit mot Folkrätten, enligt
Genevékonventionens artikel 49 är det förbjudet för en ockupationsmakt att flytta sin
egen befolkning till ockuperat område. Bosättningarna omfattar Västbanken, östra
Jerusalem och Gaza. Israel har fört över sig egen befolkning till ockuperad mark, och
i samband med det förstört civil egendom. Folkrätten omfattar även skydd av
byggnader, anläggningar och växande grödor. Religiösa byggnader är alltid skyddade,
liksom sjukhus, skolor och byggnader eller städer som ingår i världskulturarvet. Till
de skyddade objekten hör även anläggningar för vattenförsörjning.
Den internationella domstolen konstaterade den 9 juli 2004 att muren som
byggs på ockuperad mark är illegal eftersom den byggs på just ockuperat
område. Detta gäller både för Västbanken och östra Jerusalem. Muren mäter 739
km och befinner sig främst på Palestinsk mark.
Den omtalade bordningen av Gazakonvojen, där flera aktivister dödades på
internationellt vatten av israeliska soldater, är även det ett folkrättsbrott.
Hamas, som strider mot Israel, strider även de mot Krigets lagar, och där med
folkrätten. De avfyrar bland annat raketer från bebodda områden, utan hänsyn till de
civila i området, samt använt civila som mänskliga sköldar under strid. Detta gör det
svårt för motståndaren att försvara sig eftersom det är svårt att utskilja kombattanterna
mot de civila, och där med äventyrar det de civilas säkerhet.
Medier har även rapporterat att Hamas förvarat raketer och andra vapen i och under
moskéer. Det rapporteras även om att raketer och andra vapen ska ha avfyrats från
moskéer. Religiösa byggnader är som sagt folkrättsligt skyddade. Man kan även säga
att de använder sig av förrädiskt förfarande för att strida genom detta. Hamas har även
rapporterats avfyra raketer från skolgårdar samt ha använt ett sjukhus som gömställe
för trupper. Detta är starka överträdelser mot Genevékonventionerna.




9

Konfliktens historik

Staten Israel bildades den 14 maj 1948 i och med FN:s beslut att ställa sig bakom en
internationellt upprättad delningsplan som delade det gamla brittiska mandatet i en
judisk och en arabisk del. Anledningen till att världens judar fick en egen stat är
sionismen, önskan om en självständig judisk nation, och historiken av förföljelse av
judar genom tiden. Palestinier som bodde i Israel blev efter 1948 års krig israeliska
medborgare. Idag utgör de 1,4 miljoner människor, vilket motsvarar 20 procent av
landets befolkning.
Det krig som därefter utbröt avslutades år 1949 med ett vapenstilleståndsavtal.
Gazaremsan kom under egyptisk kontroll och Västbanken under jordansk. Någon
palestinsk stat bildades inte. Stilleståndslinjer förhandlades fram men något fredsavtal
slöts aldrig.
Sedan dess har krig, oro och våldshandlingar varit rådande i regionen. Suezkrisen
1956, sexdagarskriget/junikriget 1967, oktoberkriget 1973, Libanonkrigen 1978 och
1982, första intifadan 1987, andra intifadan 2000 och operation ”sommarregn” och
Libanonkriget 2006 är några större väpnade konflikter mellan Israel, dess grannländer
och palestinierna.
Erövringen av östra Jerusalem strider mot folkrättens principer och motsvarar 28
procent av Västbankens landyta. Palestinierna har permanenta israeliska
uppehållstillstånd, men har begränsad rörelsefrihet.
Golanhöjderna som ockuperades från Syrien år 1967 förenades med staten Israel
absolut i december 1981. Området är enligt internationell lag ockuperat och därför
kan inte Israels beslut om annektering godkännas, med hänvisning till folkrätten och
internationell lag.
På den av Israel ockuperade Västbanken så finns idag sammanlagt 460 000
bosättare fördelade på 149 bosättningar. Bosättningarna och deras infrastruktur
upptar idag cirka 40 procent av Västbankens markareal. De ökar med cirka 5,5
procent per år. Cirka 30 procent av bosättningarna är byggda på konfiskerad
privatägd palestinsk mark.



