EQ- främst för föräldra vägledning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

INLEDNING
Det har länge och ofta talats om IQ och dess betydelse, människor med hög IQ har alltid beundrats. Tester, föreningar och skolor har satt hög prestige på IQ.
Men rymmer egentligen IQ av en människas intelligens?
Intelligenskvoten är ett tal framtaget genom standardiserade IQ-tester, vilka mäter en persons kognitiva förmåga (intelligens) i förhållande till personens åldersgrupp.
IQ-tester användes från början för att skilja ut elever som behövde extra undervisning. Liten intelligenskvot tydde alltså på behov av extra lärarhjälp, inte bristande förmåga till inlärning. Men är det så att genom att träna sin IQ blir man en bättre och smartare människa? Jag tror vi glömt en viktig aspekt i det hela, den mänskliga, inte alltid så logiska aspekten som mäts i EQ. Vad är då EQ? ”En emotionellt intelligent människa vet vilka känslor hon har samt varför och hur känslorna påverkar det hon gör. Hon kan sedan välja att visa känslorna eller att hålla inne med dem när det gagnar henne bättre i stället för att bli ett offer för sina känslor. Men emotionell förmåga är inget vi antingen har eller inte har. Om man har hög eller låg EQ beror mycket på uppväxtmiljö och tidigare erfarenheter och man kan alltså träna upp den.” Menar psykologen Bodil Wennberg. 2006-04-13 (http://www.eq.nu/index.php?SubMenu=3&Page=artiklar) Min tolkning och summering av vad EQ mäter: Jag instämmer i Bodils beskrivning men vill lägga till några för mig viktiga punkter. Att ha förmågan att kunna sina egna känslor öppnar även upp dörrarna till att lättare känna till hur andra människor fungerar. Att vara känslomässigt begåvad misstolkas ofta, då människor tycks tro att det handlar om ett mättredskap för snällhet och lättrogen omtanke. Men EQ handlar lika mycket om att kunna identifiera negativa som positiva känslor. Med ett sånt redskap är det lättare att låta sina känslor samarbeta mera med förnuftet. EQ kan tränas upp bland annat genom självkännedom, ansvar, arbeten och funderingar kring problem och diverse konflikter. Det är också på sådana sätt vi kan utveckla våra barns EQ.
PROBLEMSTÄLLNING OCH SYFTE
För att avgränsa ämnet har jag valt att bara titta på dessa frågeställningar i relation till föräldrarollen. Är EQ ett viktigt komplement till IQ? Hur våra barn utvecklas som personer genom att höja vår medveteenhet kring EQ?

METOD
För att finna svaren på detta har jag läst en bok ”EQ för föräldrar” av John Gottman, utgiven av Natur och Kultur, sökt via Internet på diverse artiklar och använt mig av egna erfarenheter. I slutet av mitt arbete finns en bilaga på ett referat över ”EQ för föräldrar” av Gottman.
RESULTAT

I mitt arbete kring EQ var ett av mina syften att besvara frågan: Hur kan vi utvecklas som personer genom att höja vår medveteenhet kring EQ?
När jag sökte efter svar på denna fråga så fan jag nånting som kallas EQ - Trappan.
Den har jag valt att lägga in här som ett diskussions underlag för svaren på mina frågor.


Man kan utveckla sin emotionella intelligens genom att klättra upp för EQ - trappan. I likhet med Maslows behovstrappa måste man börja från botten av trappan och kliva upp ett steg i taget. Utan stadig grund kommer man aldrig till toppen.



