Tema: människan och naturen

 Inledning

I denna uppsats kommer jag att utreda de olika texterna jag läst och reda ut vad naturens roll och människans förhållningssätt i relation till naturen är i texterna. Människan lever inte alltid jämsides, många gånger kämpar vi emot den. Inte bara genom att trotsa den och ge oss ut på de allra farligaste haven utan genom att förstöra den. Där naturen skapar det den vill förstör vi den, det vill säga där olja skapas kommer vi och tar bort den för att kunna använda den i eget bruk. Där träd finns, river vi ner dem för att kunna använda dem i eget bruk. Våra fabriker bryter ner naturen också.

Visst vi hjälper den ibland också; återvinning, hjälporganisationer som vill hjälpa utrotningshotade djur och natur, elbilar, solpaneler och användning av uppladdningsbara batterier är bara några saker människan gör för att hjälpa naturen.

Men i denna uppsats kommer jag att berätta om vad Robinson Crusoe, Santiago och en man gör för att kämpa mot naturen de befinner sig i.

Bakgrund

Jack London

Jack London provade många yrken innan han blev författare. Han var tidningspojke, guldgrävare och korrespondent för Hearst- posten under rysk-japanska kriget 1904-05. Hans verk Tvångströjan, Martin Eden och Järnhälen brändes under bokbålen i Nazityskland 1933. Han gifte sig två gånger (det andra giftemålet skedde dagen efter skilsmässan med hans första maka) innan hans omtalade död och misstankar om överdos på morfin och självmord finns inblandade. Han var produktiv och hann skriva 49 romaner och många noveller. Jack London blev 40 år. [1]

Daniel Defoe

Daniel Defoe studerade först till präst men gav upp och efter ett misslyckande som industriell företagare blev han politisk journalist- ett yrke som senare kommer ge honom fängelse i 11 år. Han skrev mer än 250 politiska skrifter under sin tid men han är mest känd för sina litterära verk under senare delen av hans livstid. Hans mest kända roman kom att bli Robinson Crusoe vars historia är baserad på skotten Alexander Selkirks äventyr, han var en sjöman som efter ett bråk med sin kapten frivilligt strandsattes och räddades först efter 5 år. [2]

Ernest Hemingway

Ernest Hemingway var journalist och författare som efter ett flyghaveri led resten av sitt liv med hälsoproblem och periodiska smärtor tills han tog livet av sig vid 61 års ålder. Han jobbade även en tid som korrespondent och bevakade då spanska inbördeskriget. Romanen Den gamle och havet blev hans sista publicerade verk. Hans verk Farväl till vapnen brändes under bokbålen i Nazityskland 1933. Han var gift fyra gånger och fick tre barn.[3]

Frågeställning: Diskutera naturens roll och diskutera människans förhållningssätt i relation till naturen i texterna.

Huvuddel

Att göra upp eld

Novellen handlar om en man som kämpar sig igenom Alaskas snötäckta landskap på väg till sina vänner. I sällskap har han med sig en hund. Under novellens gång får man följa med mannens tankar och känslor under resan. Hans tankar kretsar kring hur han ska överleva, kunna göra eld.  I slutet håller mannen på att frysa ihjäl och kan inte vare sig tända tändstickor så han kan inte göra upp en eld och han kan inte hålla i en kniv så hans plan att döda hunden för att inte frysa ihjäl fungerar inte. Mannen får väldigt ofta panik och försöker springa, delvis för att bli varm och delvis för att komma fortare fram men hans nedkylda kropp sviker honom gång på gång och novellen slutar med att han lägger sig ned och fryser ihjäl. Hans största fara är egentligen bara att frysa ihjäl. Man får veta att hunden som gör honom sällskap bara gör det mest för att han känner att människan kanske vet hur man hittar värme och håller sig vid liv.[4]

Robinson Crusoe

Robinson Crusoe handlar om en skeppsbruten man som kommer till en, vad han tror, öde ö. Robinson överlever tack vare sin uppfinningsrikhet och lyckas bygga sig ett hus (pga. stormväder är han tvungen att bygga om det några gånger och sysselsätta sig på olika sätt.) Han lär sig helt enkelt att sammarbeta med naturen för att kunna överleva. Han tar träd till huset, jagar för att kunna äta och tvättar sig i havet. Han får sällskap av katter, hundar och getter på ön men sedan märker han att vad han trodde var en öde ö i själva verket är en ö bebodd av kannibaler. Han räddar en man från dessa och kallar honom Fredag, det var den dagen de träffades. Tillsammans fortsätter de att försöka överleva på ön trots oväder och motgångar. Robinson Crusoe försöker flera gånger trotsa naturen med sina överlevnadsförsök och även han försöker vara mäktigare och övervinna naturens lagar. Han riskerar att råka ut för väldigt många faror; svält, dö av sjukdomar, dö av förgiftning eftersom han inte alltid vet om något av det han äter är ofarligt, han kan bli dödad av vilda djur eller kannibaler.[5]  