10
Bygget av separationsbarriären, eller muren som den Internationella domstolen
i Haag betecknar den som, på Västbanken sker även den på ockuperat område.
Det är en åtta meter hög mur kopplad till diken, stängsel, taggtråd, elektroniska
staket och militärvägar. Murbygget startade 2002 och pågår än idag. Israels mur
på ockuperad mark är olaglig och strider, som sagt, mot folkrätten.
Sedan september 2005 kontrollerar den palestinska myndigheten återigen Gaza. Israel
har utrymt bosättningarna som fanns i Gaza och omfattade totalt 14 000 personer.
Israel kontrollerar dock all ut- och ingående trafik till området, samma sak gäller för
sjöförbindelser och luftrummet.
Sexdagarskriget har haft en avgörande betydelse för dagens situation, eftersom det
ledde till den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza. FN:s och folkrättens
position i förhållande till detta har reglerats i resolution 242 från den 22 november år
1967. Den innebär bland annat att alla israeliska trupper ska dras tillbaka från
ockuperade områden och att alla parter måste upphöra med krigshandlingar och
respektera varandras suveränitet och politiska självständighet. Denna resolution har
bekräftats efter kriget i oktober år 1973 i Säkerhetsrådets resolution 338.


Dagens konflikt

En av de mest centrala frågorna kring konfliktens lösning är om palestinska flyktingar
tillåtas återvända. Miljoner palestinier har varit tvungna att flytta till flyktingläger i
olika skeden av konflikten. Flyktingfrågan är viktig inte bara för palestinierna utan
också för Israel. Om miljoner palestinier, muslimer, flyttar tillbaka förändras
befolkningsbalansen i Israel kännbart, eftersom det som är tänkt att vara en judisk
stat.
År 2003 utformade FN, USA, EU och Ryssland en fredsplan som kallats Vägkartan.
Målet för den är att upprätta den självständiga staten Palestina, men också skapa fred i
området i förhållande till grannstaterna Syrien och Libanon. I det första skedet skulle
Israel dra tillbaka sina trupper från de palestinska områdena, upplösa de olagliga
bosättningarna och lägga planer på nya bosättningar på is, medan palestinierna skulle
upphöra med självmordsattacker och andra våldsdåd på den israeliska sidan.


11
Enligt många är Vägkartan redan föråldrad och måste justeras; Mellanöstern behöver
en ny vägkarta som beaktar de nuvarande politiska förhållandena och de mänskliga
rättigheterna.
Ett annat stort problem för främst Israel, EU och USA är Hamas medverkan i
Palestinas regering. Det internationella samfundet, Egypten och Israel har krävt att
Hamas erkänner Israel, tar avstånd från våld och förbinder sig att följa de avtal PLO
tidigare ingått. Eftersom Hamas inte accepterat dessa krav, vägrar USA, EU och Israel
att förhandla eller samarbeta med Hamas. Hamas är ett folkvalt regeringsparti i Gaza.
Deras självmordsattentat fördöms av FN:s kommission för mänskliga rättigheter och
de är klassade som terrororganisation av EU, Israel, Japan, Kanada och USA. Hamas
mål är att Palestina, inklusive dagens Israel, ska bli ett muslimskt område. De har
dock som delmål att blida en palestinsk stat enligt 1967 års gränsdragning.


Israel menar att murren de låtit bygga den skyddar landets befolkning från
terrorattentat, medan kritiker påpekar att stora avsnitt av muren är placerad långt in på
Västbanken och har till syfte att konfiskera Palestinsk mark. Israel menar att barriären
har fungerat, eftersom antalet självmordsattacker minskat med över 96 procent.
Medan kritiker påpekar att muren befinner sig på ockuperad mark och gör livet svårt
för många palestinier. Barriären har orsakat svårigheter i och med att vattenresurser
och bördiga jordbruksområden hamnat på den israeliska sidan och även för den
påtagligt försvårar palestiniernas tillgänglighet till sjukvård, utbildning, äldrevård och
splittrat familjer.
År 2005 utrymde Israel sina bosättningar i Gaza. I runda slängar evakuerades 14 000
personer. Detta resulterade i raketbeskjutning från Gaza mot israelisk civilbefolkning
och fortsatta självmordsdåd. Men för att ockupationen av ett område skall anses vara
hävd, skall den ockuperande makten, i det här fallet Israel, även upphöra med den
militära kontrollen av området. Då Israel, av säkerhetsskäl, har behållit kontrollen av
luftrummet och sjötrafiken och dessutom stängt Gazas landförbindelser mot Israel
råder delade meningar om ockupationen kan anses vara helt avslutad. Israels blockad
av Gaza har medfört en humanitär kris, en situation som har liknats vid ett fängelse
där människor har att leva i krigets ruiner. En vanlig uppfattning är att blockaden är
en form av kollektiv bestraffning, något som är olagligt enligt internationell rätt.


