Mellankrigstiden

Den ekonomiska krisen och den stora depressionen 

Mellankrigstiden var tiden mellan första världskrigets slut och andra världskrigets början. I 
slutet av 1920­talet fungerade ekonomin väldigt bra i industriländerna, inte minst i USA.  
 
Arbetslösheten var låg och levnadsvillkoren ökade bland folket, vilket gjorde att många hade 
råd att köpa sådant som endast de rika tidigare kunde köpa. Man kunde handla nya varor som 
bilar och resor, och i och med att USA låg så långt fram i sin ekonomin hade de även 
möjlighet att låna ut enorma summor pengar till andra länder. Människor handlade på kredit 
och lånade pengar från bankerna. Många trodde att högkonjukturen som pågick skulle hålla i 
sig under flera, flera år och därför hade människorna ingen aning om vilka konsekvenserna 
skulle kunna uppstå pga den enorma högkonjukturen.  
 
Folk handlade massor av aktier och priserna på dessa aktier steg hela tiden eftersom det gick 
bra för företagen. För att kunna köpa aktierna var människorna tvungna att ta lån från banker. 
Runt år 1929 började det gå sämre för företagen. Därför sjönk även värdet på aktierna. Folk 
som ägde aktierna ville ju så fort som möjligt sälja aktierna eftersom de sjönk i värde, men 
problemet var att ingen ville köpa dessa. Dessa aktier blev tillslut “värdelösa”. Folk blev nu 
väldigt fattiga, många hade inte längre råd att försörja sig själva. Folk fick sparken eftersom 
företagen inte längre hade råd att behålla lika många anställda som tidigare och många fick 
bo ute på gatorna. I och med att folk fick sparken kunde de inte längre handla från olika 
företag, och då gick det ännu sämre för företagen. Bankerna gick också i konkurs eftersom 
folk, som tidigare lånat stora summor pengar för att kunna köpa aktier, inte kunde betala 
tillbaks dessa lån. Eftersom bankerna inte hade pengar kunde de inte längre betala ut lån till 
andra länder och USA hade inte råd att importera varor från andra europeiska länder. Därför 
hamnade även de europeiska länderna i samma situation. Detta kom att  kallas för “den stora 
depressionen”. 
 

Hur kom Hitler till makten? 

Före första världskriget var Adolf Hitler en 25 årig, arbetslös och hemlös man. När första 
världskriget bröt ut fick han möjligheten att ställa upp och kämpa för sitt egna land, 
Tyskland. Hitler kände för första gången samhörighet. När Tyskland år 1918 kapitulerade, 
pga att USA drog sig in i kriget, blev Hitler oerhört besviken. Han trivdes nämligen väldigt 

bra i kriget.  
 
Men Hitler var inte en man som gav upp så lätt, och det var inte bara han som blev besviken 
efter  att Tyskland kapitulerat. Därför bildades ett parti som i början kallas för 
Nationalsocialistiska tyska Arbetspartiet (bytte senare namn till Nazisterna). Hitler var en 
mycket god talare. Han var oerhört duktig på att få folk att bli övertygade om det han sa.  
 
Under 1924 hade USA enormt mycket pengar. USA lånade därför ut pengar till Tyskland. 
Dessa pengar gick åt att reparera och bygga om allt som blev förstört under första 
världskriget. Det började gå bättre för Tyskland. Arbetslösheten minskade och Tyskland 
kunde betala ut alla sina skulder. Människorna i landet var inte längre oroliga och rädda. I 
slutet av 1920­talet drabbades Tyskland av den stora depressionen. Nu ökade istället 
arbetslösheten och många blev väldigt fattiga. Nu fick Hitler en möjlighet att få folket att 
lyssna på honom. Han och de andra nazistledarna lovade folket mat, boende och jobb om de 
röstade på Nazistpartiet. Tack vare att så många trodde på Hitler och hans ord, blev 
Nazistpartiet det största partiet i valet år 1932. Han blev senare även ledare för den tyska 
regeringen, och det var då Hitler förvandlade Tyskland till en diktatur. Hans mål var att göra 
Tyskland till den mäktigaste staten i världen så att de sedan kunde ta revansch från första 
världskriget. Alla skolor och föreningar skulle kontrolleras av Nazisterna. Allt som inte var 
lämpligt och godkänt enligt nazisterna förstördes. Kvinnorna skulle föda många "ariska" 
barn. Även arbetslösheten minskade tack vare att man gav jobb åt människorna. Folk fick 
bygga motorvägar, bostäder och idrottsarenor. Många fick även jobb inom vapenindustrin.  
 
Enligt Hitler och de andra nazisterna handlade allting om vi VS dom. "Vi" var enligt 
nazisterna det tyska folket, och "dom" var tyskarnas fiender. Allt negativt som hade skett i 
landet, så som t.ex srbetslösheten, skyllde de på Tysklands fiender. Dessa fiender var judarna. 
Judarna var inte "riktiga" människor enligt nazisterna. De var inte lika mycket värda som 
tyskarna. Allting var deras fel och det skulle de straffas för, tyckte Hitler. Nazisterna tog ifrån 
judar...