Utvandringen från Sverige

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Drömmen om Amerika
Från Sverige emigrerade totalt närmare 1,2 miljoner människor, mellan åren 1865 – 1914. Det var ungefär 20 % av Sveriges dåvarande befolkning. Majoriteten av dessa emigranter var mellan 15 och 35 år.
Samtidigt ökade Sveriges befolkning från två och en halv miljoner människor 1808 till drygt fem miljoner människor 1900. Det talar om hur mycket befolkningen ökade under den tiden.
200 000 människor återvände senare till Sverige.
Orsakerna till emigrationen var framför allt jordbrist på grund av den ökande befolkningen, men det fanns också andra orsaker som religiös förföljelse, dåligt med arbeten och flykt undan värnplikt.
Amerika lockade med bland annat gratis jord, många arbetstillfällen på grund av industrialiseringen och religiös frihet. Amerikabrev som skickades hem från tidigare emigranter lästes om och om igen av invånarna kvar hemma i Sverige, och allt fler lockades att söka lyckan på andra sidan Atlanten.
Det fanns tre klara emigrationstoppar, då emigrationen var som intensivast; Mellan åren 1868-1872, då emigrationen orsakades av nödår hemma i Sverige, Mellan 1880-1893 då det var jordbrukskris i Sverige och högkonjunktur i USA och mellan 1901-1910, då det bland annat var storstrejk i Sverige 1909.
Mina funderingar kring emigreringen är:
1. Vilka individer var det som utvandrade? Och när utvandrade folk som mest?
2. Hur tog människorna sig dit?
3. Varför emigrerade personerna till just Amerika?

1. Vilka individer var det som utvandrade?
Främst Svenskarna, och då särskilt i från Götaland och Småland. Mellan åren 1885 och 1889 har störst i Götaland, och minst i Norrland.
Norrlänningarna var inte så uppspelta på att lämna landet, det var en knepig och lång väg att antingen ta sig med häst och vagn, eller med järnvägen på senare dagar, till hamnarna i framför allt Göteborg och även Stockholm. Invånare/km2 i Norrland var inte många, gårdarna låg långt ifrån varandra de hade kanske också bättre med jord och skog eftersom det inte är så tätbefolkat där uppe.
Det var inte lika många människor som skulle försörjas där uppe, och det fanns nog gott om arbeten inom skogsindustrin där uppe i de norrländska skogarna, det kan nog ha hjälpt att människor haft det bättre ställt.
De inre delarna av Götaland hade mycket höga emigrationssiffror. Det beror nog främst på att det var tätbefolkat där nere, det var många invånare/km2 och i och med att befolkningen ökade drastiskt så blev det givetvis ont om odlingsbar jord. Det var som sagt tätare mellan gårdarna och jag tror att Amerikabreven hade större effekt där nere. Götalänningarna fick nog mer information om Amerika, men jag tror även att de hade det sämre ställt med försörjningen än folk uppifrån landet. I Götaland var det mycket jordbruk och i Norrland mycket skogsbruk. Jorden tog slut, det fanns inte tillräckligt, men skogsarbeten fanns det nog gott om. En annan stor anledning till att emigrationen blev större i Götaland var nog att den stora hamnen i Göteborg och låg nära till hands, och det var lättare att ta sig dit för götalänningarna än för norrlänningarna. Att emigrationen inte var så stor runt storstäder som Göteborg, Stockholm och Malmö berodde förmodligen på att det fanns många arbetstillfällen i städerna och de fångade upp en del av överskottet jordbrukare från landsbygden.
När emigrerade då folk som mest? Var emigrationen intensivare under några perioder? År 1850, det var ungefär då emigrationen började på allvar.
Då gav guldrushen i Kalifornien en ökad emigrantskara. Folk ville pröva lyckan att finna guld, såsom många andra lycksökare i landet på andra sidan Atlanten.
Sedan sjönk siffrorna igen lika snabbt som de steg och 1855 var det nästan inga alls som lämnade landet. Sedan var det inga större siffror förrän inbördeskrigets slut i USA. Missväxtåren i Sverige i slutet av 1860-talet gjorde det svårt att försörja landets ökande befolkning. Då for en första stor samlad våg emigranter över till det nya landet och emigrantsiffrorna steg år 1869 till över 30 000 emigranter. Emigrationen hejdades åren efter 1870 då det var högkonjunktur i Sverige, vilket medförde att fler människor fick arbete.
Sedan hade emigrationen sin verkliga topp på en tioårsperiod på 1880-talet, då en jordbrukskris varade i Sverige och det var högkonjunktur i Amerika. Emigranterna var då totalt de tio åren över 325 000 personer.
Några år in på 1890-talet blev det kris i USA, samtidigt som det var högkonjunktur i Sverige. Det medförde att emigrantsiffrorna sjönk oerhört och emigrationens storhetstid var förbi. Återvändarna blev också fler, människor ville hem till Sverige när de fick höra att det var bra tider i landet, och det var oroligt i landet de bodde i. En topp till kom dock strax efter sekelskiftet, då det blivit bättre tider igen i USA. Under storstrejken 1909 ökade emigrationen återigen märkbart när situationen i Sverige försämrades.
Under första världskriget var det oroligt i världen och emigrationen var näst intill obefintlig i slutskedet av kriget, endast ett par tusen for till västerlandet.