Den gamle och havet

Boken handlar om den gamla fiskare Santiago som i flera dagar inte fått någon fångst, men övertygad om att oturen ska vända åker Santiago ut med båten för att fånga, vad vi i Sverige skulle kalla ”gammelgäddan”. Redan första dagen får han napp och i större delen av boken får vi följa hans kamp mot den starka fisken som drar med sig Santiagos lilla båt i allt från rejält stormväder till stilla svart vatten. Under tiden kämpar inte bara Santiago mot fisken utan även mot sig själv. Hans gamla kropp sviker honom mer och mer, händerna krampar och hans styrka är inte längre lika kraftfull som den en gång var. Ju mer tid som går får Santiago mer medkänslan för den fisk han fångat och tillslut tar han sina sista krafter och dödar fisken. På vägen hem slåss han inte längre mot fisken utan hajarna som sliter bort stora stycken från den döda fisken. När Santiago kommer hem är han utsliten och har bara lyckats behålla fiskens skelett, fena och huvud, men han har fått en mycket större respekt för hela naturen. Han förstår att naturen i sig alltid kommer vara mycket starkare och mer oförutsägbar än vi tror. De faror han riskerar att råka ut för är svält, drunkning samt att bli uppäten av hajar om han skulle råka falla överbord. [6]

Diskussionsdel

Alla tre berättelser har en gemensam och återkommande faktor; alla tre män försöker på sina egna sätt vara herre över naturen. De alla verkar tro att de kan bestämma över naturen och ger aldrig upp sina försök att överleva.

Det som skiljer dem åt är miljön, Robinson Crusoe är strandsatt på en ö bebodd av kannibaler, Santiago dras ut på okänt vatten av en fisk och mannen i ”att göra upp eld” kämpar sig igenom ett översnöat landskap. Även sällskapet skiljer dem åt; Robinson får tillslut sällskap av en kille han kallar Fredag, Santiago har sin fisk (om man nu vill kalla det sällskap) och mannen i ”att göra upp eld” får sällskap av en hund.

 Naturen är väldigt ofta emot dessa huvudrollsinnehavare och de får kämpa mot olika slags faror för mänskligheten. Men svält, att frysa ihjäl och att bli dödad är inget som stoppar dessa män. De tror mot alla odds att just de kan styra över naturen, den miljö och situation de blivit satta i. ibland är det tur att en människa drivs så mycket av hoppet för annars hade dessa män dött, eller för mannen i ”att göra upp eld”; mycket fortare. Men ibland är det bara dumdristighet. Santiago var visserligen en fiskare och om man tänker sig att surfarna alltid letar efter ”den perfekta vågen”, utförsåkarna letar efter ”den perfekta backen” och motorcrosscyklisterna ”den perfekta banan”, alla kan skada dem ganska rejält och i extrema fall döda dem, så förstår man Santiago lite för att trots sin ålder aldrig ge upp hoppet och viljan att fånga den största fisken. Men säkerhetsåtgärder borde ha tänkts igenom och Santiago som är en van fiskare borde veta om farorna med att ensam fånga en gigantisk fisk. Mannen i ”att göra upp eld” borde också ha tänkt en gång extra och tagit med sig en släde eller ett par skidor (jag anar att snöskotern inte än var uppfunnen) för att kunna ta sig fram mycket fortare. Visserligen kanske han inte visste hur lång tid det skulle ta att ta sig dit han nu skulle, eller hur kallt det skulle bli men han verkade inte ens ha med sig en extra packning med varmare kläder, och kanske hade han allt på sig redan men de situationerna satte både mannen och Santiago sig själva i. Robinson Crusoe däremot förstår jag att han inte kunnat göra så mycket mer. Han gjorde det bästa av situationen.

Om man plockar isär texterna ytterligare märker man att både mannen och Santiago lever mot naturen. Det mesta dem gör är att överleva på ett sätt som går emot det naturen vill. Mannen gör upp eld för att inte frysa ihjäl och Santiago försöker trotsa naturen genom att fånga en alldeles för stor fisk jämfört med sin lilla båt. Robinson däremot skiljer sig återigen från de andra. För att överleva lär han sig att leva och sammarbeta med naturen, använda dess träd för att bygga skydd, helt enkelt använda sig av det han finner och lever jämsides med naturen.

Man kan också se hur de påverkas psykiskt av deras motgångar psykiskt på grund av naturen. De alla blir nedstämda och arga, ledsna och ångestfyllda. Psykets påverkan på männen får dem att även må dåligt fysiskt. De blir trötta, stressade och utmattade. Det bevisar bara att alltför många mottgångar bryter ner en människa. De alla får tankar om att det vore lättare att dö men ändå fortsätter de att kämpa vidareför de vet att det kanske lönar sig.

De alla måste också haft nära och kära som väntar på dem någonstans. Santiago hade trots allt Manolin som väntade. Av det man får veta så har han inga släktingar kvar och heller inga direkta vänner förutom Manolin. Men om Santiago aldrig kom tillbaka så måste Manolin ha blivit ledsen, han förväntade ju sig att Santiago skulle komma tillbaka hem.
Robinson Crusoe hade säkert också någon eller några som väntade på honom. Man får inte veta något men med tanke på att han förliste från ett skepp måste han ju ha varit på väg någonstans, kanske hem.
Av mannen i ”att göra upp eld” får man veta att han är på väg till ett sällskap. De verkar vara ett par vänner han är på väg till och de måste blivit ledsna när de fick veta om hans död.