12
Israel har en livlig debatt om konflikten inom den inhemska politiken. Man kan dela
upp åsikterna till tre läger/ block. Högern och de nationalreligiösa anser att Israel har
full rätt till alla palestinska områden. Inom Kadimapartiet anser man att Israel borde
försöka behålla östra Jerusalem och de största bosättningarna och göra barriären till
ny gräns men dra tillbaka andra bosättningar. Längst ut på ”vänsterkanten”, samt
inom fredsrörelsen, anser man att Israel bör dra sig tillbaka till 1967 års gränser.
Israeliska bosättares våld mot palestinier har kritiserats i rapporter från FN-organ och
olika människorättsorganisationer, liksom statliga israeliska utredningar. Attacker
inträffar regelbundet och har blivit rutin i en del palestiniers vardag. Rapporter
konstaterar att bosättarvåldet inte sker slumpartat utan ofta är välplanerat, ideologiskt
drivet och med målsättningen att uppnå herravälde över ett visst område.
Det man idag försöker arbeta fram är en hållbar tvåstatslösning. Hamas, som har makt
i Palestina, vill se en tvåstatslösning på gröna linjen, eller 1967 års gränsdragning.
Israel vill istället se en tvåstatslösning där Palestina delas upp i distrikt, vars gränser
kontrolleras av Israel.
Det finns ingen verklig palestinsk stat. År 1993 tecknade man ett avtal som kom att
kallas Osloavtalet. Detta avtal skulle lägga grunden för ett vidare arbete mellan Israel
och den väntade palestinska staten, medan alla permanenta tvistefrågor såsom
Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar,
gränsdragningar och säkerhetsfrågor mellan de två staterna skulle tas upp och lösas
senare. Som följd av detta avtal bildades den Palestinska myndigheten. Denna
myndighet skulle ha ansvar över administrationen i de territorier som de
kontrollerade. I avtalet ingick bland annat att PLO skulle avsäga sig allt bruk av
våldshandlingar och terrorism samt att Israels militär skulle dra sig tillbaka från delar
av Gazaremsan och Västbanken. Avtalet var tänkt att verka under en 5årsperiod och
Palestinas självstyre skulle ges i etapper av Israel, innan ett permanent avtal skulle
tecknas. Det blev inget nytt avtal. Palestina fick år 2012 observationsstatus i FN.





13

Tysklands åsikt i frågan

Tyskland är starkt knutet till Israel då Förintelsen i Europa på 30- och 40-talet rotades
i Tyskland. Man har som vana att rösta med Israel i de flesta frågor. Till en början
ville inte Israel ha något som helst med Tyskland att göra, men efter diverse åtgärder
från Tyskland, i form av bistånd, och förhandlingar så hade man år 1965 upprättat ett
officiell diplomatiskt förhållande mellan länderna. De kan behålla sitt förhållande på
grund av delade visioner, det västerländska synsättet.
År 2007 hade Tyskland totalt betalat ut 25 miljarder euro till Israel och till enskilda
överlevare av Förintelsen.
Tyskland har en uttalad ”Förintelse-skam”, är Israels största handelspartner i Europa
och näst största handelspartner i världen.
År 2011 hotade Tyskland att strypa deras försäljning av u-båtar till Israel om de
utökade sina bosättningar som svar på Palestinas försök att bli erkänt som stat.
Tyskland röstade mot ett medlemskap i Unesco för Palestina år 2011.
Diskussion

Folkrätt

Folkrätt är alltså främst skapat för att försvara de civilas rättigheter i stridigheter och
kunna säkra deras säkerhet. En nation kan stå ansvarig för ett folkrättsbrott, det är
individer som åtalas för dessa. Om individen inte åtalas i sitt egna land har man
upprättat en internationell domstol i Haag.
Brott mot lagar är alltid en bedömningsfråga, därför får man en något diffus bild av de
händelser som hänt eftersom skeendet ter sig olika i olika beskådares ögon. Med
andra ord är det svårt att tolka vad som räknas som brott mot folkrätten. En annan
faktor som försvårar det hela är när krigets lagar skall gälla, eftersom stridigheterna är
oregelbundna.
Däremot har jag i denna rapport belyst ett antal klara fall av folkrättsbrott som
begåtts. Båda sidor är representerade vad det gäller folkrättsbrott, men på olika vis.


