Israels rätt till Gazaremsan och Västbanken!

Hej alla hoppas att ni gillar arbetet, kommentera gära era synpunkter!

Israels rätt till Gazaremsan och Västbanken!

Bakgrund

För att förklara frågan om Israel och Palestina behöver man gå tillbaka till slutet av 1800-talet och det Ottomanska rikets slut som i och med första världskriget blev upplöst. De segrande makterna (Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan) träffas i San Remo där Storbritannien bl.a. får mandatet för Palestina som kom att kallas för det Brittiska Palestinamandatet. Redan 1917 fick den sionistiska rörelsen godkänt av Storbritannien att upprätta en judisk nation i området som kallas Palestina, detta brev kallas för Balfourdeklarationen. Man delar in mandatet i två delar 1921 till en arabisk del och en judisk del, Israel och Transjordanien (idag Jordanien).

Nationernas Förbund bekräftar detta 1922 när alla 52 medlemsnationer röstar för Palestinamandatet och ger Storbritannien uppdraget att förvalta området i syfte att upprätta en judisk nation på mandatet. Vid Förenta Nationernas födelse lägger man in mandatets uppdrag i artikel 80 i FN-stadgan.

Redan 1937 försökte man lösa oroligheterna på det som återstod av Palestinamandatet genom att dela landet till en arabisk del och en judisk del, detta förslag kallas för Peelkommissionen. Detta förslag förkastades av den arabiska sidan men accepterades av den judiska sidan vilken gör detta till avslag nummer ett.

Resolution 181 används alltid av förespråkare av en tvåstatslösning då denna resolution gynnar deras ståndpunkt. Det som är lite komiskt i sammanhanget är att resolution 181 inte fick genomslag då resolutionen godtas endast av den judiska sidan och förkastas av den arabiska sidan. Detta gör att resolutionen faller då resolutionen inte godtas av alla inblandade parter. Resolutionen var dessutom endast ett förslag från FN:s generalförsamling som säkerhetsrådet aldrig tog upp vilket gör resolutionen endast till ett förslag. Denna information ”glömmer” eller rättare sagt ignoreras av de som är pro-Palestina då argumentet säger emot sig självt när man säger hela sanningen. Man påstår då att gränserna från resolution 181 gäller idag, när det egentligen är gränserna från 1922 som råder som även inkluderar Gazaremsan och Västbanken.

Ockupation?

När Palestinamandatet upphör den 14 maj 1948 utropar Israel sin självständighet. Dagen efter utbryter självständighetskriget då Israel blir angripet av de arabiska grannländerna (Egypten, Syrien, Irak, Jordanien, Libanon och Saudiarabien) då dessa inte kan acceptera en självständig judisk nation i mellanöstern.

Historikern och professor Benny Morris hävdar i sin bok Righteous Victims: A history of the Zionist-Arab conflict, 1881-2001 sid. 219 att generalsekreteraren för Arabförbundet känd som Azzam Pasha uttryckte sig såhär innan attacken.

“Detta krig kommer att bli en utrotning och en betydelsefull massaker som det kommer att talas om som den mongoliska massakern och korstågen”

Detta är avslag nummer två.

1949 skrivs det på ett avtal om vapenstillestånd mellan Israel och dess grannländer som nämndes ovan.

När kriget tar slut ockuperar Jordanien illegalt Västbanken och Egypten ockuperar illegalt Gazaremsan.

Områdena ockuperas illegalt i 19 år fram till sexdagarskriget 1967 då Israel i verkligheten befriar områdena från ockupationen. Man hör sällan att det pratas om Egyptens och Jordaniens illegala ockupation från tvåstatsförespråkare, varför? Enkelt svar, det gynnar inte deras ståndpunkt då hela argumentationen faller om man skulle ta med den informationen då Israel inte längre platsar som ockupant.

Israel ockuperar också Golanhöjderna och Sinaihalvön efter krigets slut men Sinaihalvön lämnas tillbaka till Egypten 1979 i utbyte mot fred som faktiskt fortfarande råder idag mellan de två länderna. Även efter kriget sträcker Israel ut en hand för att få fred men detta avvisas genom Arabförbundets tre nej. Nej till fred med Israel, nej till erkännandet av Israel, nej till förhandlingar med Israel. Detta är avslag nummer tre.

År 2000 anordnas ett möte i USA där president Bill Clinton, Israels premiärminister Ehud Barak och ordföranden för den Palestinska befrielseorganisationen Yasser Arafat träffas för att förhandla om en tvåstatslösning. Barak erbjöd Arafat bl.a. 94 % av Västbanken 100 % av Gazaremsan samt att den nybildade Palestinska staten får östra Jerusalem som huvudstad. Enligt Washington Post den 18 juli 2001 sa Bill Clinton

”Arafat var här 14 dagar och sa nej till allt”

Detta är avslag nummer fyra.

Israels bosättningar brukar det också debatteras livligt om. Det huvudsakliga argumentet från motståndare till Israels bosättningar i Västbanken är att det strider mot fjärde Genévekonventionen som förbjuder en tvångsöverföring av civil befolkning från en stat till en annan stats territorium som ockuperas till följd av krig.

Frågan är ju också då om marken är ockuperad eller inte. Eftersom Palestina aldrig varit en självständig stat utan endast varit ett område i en stat ända sedan romarna döpte om Israel till Palestina. Palestina har inte haft en regerande kung eller president vilket gör att man inte kan ge tillbaka marken till det s.k. Palestina då konventionen endast kan tillämpas om det handlar om mark som tillhör en annan stat.

Dessutom säger artikel sex i Palestinamandatet att man erkänner judarnas rätt till att invandra fritt till landet och att skapa bosättningar inom hela Israels gränser om det inte är privatägd egendom. Exempel där högsta domstolen i Israel beslutat att skicka in Israeliska militärer för att ta bort bosättningar som är illegala är Amona där man evakuerar bort 250 personer som bor i husen och sedan river man husen som familjerna byggt i en s.k. olaglig utpost enligt the Guardian 1 februari 2017

Det är på så sätt ganska ironiskt hur många resolutioner som FN tagit fram för att fördömma och förbjuda bosättningarna i Västbanken då detta är rättigheter som är fullt skyddade av FN:s egen stadga, närmare bestämt artikel 80 som inofficiellt kallas för det judiska folkets punkt då artikeln bevarar orört de rättigheter som judarna fått godkänt från Nationernas Förbund angående det Brittiska Palestinamandatet. Redan i förordet av deklarationen om Palestinamandatet erkänner man judarnas koppling till landet

“Det har därmed erkänts att det judiska folket har historiska förbindelser med Palestina, detta är grunden för att återuppbygga ett nationellt hem i landet.”

År 2008 försöker Israel ännu en gång att få fred med Palestina då premiärminister Ehud Olmert går längre än någon annan i historien. Man erbjuder ordföranden i den Palestinska befrielseorganisationen Mahmoud Abbas 93,7 procent av Västbanken och 100 procent av Gazaremsan men också ytterligare 5,8 procent av Israels landsyta. Men även denna gång avisar man förslaget vilket gör detta till avslag nummer fem.