Sedan for den sista stora vågen av emigranter över Atlanten när det vad lågkonjunktur i Sverige på 20-talet och efter det så avslutades i princip utvandringen. Den så kallade ”nya” immigrationen gav en reaktion i USA, och till följd av det infördes 1924 de så kallade ”kvotlagarna”, som begränsade immigrationen till USA. Efter införandet av kvotlagarna så trappades emigrationen från Sverige ner, och efter 1930 var den oerhört liten. Ett tusental människor återvände från Amerika efter 1930, då det var dåliga tider där borta.
Min uppfattning:
Emigrationen verkar ha varit störst då det var goda tider i USA och dåliga tider hemma i Sverige. Människorna hemma i Sverige måste ha hört av sina släktingar och vänner, eller lokalagenterna från rederierna, hur tiderna var borta i väster, då emigrationssiffrorna sjunker och stiger i takt med de snabba konjunkturförändringarna.
2. Hur tog människorna sig till Amerika?
I de tidiga emigrationsskedena så reste man med segelfartyg som skeppade andra laster, till exempel järn. Komforten på de fartygen var den sämsta tänkbara, man bodde till exempel i lastrummen. Då kunde man resa från till exempel Gävle, Söderhamn, Stockholm eller Göteborg. Resan kunde ta uppåt tre månader. Allt eftersom som det blev större efterfrågan på att resa så byggdes bättre och större skepp, och när emigrantrederierna tog över så blev Göteborg, för de flesta, den självklara avresehamnen. På 1880-talet kom ångbåten till världen, och resan kunde då ta bara 12 dagar. Järnvägarna som byggdes gjorde resan än snabbare, både in till hamnen i Sverige, och även ut i det nya landet.
När då fartygen anlände i Amerika, så blev emigranterna skeppade till emigrantmottagningar. Innan 1890 låg denna i Castle Garden, senare flyttades den till Ellis Island. Där så fick emigranterna genomgå flera kontroller. Tullen, passpolisen och hälsovårdsnämnden, alla ville de ha sin beskärda del. De som inte ansågs tillräckligt friska och krya, eller inte levde upp till de krav de hade på de inkommande, till exempel så fick man inte vara över 60 år, skickades hem igen. Men de som klarade alla kontroller, släpptes igenom, och skeppades till New Jersey där de flesta tog järnvägen till Chicago. Därifrån tog man järnvägen ut i olika delar av landet, många åkte till Minnesota eller Iowa.
3. Varför vart Amerika landet att emigrera till?
Många av de svenska emigranterna var ute efter jord att bruka. Regeln ”Homestead Act” i USA innebar att man fick jord gratis om man brukade den i fem år. Det gjorde att emigranter drog sig åt de håll där den jorden fanns, främst i Minnesota och Wisconsin. Det var dit de flesta flyttade. Andra startade jordbruk på prärien, vilket i det långa loppet lönade sig, på grund av klimatfördelar. Svenskarna sökte sig till arbeten de kunde hemifrån, till exempel jordbrukare, snickare eller murare. Kvinnorna höll sig till hushållsarbete, sömmerskor och tvätterskor. Svenskarna var vana vid hårt arbete hemifrån. Det hjälpte dem nog en hel del när de satsade på ett nytt liv i Amerika.
Den svenska kulturen hade sitt centrum i städerna, där man hade fester som bevarade svenska seder. Även kyrkor stärkte sammanhållningen, och svenska tidningar bevarade det svenska språket.
Många sökte lyckan och äventyret i det stora västerlandet. De flesta emigrerade troligen på grund alltför lite arbetstillfällen.
Ytterligare en orsak till emigrationen var att kommunikationerna förbättrades. De tekniska förutsättningar som behövdes fanns inte före mitten av 1800-talet.
Ångbåten var alltså en av förutsättningarna, men också järnvägarna hjälpte mycket. Genom järnvägarna kunde man ta sig till utskeppningshamnarna, och sedan från New York till ”de Amerikanska västern”. Så om förutsättningen för att utvandra funnits tidigare hade den troligen skett tidigare.
Förtryck av politisk, religiös, social art kan också varit en pådrivande faktor.
Min uppfattning kring hela utvandringen:
Jag tror att det var bra att så många emigrerade från Sverige. Jag undrar hur Sverige annars hade klarat hungersnöden, och att försörja sin ständigt växande befolkning. Det hade kanske lett till att många svaga inte hade klarat sig.
Å andra sidan blev Sverige av med många unga och starka människor, såsom drängar och pigor. De hade säkert varit bra för industrialiseringen i det växande Sverige på den tiden. De var också i fertil ålder, de hade säkert satt fler barn till världen, vilket skulle leda till än mer befolkningsökning. Om inte industrialiseringen hade varit i startgroparna i Sverige, så hade vi nog sett än högre siffror på emigrationen.
Dagens befolkning i Sverige är närmare nio miljoner människor. År 1900 var den ungefär fem miljoner. Det betyder att folkökningen procentuellt har varit 80 % i Sverige. Om de 1,2 miljonerna som emigrerade från Sverige hade stannat, hade det förmodligen lett till att det blivit än mer brist på bördig jord och arbeten, vilket leder till fattigdom och svält, som till slut blir sjukdomar och dödsfall. Så man kan ju ...