Krönika

Låt barn vara barn!

Jobba på nu, ni har tre prov nästa vecka! Spring två varv extra sen vill jag se 20st situps! Kan jag ha den här tröjan eller ser jag tjock ut i den?

Är det så här vi vill ha det? Nationella prov i 3:an, betyg i 6:an. Elitsatsning vid 12års ålder. Man oroar sig för att bli dömd för sitt utseende vid 10år. Vi kan inte ha det så här, vi måste låta barn vara barn så länge det går. Föräldrar ska inte behöva kämpa för att sina egna bara ska få vara barn utan det ska falla naturligt. Det gör det inte och vi måste göra något åt det!

År 2012 införde Jan Björklund betyg i årskurs 6. Samt som han ändrade hela läroplanen, dög alltså inte den innan? För att hinna med allt vi den nya läroplanen var man tvungen att öka skoltimmarna. Så nu hinner inte Karl, Lena och Mats vara ute och leka eller vara med kompisar på eftermiddagen för att de är i skolan senare på dagarna och sen kommer hem för att plugga. Man som 12-13 åring ska inte behöva oroa sig om en bokstav man får som bestämmer en del av sin framtid. Får man ett A, B, C, D, E, F eller – ska inte vara något att bry sig om. Man ska inte häller bry sig om man skrev bra på ett prov eller inte.

Jag går i 9:an och vet själv hur det känns. Man kan inte ha en dålig dag utan att riskera sitt betyg. För om den dåliga dagen är när man har ett jätteviktigt prov som bestämmer en stor del av sitt betyg. Om man sen inte får det betyg man behöver för att komma in på det gymnasium man vill. Då kanske man inte kommer in på den linjen man ville in på och då kan man inte bli det man ville bli bara för att man hade en dålig dag på högstadiet. Det är ju sjukt, ska vi pressa på ungdomar att få bra resultat, skaffa ett framgångsrikt jobb, vara trevliga mot folk och man kan inte riskera att ha en dålig dag. Nej men då säjer man som vuxen ”Det är för deras bäst”, ”Vi gör det för er skull”. Men hallå erkänn det ni gör det för eran skull, så ni ska få en bra framtid. Men ni får väll göra det men låt det inte gå ut över oss. Vi barn ska få vara barn!

Något som de flesta troligtvis har märkt är oron man har inom sig att man inte ser nog bra ut. Om man kan se ut på ett visst sätt, bete sig som man vill. Men jag blev helt häpen när min kompis lilla syster som går i 4:an kom fram till mig och sa:

-       Syns min bh igenom klänningen? Kan jag ens ha den här klänningen eller ser jag för tjock ut?

Jag blev helt stum och fick inte fram ett ljud utan bara något konstigt ljud.

-       Nej, fy jag ser ju förj*vlig ut jag måste byta. Ses ikväll i alla fall ska sminka mig nu.

Ska en tjej/kille behöva bry sig om man är för tjock i 4:an? Är det så vi vill ha det i vårt samhälle? En tjej/kille i 4:an ska vara ute med kompisar och inte bry sig över andra! Barn ska få vara barn!

Sen kommer det om idrottande. Ska ett barn/ en ungdom behöva stressa över en idrott? Ställa sig frågan, Är jag duktig nog? Det är en fråga jag ställt mig flera gånger. Att man är helt värdelös, man duger inte. Du som läser detta har nog känt samma sak kanske inte om en sport men sitt jobb.

Föreställ dig det här:

Du är en tjej/kille i 14-års åldern och spelar fotboll. Du är en utav de i laget som kämpar mest för att hålla igång och övar mest för att vara lika duktig som alla andra. Men vid varje match så får du sitta på bänken. Då får du tanken att du inte är lika bra som alla andra. För att man vill toppa lagen, men borde inte alla få spela? Du ger upp efter ett antal år av spelande, även fast du älskar det. Du blir utbränd som ung. Du kämpar och kämpar men kommer aldrig att bli lika bra som alla andra. Ska man verkligen få så höga krav på sig? Ska man bli pressad till max och ha en chans att bli utbränd? BARN ska få vara BARN!

Depression är all vanligare nu än förr men det är ju inte så konstigt om man tittar på hur vi lever. För jag som 15år spenderar tim...