Fabriksägare under tidigt 1800-tal

Arthur W. Gascoigne, fabrikör för den nybyggda fabriken i industristaden Annesburg i södra England.
Tidigt 1800-tal.

Right, det beror naturligtvis på vilken del av samhället man frågar, fast jag kan säga på direkten att de flesta
inte ser på oss positivt. Mina underordnade arbetare verkar inte förstå hur mycket vi fabrikörer och
arbetsgivare faktiskt gör för dem, vi ger dem lön för arbete och husrum till dem och deras familjer, de
borde inte ha någonting att klaga på. Om de tycker att vi ställer för hårda krav, skulle de ha blivit
bönder eller något sådant i stället, det är inte mitt fel att de lider av lättja. Hur de ovanför i
samhällets pyramid ser på oss är inte helt säkert, fast jag skulle gissa att många adelsmän är rädda
för att förlora en del av sin makt till den allt växande klassen av affärsmän och högt uppsatta chefer.
Motivering: Med tanke på de hemska förhållandena i fabrikerna under den industriella revolutionen
vore det konstigt att inte se på fabrikörerna (som till stor del personifierade problemen relaterade till
klasskillnader och hemska förhållanden) med förakt. Kvinnor och barn utnyttjades troligen mest i
fabrikerna, då fabrikörer betalade kvinnor hälften så mycket som män, och barn blev betalda så lite
som 10-20% av vad en vuxen hade blivit.
Fabrikörer fyller en mycket viktig roll, vem skulle annars ge jobb och organisation åt arbetarna? Vi gör
också produktion av varor mer effektivt, och är ryggraden till industrialismen med vårt affärssinne
och törst för innovation i detta samhälle. Fast ja, att säga att min motivation till detta är att göra
samhället till en bättre plats, är kanske en aning missledande. Jag liksom många fabriksägare är helt
enkelt de som ser möjligheterna i samhället, och det är sådana personer som förtjänar att vara vid
toppen av pyramiden. Visst, de där kungarna och adelsmännen får klä upp sig i sina skrattretande
kläder och spendera sina pengar hejvilt om det är det som gör dem nöjda, bara de inte lägger sig
saker de inte förstår sig på. Jag misstänker dock att deras storhetstid snart kommer gå mot sitt slut,
när de allteftersom slutar anpassa sig efter samhällets snabba utveckling.
Motivering: Även fast fabrikörerna ofta enbart brydde sig om finansiell vinst, var de också de som till
viss del drev på den industriella revolutionen, då de välkomnade ny teknologi med öppna armar för
att få större vinst. Vissa av dem gav bättre liv åt sina arbetare med relativt humana
levnadsförhållanden, fast majoriteten av dem utnyttjade sina underordnade och kunde inte bry sig
mindre om deras förhållanden.
Som det ser ut nu, skulle min gissning vara att framtiden för fabrikörer är ganska lik den för bankirer
och andra affärsmän, nämligen en ljus sådan. Om lagar och förordningar inte hinner ifatt, kommer
nog jag som fabriksägare hinna tjäna så mycket pengar, och få sådant inflytande att en slags ny
överklass formas. Man skulle kunna säga att en sådan redan existerar, i och med att många av oss
redan är medlemmar i parlamentet och flera affärsgillen, fast jag misstänker att en fabriksägares
inflytande och status bara kommer att öka.
Dock kan det möjligen vara så att våra taktiker för att hålla fabriken utanför statens klor inte kommer
att hålla för evigt, då vi just nu klarar oss undan genom att muta fabriksinspektörer (de är så
underbetalda att det inte är någon direkt utmaning), och att ingen hittills ser till att arbetarna har
några villkor att kräva.
Motivering: Framtiden var ljus för de flesta fabriksägare, trots ökad kontroll, införandet av nya lagar
som skulle skydda arbetarna, till stor del på grund av formandet av Labour Unions, var fabriksägarna
själva inte så drabbade. Sociologen Karl Marx misstänkte att någon slags revolution från

arbetarklassen skulle inträffa i England, vilket såklart hade inneburit stora problem för fabrikörerna,
fast då detta aldrig hände såg de flestas framtid bra ut.
Man har inte så många problem som fabriksägare för tillfället, pengar kommer in i stadig takt, inga
alltför stora hinder är i vägen för framgångar. Det kommer förstås en del klagomål från arbetarna,
fast för det mesta är det något man kan ignorera, då de inte har så mycket att köpslå med. Lagen
lägger sig oftast inte i så mycket som man skulle kunna tro, troligen eftersom det går långsamt att
anpassa den efter alla nya förändringar som kommit. Så kommer det inte vara för evigt dock, om
förordningar eller något sådant införs kommer det förstås komplicera saker och ting, fast min
förhoppning är att vid det laget kommer jag ha nog med finansiell och social stabilitet. Det har varit
prat om något som kallas ”Labour Unions”, vilket definitivt skulle sätta käppar i hjulen för flödet av
pengar, fast vi får se hur det där vecklar ut sig.
Motivering: Fabrikörer mötte ganska få problem för sina intressen under den tidiga industrialismen,
bland annat eftersom arbetare inte hade några förhandlingsmöjligheter

https://www.historylearningsite.co.uk/britain-1700-to-1900/industrial-revolution/factories-in-the-
industrial-revolution/

www.gurremurrsprivata.se/gurkan
https://www.historycrunch.com/child-labor-in-the-...