14
Israels brott representerar en större nation som kränker folkrätten i sitt försök att
skydda sitt land mot en fiende som inte räds att ta till kontroversiella metoder i
striden, medans Hamas brott är av mer desperata försök att övervinna en överlägsen
fiende.
Israel har brutit mot folkrätten då de byggt muren på Västbanken, uppfört
bosättningar på ockuperad mark i Västbanken, Jerusalem, och Gaza, byggt en över 70
mil lång mur på ockuperat område och med väpnat våld bordat och dödat civilister
ombord på fartyg på internationellt vatten.
Hamas har brutit mot folkrätten genom att använda civila som mänskliga sköldar i
väpnad strid, avfyrat raketer och andra vapen från religiösa byggnader och använt
sjukhus strategiskt.
Israels brott blir mer uppenbara pågrund av den stora mediala bevakningen och att
brotten helt enkelt är större och av mer utmärkande karaktär. Att man bygger en stor
mur på ett annat land område, eller stormar en båt på internationellt vatten är lättare
för media att rapportera än de brott som Hamas begått då de äventyrat civilas säkerhet
och använt folkrättsligt skyddade anläggningar strategiskt. En annan skillnad är att
Israel är en erkänd stat och handlar därför som en enad nation. Hamas, eller andra
terrororganisationer, kan istället dra nytta av att de inte är lika enhetliga. Hamas kan
handla mer i det dolda med andra ord, även om de på senare år fått mer makt i och
med att de är invalda i regeringen i Gaza.
En annan anledning till att man uppmärksammar Israels handlingar i konflikten mer
är att Israel är en viktig handelspartner till många länder, exempelvis Tyskland, och
handlingarna har större anknytning och vikt i den internationella politiken. Palestina
är inte en erkänd nation, utan de brott som begås är en följd av en långsökt strävan
efter en enstatslösning, med ett självständigt och muslimskt Palestina, från bland
annat Hamas.
Båda sidor har alltså begått tydliga brott mot folkrätten. Men hur påverkar detta
konflikten? Jag skulle säga att det påverkar konflikten på så sätt att det är de civila
som får lida. Militärt sätt är dessa brott mindre incidenter, eftersom de civilas lidande
har liten strategisk betydelse. Däremot sporras man nog av att motståndarna strider


15
mot folkrätten och krigets lagar till att man själv gör de samma. Med andra ord blir
det hela en ond cykel, och i slutändan är det som sagt de civila står som offer.

Konfliktens historik

I slutet av 40-talet, efter andra världskriget bildades Israel efter beslut från FN. Från
start var det oroligheter. Anledning till bildandet var sionismen och skulden
västvärlden kände till det judiska folket efter Förintelsen. Något Palestina bildades
aldrig. Sedan dess har konflikterna i området duggat tätt.
År 1967 ockuperade Israel Golanhöjderna från Syrien. Enligt internationell lag och
folkrätt anses inte Golanhöjderna tillhöra Israel än, utan de är fortfarande ockuperade.
Israel ockuperar idag även Västbanken. Deras bosättningar är olagliga enligt folkrätt
och upptar idag ungefär 40 % av markarealen av Västbanken och växer med ungefär
5 % varje år.
Israels mur längs med Västbanken har minskat antalet självmordsattacker riktade mot
Israel med 96 %, men befinner sig långt in på ockuperad mark och bryter mot
folkrätten.
Dessa faktorer är de som Hamas använder för att rättfärdiga sina raketanfall och
självmordsbombningar mot Israel.

Dagens konflikt

Konflikten har fram tills idag resulterat flera miljoner flyktingar. Det man nu frågar
sig är om dessa kommer återvända till området om en långvarig fred uppstår och var
de i så fall ska bosätta sig. Om de muslimer som tidigare var bosatta där Israel idag
ligger återvänder, resulterar det i att befolkningsbalansen ändras ordentligt i det
judiska Israel.
Den terrorstämplade organisationen Hamas har folkvalt tagit sig in i maktens
korridorer i Gaza. De anser att hela Palestina åter ska bli ett muslimskt område, men
har ett tillbaka dragande av Israels gränser år 1967 som delmål. USA, EU och Israel
vägrar samarbeta med Hamas eftersom de inte uppfyller de krav de ställt, krav om att
erkänna Israel, ta avstånd från våld och följa de avtal som PLO tidigare ingått.


16
Trots att Israel drog tillbaka sina bosättningar från Gaza år 2005 har man fortfarande
militär närvaro där. I och med detta så räknas det fortfarande som att Israel är en
ockuperande makt. Denna blockad av Gaza har resulterat i en humanitär katastrof.
Flertalet fredsplaner har utarbetats genom åren, exempel på dessa är Osloavtalet och
Vägkartan, som togs fram av FN, USA, EU och Ryssland. Avtalen liknar varandra, är
till för att skapa en stabilitet i området och nämner några punkter som anses
nödvändiga för att skapa fred. Israel ska dra tillbaka sina trupper från de palestinska
områdena, upplösa sina olagliga bosättningar och inte bygga nya bosättningar.
Palestinierna ska upphöra med sina bombningar och våldsdåd.

