Bokrecension: Ingen Mans Land av Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analys av ”Ingen mans land”

Jag har läst ”Ingen mans land” som är skriven av Jan Guillou och kom ut 1992. Boken hör till hans kända thrillerserie om underrättelseofficeren Carl Gilbert Hamilton.
Jan Guillou föddes 1944 i Södertälje och är verksam både som tv-person, journalist och författare. Hans första roman, ”Om kriget kommer”, gavs ut 1971. Jan Guillou medverkade också i det journalistteam som grävde fram fakta om den svenska spionorganisationen IB. Man hittar dock lite för mycket fakta för sitt eget bästa och Jan Guillou döms till 10 månaders fängelse för olovlig underrättelseverksamhet. När han suttit av sitt fängelsestraff skriver han en artikel om CIA:s verksamhet i Sverige vilket leder till att två CIA agenter flyr landet. 1981 skriver han den kritikerrosade romanen Ondskan och 1985 ges Coq Rouge ut. Detta är den första boken i den kända serien om Hamilton. Jan Guillou har även skrivit böckerna om tempelriddaren Arn. Jan Guillou är oerhört kontroversiell och har flera gånger blivit relegerad eller avskedad p.g.a. att han uttryckt sina tankar om livet lite för högt.

”Ingen mans land” handlar om en svensk underrättelseofficer som tillsammans med sina män skall förhindra ett försök att smuggla ut kärnvapen ur det sönderfallande Sovjet. Man stöter dock på vissa problem t.ex. att de döda smugglarnas kroppsvävnad måste förstöras. Dessutom måste man landsätta en svensk trupp i trettio graders kyla över världens bäst bevakade gräns.

Carl Gilbert Hamilton är bokens huvudperson. Carl Hamilton är adlig och även ohyggligt rik. I bokens början är hans militära grad kommendör men p.g.a. hans insatser på Sicilien befordras han till kommendörkapten (händelserna på Sicilien utspelade sig i boken Vendetta som kom ut 1991). I slutet av boken befordras han ytterligare en gång till kommendörkapten av första graden, detta p.g.a. hans insatser i Sovjet.
Carl Hamilton beskrivs mer eller mindre som en maskin. Hans långa och tuffa militära utbildning har satt sina spår och han är oerhört disciplinerad. Han använder oftast ett korrekt språk, även i hemmet, och svarar oftast med uttrycket: Svar Ja!
Carl Hamilton går alltid rakt på sak, säger vad han tycker och tillåter aldrig misstag. Allt han gör är väl planerat och han följer även denna planering till punkt och pricka. Denna planering råder även i hemmet. Ett lysande exempel beskrivs då Carl och hans fru Tessie bjudit hem Carls kollegor på middag. Carl och Tessie har gått ut och ställt sig på terrassen för att ta emot gästerna och Tessie börjar oroa sig för att gästerna ska komma för sent. Carl lugnar henne dock och försäkrar henne om att de kommer att komma i tid. Och mycket riktigt, när det är 20 sekunder kvar till den förutbestämda tiden rullar två bilar upp för grusgången och i takt med att klockan slår åtta klingar också dörrklockan.
Du får aldrig någon inblick i Carls känslomässiga tankar och jag tror faktiskt inte att han har så värst många tankar av denna karaktär. Detta skulle förmodligen göra honom galen. Tänk dig själv tanken att gå runt med bilder av brända människokroppar på näthinnan. Hamilton hyser dock stora känslor för sina närmaste och då inte bara för sin familj utan även för sina kollegor. Detta framgår då han tar på sig skulden för att hans kollega Joar dödades på Sicilien. Denna händelse är något han har mycket svårt att tala om. Han har även en oerhört stark relation till major Åke Stålhandske.
Man inser att Carl Hamilton skulle göra allt för att beskydda sina närmaste och han framställs faktiskt som en sann hjälte. Hans hjältemod beskrivs i slutet av boken då operationen är avklarad och det enda som återstår är att ta sig in på finskt territorium utan att bli tillfångatagna. Den finska gränsvakten har dock blivit förvarnad om att någon eller några kommer att försöka ta sig in på finskt territorium och man följer efter Hamilton och hans män. Hamilton inser snart att gränsvakterna är snabbare och kommer att hinna ikapp Hamilton och hans män. Han säger därför åt föraren Matti att sänka farten. Han slänger sig sedan av snöskotern och offrar sig själv trots att han inser att det kan vara ryssar som jagar honom och han kan bli tagen som krigsfånge. Lyckligtvis var det bara den finska gränsvakten som stannar och tar Hamilton istället för att följa efter snöskotrarna.
Andra i texten ser Carl mer som en hjälte än vad han själv gör. Många personer hyser stor respekt för Carl, detta framgår inte minst då han lyckas få till ett möte med Sovjets president, Michail Gorbatjov.
Major Åke Stålhandske är en av Carl Hamiltons bästa vänner. Åke är finlandssvensk och beskrivs som en oerhört stark person; över två meter lång, 105 kg muskler, snaggad och brysk. Han tar dagen som den kommer och han verkar inte bry sig om sitt yttre tillnärmelsevis så mycket som han skulle behöva. Han träffar dock en dam, Anna och blir förälskad. Detta förändrar Åke Stålhandske helt. Han har tidigare haft komplex för sin stora kropp. Anna får dock Åke att inse att han är bra som han är och att det är vad han själv tycker som är det viktigaste. Hon får honom även att inse att det finns annat än arbete att tänka på, kärlek t.ex.
Du får aldrig någon egentlig inblick i Åkes känslomässiga liv. Endast en gång så inser du att han kan känna fler känslor än kärlek och ilska. Det är i slutet av boken då han visar medlidande för en finsk smugglare och låter denna löpa trots att han erhållit strikta order om att alla smugglare måste tillintetgöras.

