Intervju med Jesus från Nasaret

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

"Kroppens ljus är ögat. Om därför ditt öga är ofördärvat, så blir hela din kropp ljus. Men om ditt öga är ont, så blir hela din kropp mörk. Döm icke, och du skalI icke bli dömd!"

Orden är en mans, enligt legenden både människa och gudom, och i dessa enkla rader vilar kärleken. Tyvärr förhåller det sig så att skriften varifrån stycket är hämtat har blivit gammal och opålitlig, missförstådd och i många fall direkt felaktig redan för tvåtusen år sedan. Av den anledningen söker jag upp mannen för att be om hans egen berättelse.

Så kommer det sig att jag träffar Jesus från Nasaret i en sliten vindsvåning på Kungsholmen i Stockholm. Utanför fönstret skymtar Kungskolms Kyrka, och lite längre bort porlar vårvattnet, men den exakta adressen får jag inte uppge.

Trots att rummet är sparsamt upplyst råder det inget tvivel om att jag kommit rätt: detta är Jesus, född utanför Betlehem och uppvuxen i byn Nasaret i Galileen, senare avrättad på korset och på den tredje dagen uppstånden från de döda. Det sistnämnda tillhör den kategori handlingar som inger respekt i vem som helst.

Vi slår oss ned vid det tunga träbordet och Jesus serverar te som är skördat i Jerusalem - påstår han i alla fall. Det kan mycket väl stämma; det doftar frid och dämpar en del av den nervositet som förföljt mig inför denna intervju. Den första klunken smakar himmelskt.

Jag börjar med att tacka Jesus för att han tar sig tid. Det är inte ofta han ställer upp på intervjuer. Jag frågar varför.

- En gång i tiden försökte jag predika för folket, men den lärdom de eventuellt tog till sig var ytterst kortvarig. Det slutade inte som jag tänkt mig, svarar Jesus i en ton som nästan andas bitterhet, men gentemot vad är svårt att säga; det kan vara de människor som pinade hans mänskliga kropp tills döds, men det kan lika väl vara gentemot den ande som obevekligt skrev och alltjämt skriver den jordiska historien.

Jag frågar på journalisters onyanserade vis om han alltså tycker att människor är obildbara, och då tittar Jesus upp och möter min nyfikna blick, och jag för en kort sekund är jag alldeles trollbunden; en varm rysning rinner över nacken och nedför ryggen på mig. I det ögonblicket förstår jag att dessa ögon aldrig någonsin ser ned på någon.

- Det är inte lätt för människorna att veta vad som är rätt, svarar han tålmodigt. Många miljoner års utveckling har givit er vissa instinkter som det inte är lätt att släppa taget om.

Jag blir förvånad. Talar Jesus om evolutionen? Jag trodde att den allmänna kristna uppfattningen var att herren Gud skapade världen på sju dagar. Men Jesus skrattar till:

- Många missuppfattningar är vitt spridda. Naturligtvis existerar evolutionen. Men människorna har tack vare sitt medvetande och sin medkänsla möjlighet att bortse från dessa instinkter och i stället handla kärleksfullt.

Jag måste få veta, så jag frågar: vad är en kärleksfull handling? Jesus ler och säger att vi rör oss ut mot djupt vatten nu, men att han gärna ska berätta om en liten stund. Först ska han tydligen plocka med några attiraljer på bordet. Jag blir storögt förvånad när jag märker att Jesus tänker rulla en cigarett.

- Kärlek, säger mannen från Nasaret, och jag fylls av åter igen av lugn; ordet känns bekant men ändå helt främmande och därmed spännande när det kommer från hans läppar. Han fortsätter:

- Människornas vanligaste missuppfattning är att kärlek skulle kunna medföra någonting ont. Ofta hör jag det påstås att kärlek gör en människa utelämnad och sårbar, och med detta hot gnagande i bakhuvudet blir ni rädda. Men ni kan vara lugna - det är inte sant. Kärlek är det yttersta goda.

Jesus är nu färdig med sina förehavanden på bordet och räcker en av cigaretterna till mig, slår eld på en tändsticka och drar sedan ett djupt halsbloss. Jag gör likadant, och det smakar lite märkligt. Tobaken kommer kanske även den från Jerusalem. Jag känner mig lite besviken på Jesus och bestämmer mig för att vara ärlig, så jag berättar att jag helst skulle ha sett att han inte rökte; denna cigarett stämmer inte alls med min bild av honom.

- Detta var lärorikt, säger Jesus och blåser sakta ut den rök han haft i lungorna. Du gav mig nu ett bra exempel på en kärleksfattig handling.

Jag stelnar till och tystnar. Detta känns mycket pinsamt. Jag har begått en okärleksfull handling mot självaste Jesus Kristus. Men Jesus brister ut i skratt och utropar:

- Känn ingen skuld, för Guds skull! Jag är så trött på allt tal om skuld!
Han verkar tycka att detta är mycket lustigt, för han skrattar vidare för sig själv någon minut utan att ta notis om mig. När skrattet tystnat tar jag mod till mig och ber honom förklara. Han blir allvarlig.

- Du har hört talas om att en människa ska vara älskad såsom hon är? frågar Jesus.

Jodå, det har jag. Jag berättar att vi lärt oss på psykologin att barn såväl som vuxna blir lyckliga när de känner att de blir älskade som de är.

- Men om det nu är så… säger Jesus. Varför försöker du i så fall inte uppskatta människor som de är? Du blir besviken på denna lilla cigarett därför att den - såsom du uttryckte det - inte stämde med din bild av mig. Men jag säger: i så fall skall du göra dig av med den bilden, ty den hindrar dig från att se mig som den jag verkligen är. Första steget mot att vara kärleksfull är att se mig på riktigt, sådan jag verkligen är. Detta måste du kunna göra utan att döma, ty du har ingen rätt att uttala den domen. Vill du vara kärleksfull?

Jag nickar ivrigt, men kan knappt tänka klart. Det går runt i skallen på mig; det känns som om Jesus med sina ord håller på att dra en seg och smärtsam propp ur mitt huvud, och jag vill veta men äcklas samtidigt av vad som kanske kommer ut.

- Betänk alla de tillfällen då du dömer och ser ned på människor - såväl dina vänner och dina fiender som dig själv. Varför gör du det?

Huvudet värker; jag kommer inte på någonting att säga. En enda känsla är påtaglig: jag skäms. Ett kungarike för att kunna skruva tillbaka tiden och dölja min fruktansvärda intolerans för denne man från Nasaret, men det går förstås inte; gjort är gjort och nu får jag stå mitt kast. En hoper undanflykter samlas i mitt snart helt tömda huvud till försvar (jag är ett offer för evolutionens överlevnadsinstinkter; jag är uppfostrad med den svens...