Tysklands åsikt i frågan

Tyskland har en uttalad ”Förintelse-skam” och har som vana att rösta till Israels
fördel. Man har dock gjort ställningstagande mot ökade Israeliska bosättningar.

Vägen mot fred

Jag tror absolut att man kan utarbeta en fred mellan de inblandade parterna i fråga,
dock är vägen lång. Som jag nämnde tidigare så anser jag att man hamnat i en slags
ond cirkel och det är de civila som får lida. Israel anser sig ha rätt till det land de fått
tilldelade av FN och att de har rätt att försvara den. Palestinierna anser sig även de ha
rätt till den mark som Israel fått tilldelad och är beredda att slåss mot övermäktig
motståndare för sin sak. Bägge sidor måste svälja sin stolthet och blicka framåt om en
lösning på denna allt för långdragna konflikt ska vara möjlig.
Jag vill påstå att Osloavtalet och Vägkartan belyser de punkter som måste ändras för
att en fred ska kunna uppnås, det är vägen dit som måste diskuteras.
För att en fred ska uppnås måste diverse åtgärder vidtas.
? Först och främst måste en vapenvila vidtas. Det är omöjligt att bedriva
förhandlingar om stridigheter pågår under tiden.
? Israel bör avveckla sina olagliga bosättningar främst på Västbanken, men även
i Gaza och Östra Jerusalem. Detta eftersom de bryter mot folkrätten och
orsakar lidande för den inhemska befolkningen. Israel har inte rätt till marken
och bör även dra tillbaka sina väpnade styrkor från dessa områden, och


17
därigenom sätta stopp av blockaden av Gaza. Bosättarna bosatta på ockuperad
mark under en längre tid bör bli erbjudna asyl i den nya staten Palestina eller
flytta tillbaka till Israels ursprungliga gränser.
? Israel bör avveckla den mur de upprättat på Västbanken. Även denna bryter
mot folkrätten. Muren befinner sig på ockuperad mark och anses användas för
att ”konfiskera” palestinsk mark. Muren påstås dock ha minskat antalet
självmordsbombningar med 96 % och därigenom ökat säkerheten för den
israeliska befolkningen. Eftersom en vapenvila utropats innan denna åtgärd
vidtas är dock detta försvar mot självmordsbombare irrelevant.
? Den nya gränsdragningen bör representera 1967 års gränsdragning, eftersom
denna kan anses vara en god kompromiss mellan parterna då de olagliga
bosättningarna avvecklats.
? En gemensam plan om omhändertagandet av de miljontals palestinska
flyktingarna måste tas fram.
? Man måste komma överens om hur man ska hantera återuppbyggelsen av
förstörelsen krigen resulterat i. Då gärna infrastrukturella och sociala problem.

En tvåstatslösning anser jag vara den rätta vägen ur denna konflikt, på grund av att en
enstatslösning inte är rimlig med de åsikter som finns hos de inblandade. Hamas ser
helst en palestinsk enstatslösning, men är villiga att acceptera en tvåstatslösning med
1967 års gränsdragning. Hamas anser jag vara den mest extrema i konflikten. Även
om det är en terrororganisation så är de demokratiskt valda i Gaza och demokratin
måste respekteras. Dock krävs det att Palestina ser över sitt styre och om möjligt
genomför en ordentlig och enhetlig folkomröstning. De inhemska politikerna måste
enas innan man kan ge sig ut på allvar i den internationella politiken. Att Palestina nu
mera har observationsstatus i FN är helt klart ett steg i rätt riktning mot Palestinas
intåg i den internationella politiken, och förhoppningsvis nya förhandlingar angående
konflikten.
En tvåstatslösning kräver att Palestina erkänns som stat och för att detta ska vara
möjligt måste en demokratisk stabilitet i Palestina uppnås. Detta anser jag vara
möjligt genom politiska samarbeten samt ekonomiska bistånd från omvärlden, likt
Tysklands relation till Israel.


18
Man kan lära mycket av Tyskland och Israels diplomatiska historia. Nationerna gick
ifrån en mycket kylig relation, till att idag bedriva en omfattande handel med
varandra. Detta med hjälp av bistånd och förhandlingar. Det tog tid, men resultatet var
gott.

Källförteckning
http://www.un.org/en/documents/charter/preamble.shtml (2013-02-28)
http://www.regeringen.se/sb/d/9193 (2013-02-28)
https://lagen.nu/1962:700#K22P6S3 2013-02-28)
...