Handlingen utspelar sig under 1900-taler på flera platser i Sverige, bland annat Stockholm. Här får du följa Hamilton på hans arbetsplats och i hans bostad. Hamilton är som sagt oerhört rik och hans bostad är en restaurerad 1700-tals herrgård och beskrivs som mycket luxuös. Den utspelar sig även i Sovjet eller det som senare i boken blir Ryssland. Handlingen utspelar sig under den tid då Gorbatjov förlorade makten till Boris Jeltsin och Sovjetunionen upplöstes. I de stycken då du får följa den sovjetiska ubåtskaptenen Aleksej Mordavin framgår det verkligen hur oerhört fattigt det var i det kollapsande Sovjet. En dollar var värd 100 rubel och 150 rubel var en bra månadsinkomst. Alltså tjänade en medelryss ungefär 15 kronor i månaden. Aleksejs liv skiljer sig helt från Carl Hamiltons trots att de är likvärdiga inom militären. Du får även följa Aleksejs brorson Kolja som medverkar i smuggelförsöket. Koljas syn på livet skiljer sig helt från Aleksejs som verkligen har gått på kommunistpropagandan och inte kan förstå hur vissa människor kan tycka att det är acceptabelt att tjäna en miljon dollar om året. Kolja däremot är en av de nyrika ”ryssarna” och han bokstavligen skänker bort pengar.
Här utspelar sig även historien på den sibiriska tundran då smugglarna skall försöka nå den finska gränsen. Platsen beskrivs som ett fruset helvete. Det är omkring 30 minus på dagen och upp mot 50-60 minus på natten och inga växter förutom några förvridna granar existerar.
I Finland får du följa Eero Grönroos och den finska presidenten. Dessa två personer har ett litet dilemma då de måste få bukt på hur de ska förhindra smugglarna från att nå finsk mark. Svaret var dock ganska enkelt; låt svenskarna sköta det hela.
Historien utspelar sig även i Italien där Luigi Bertoni och Åke Stålhandske erhåller diverse tapperhetsbevis för sina insatser på Sicilien. Luigi reser även till USA för att inhandla de material som krävs för att utföra tillslaget mot smugglarna på den sibiriska tundran.
På den svenska ambassaden i Paris får du läsa om hur Tessie O’Connor blir Tessie O’Connor Hamilton och i Norge får du följa Åke Stålhandske och hans Anna på deras ”bröllopsresa”. Åke är egentligen utsänd för att resa över till Murmansk och spionera.

På sida fjorton i boken beskrivs hur mycket Carl Hamilton lider över att hans kamrat blivit dödad. Det hela börjar med att Hamiltons tilltänkta fru frågar vad som var svårast på Sicilien.

”- Vad var svårast? Som du förstår menar jag inte i tekniskt avseende.
Han dröjde med svaret. Inte därför att det fanns någon som helst tvekan om vad som varit mest outhärdligt utan därför att det kändes omöjligt att formulera ett svar. Åtminstone på det affärsmässigt svala sätt som de hittills talat.
Hon såg hans tvekan, hon såg att hans ansikte började krackelera som om det fanns en smärta som inte längre gick att hålla tillbaka nu när han blivit påmind om den. Och han kände, snarare än såg, att hon såg.
Nej, sa hon plötsligt.
- Jag tar tillbaka, det var dumt av mig, jag vill inte veta.
D… det går inte, sa han ansträngt med en tendens till stamning. Sen koncentrerade han sig och svarade med sammanbitna käkar.
- En av mina vänner dog i mina armar. Bokstavligen.”