Källa till EQ Trappan, http://www.eq.nu/index.php?SubMenu=1&Page=eqtrappan

DISKUSSION
Är EQ ett viktigt komplement till IQ? För att dra saker till sin spets så tänkte jag kort beskriva vad jag tror kommer att skapa grundläggande problem i samhället. Idag är inte lätt att vara barn eller föräldrar, så mycket har förändrats de senaste årtiondena som gjort det svårare för barn att tillägna sig grunderna för medmänsklighet och ömsesidig respekt och det ställs helt andra krav på de föräldrar som vill förmedla den kunskapen till sina barn. Det är svårt att tänka sig en mer angelägen uppgift. Många gånger mäter vi vår status i IQ, det vill säga i detta fall, barn/vuxen så hamnar tyngdpunkten på fel ställe. Istället för att utveckla våra barns empatiska förmåga så blir det viktigaste att få barnet lydigt och välanpassat till samhällets normer. Kan vi dessutom som föräldrar få våra barn att gå före andras, prata tidigt, vara snälla och goda och inte gråta eller väsnas, ja då anser vi oss vara duktiga föräldrar. Sedan förväntar vi oss att våra barn ska bli duktiga i skolan, fritidsintressen och så vidare. Till vems nytta och fördel handlar vi på ett sådant sätt, och på vems bekostnad? Vi tror att detta kommer att göra våra barn till de lyckligaste barnen. Givetvis är det bra om barnen utvecklas logiskt men hur kan vi sedan kräva av våra barn att det ska kunna använda logiken på ett bra sätt om vi aldrig lärt dem det. Om vi som föräldrar istället lägger större vikt på att utveckla våra barn enligt EQ – trappan skulle vi få till följd ett lyckligare barn, för det var väl det som var målet med det hela? Konsekvenserna av bristande emotionell mognad är ett sorgset faktum. Detta vill jag hänvisa till en mängd olika forskningsresultat som Gottman tar upp i ”EQ för föräldrar”. S.33 i boken en forskning av Elena de Lisser publicerad i Wall Street Journal 30 nov. 1993 ”Forskning visar att, antalet självmord, dråp och mord bland tonåringar har ökat kraftigt. Det med anledning till att barn idag har en sämre förmåga att handskas med känslor och man har sett motsvarande nedgång i deras sociala kompetens. Generellt hade de blivit mer nervösa, labila, mer retliga och lynniga, mer deprimerade och isolerade, mer impulsiva och olydiga. Denna försämring hänger utan tvivel samman med de stora sociala förändringar som ägt rum. Båda föräldrarna yrkesarbetar idag, många aktiviteter utanför hemmet, mor- och farföräldrar bor långt bort och barnen leker mindre ute, tittar mer på tv, video och spelar dataspel.” Jag tycker att detta visare tydligt att EQ är ett viktigt komplement till IQ, för de flesta av dessa barn har säkert en normal IQ. Och leder oss också in på den andra frågan jag ville ha besvarad i mitt arbete, EQ till vilken nytta?
Hur kan vi utvecklas som personer genom att höja vår medveteenhet kring EQ? Trappsteg A - E, anser jag att var förälder är skyldig att ge sina barn. Tyvärr, tror jag att det är sällsynt då ramen för vilka normer vi ska anpassa oss efter blir allt snavare. Stressen hela samhället lever i utgör inte heller några stunder för föräldrar att tänka. Dagens föräldrar är överlastade av förväntningar, krav och andra måsten. Alla vill vara super föräldrar och i det tidspressade schemat med arbete/karriär, mat, träning, hus och trädgård ryms knappats någon kvalitet tid med barnen, vi förlitar oss på att dagis och andra fritids aktiviteter ska utveckla våra barn positiv. Vad sänder detta för signaler till våra barn? Och hur ska de berikas med kunskap om känslor om vi inte ens har tid att identifiera dem? Ex. Stressad mamma ska få sin son att klä sig då de ska till dagis och mamman är snart sen till morgonmötet på jobbet.
Sonen vill inte ha kläder på sig och sparkar och gnäller. Tar av alla kläder mamma försöker sätta på. Mamman känner att stressen, frustrationen och tålamodet börjar tryta. Och snäser till något som; Slut gnälla, det finns inget att tjura över. På med kläderna nu, annars får du inget lördagsgodis! Men sonen struntar i lördagsgodis. Han vill inte till dagis, han vill vara hemma och leka med mamma, och han kastar sig på golvet i ilska och börjar gråta. Denna familjs situation är nog ganska vanlig. Mamma borde ha identifierat sitt barns känsla genom att säga; Du är arg och ledsen, och jag förstår hur du känner för jag önskar också ibland att vi kunde stanna hemma och leka. Jag har lovat mitt jobb att jag ska vara där klockan åtta och det är viktigt att man håller vad man lovar. Hon kunde ha kramat honom tröstande och sedan sagt; Kan inte du komma på något roligt vi kan hitta på efter dagis. På detta sätt hade mamman respekterat och hjälp honom att identifierat känslorna. Hon visar honom på detta sätt också att hans känslor är lika mycket värda som någon annans. Hon gav på så sätt inte heller bara efter utan visade även tydliga gränser. Denna situation visar hur mamman använder sig av alla trappstegen. Det emotionella samspelet mellan föräldrar och barn är det viktigaste för barnens långsiktiga välbehag och gåtan ligger i hur man som förälder behandlar sitt barn när känslorna forsar. John Gottman har forskat kring denna samverkan mellan barn och föräldrar och har urskiljt en grupp föräldrar som använde fem enkla grunder närde försökte hjälpa sina barn med jobbiga känslor. De kallas därför dom fem stegen för emotionell vägledning, och man har kommit fram till att barn till föräldrar som var goda emotionella vägledare fick ett betydligt bättre utgångsläge än andra barn. Dessa 5 stegen påminner mycket om ”EQ trappan” men är mer anpassad till vägledning för föräldrar. Stegen beskriver Gottman i sin bok ”EQ för föräldrar”
Här kommer en sammanfattning och tolkning av dessa steg.
Föräldrarna uppmärksammar barnets känsla, ser känslan som en tidpunkt till närhet och vägledning. Lyssnar inkännande och bekräftar barnets känslor. Hjälper barnet att sätta ord på sina känslor. Sätter gränser samtidigt som de tillsammans med barnet prövar olika strategier för att lösa det aktuella problemet. Men tänk på att det är inte bara i känslosvall som barnen uttrycker sig, du kan lära mycket av deras lek och fantasi. Barnen uttrycker ofta sina känslor i fantasi-lekar. Ex från boken: författarens dotter, fyraåriga Moriah, lekte med sin barbiedocka i badkaret och säger till sin pappa: Vet du, Barbie blir jätterädd när du blir så arg. Det var hennes sätt att inleda ett viktigt samtal mellan dem om vad det var som gjorde att jag blev arg och hur hon kände sig då. Pappan grep chansen att förklara att det inte var hans avsikt att skrämma henne och att det inte betydde att han inte älskade henne.
Boken grundas på många och intressanta forskningar, men även en del test om hur du kommer fram till vilken typ av förälder du är.

Litteratur tips om EQ:
Känslans intelligens (1997)
Känslans intelligens och arbetet (1999)
Samtal med Dalai Lama (2003)
Av Daniel Goleman
The Incredible years (1993)
Av Carolyn Webster-Stratton



BILAGA

REFERAT
Författare: John Gottman (och Joan Declaire). Förlag: Natur och kultur. ISBN 91-27-07125-1
Begreppet EQ myntades 1990 av två amerikanska psykologer som skrev en bok som hette "Emotional intelligence". Begreppet fick rejäl uppmärksamhet när boken "Känslans intelligens" utkom 1993. EQ är en vidareutveckling av den sociala kompetensen (samspel och samarbetsförmåga) och den ...