Stämningen blir efter detta samtal ganska tryckt vilket är ganska lätt att förstå. Carl Hamilton har ganska svårt att prata om sitt arbete vilket leder till ett antal mindre konflikter mellan Carl och Tessie då hon vill veta vad hennes man håller på med. Tidigare har detta lett till att Tessie lämnade Carl då hon trodde att han vänsterprasslade. Sanningen var egentligen att han var ute på uppdrag.
Stämningen i boken varierar beroende på ur vems synpunkt du läser. Ibland får du följa Eero Grönroos och här är stämningen väldigt låg då den finska regeringen har fått en ganska tung börda på sina axlar. De ska förhindra att multipla kärnvapenstridsspetsar smugglas ut ur Sovjet och ett misslyckande skulle kunna leda till 20 miljoner människor dör. Därför är stämningen i Finland inte riktigt på topp.
När du får följa Aleksej Mordavin i Sovjet är stämningen ibland på topp och ibland är den inte så där jättebra. Aleksej och hans fru lever oerhört fattigt trots att båda hade haft topplöner i ett annat land. Därför är stämningen inte alltid på topp då de måste leva knapert för att överleva. Men Aleksej och hans fru har lärt sig att vara lyckliga utan pengar och de är oftast lyckliga trots att de står på randen till svält. De tar tillvara på nästan varje tillfälle i livet och ser färre problem än möjligheter trots att det oftast är tvärtom.
I slutet av boken försämras även det svenska humöret då Finland dumpar ansvaret på den svenska underrättelsetjänsten och Hamilton som lovat att aldrig mer arbeta ute på fältet tvingas leda operationen. Målet är att lokalisera och tillintetgöra smuggelgruppen på den sibiriska tundran. Detta lyckas man genomföra utan problem men några i den svenska gruppen mår dåligt p.g.a. avrättningarna och moralen är inte på topp. Denna skall också försämras ytterligare då Hamilton tillkännager vad man skall göra med människokropparna.

”Allting skall brännas. Vi fördelar således allt material i två högar, brännbart och icke brännbart. Som brännbart räknas även människor…
Tystnaden blev lika väntad som djupt obehaglig.”

Detta stycke beskriver verkligen hur dålig stämningen är vid det här tillfället. Tystnaden beskriver det hela så mycket bättre än ord. Hamilton bestämmer sig tillsist för att detta uppdrag är alldeles för omänskligt för övriga i gruppen och tar därför bara med sig Åke Stålhandske till det stora bål som gjorts i ordning.

Jag tycker inte att texten förmedlar någon riktig moralkaka men som läsare hyser man stor respekt för bokens hjälte. Jan Guillou har verkligen lyckats bra med hjälterollen. En man vars släkt varit höjd över alla andras går ner till arbetarnas klass och ser inte sig själv som någon hjälte (smått kommunistiskt). I ett stycke av boken blir Carl bjuden på middag hos kungen. Han vägrar dock och stoltsera med sina tapperhetsmedaljer och går endast dit med den medalj han erhållit av kungen.
Det är även väldigt intressant att läsa om det komplexa kärnvapenproblemet. Trots att det är på rysk mark vågar inte Gorbatjov låta ryska trupper förhindra smugglingen. Dels för att han inte litar på KGB vilket man kan förstå då Sovjet vid denna tidpunkt höll på att lösas upp och det var fler än en person som ville åt makten. Någon kanske var inblandad i smugglingen?
Dels även för att han inte ville att det skulle bli officiellt att någon försökt smuggla kärnvapen och nästan lyckats. Detta skulle ju kunna leda till att fler försökte.
Gorbatjov vänder sig därför till Finland och ber dem genomföra tillslaget. Detta måste dock ske inne på Sovjetisk/Rysk mark p.g.a. att nyheten om att sovjetiska kärnvapen varit utanför nationens gränser skulle vara omöjlig för den ryska ledningen att förklara. Finland kan dock inte genomföra tillslaget p.g.a. vissa omständigheter och de vänder sig därför till USA.
Men av förståliga stjäl kan amerikanska trupper inte operera på Sovjetisk mark. Kalla kriget håller på och ta slut och om någon fick reda på att t.ex. Delta Force opererat på sibiriska tundran skulle detta definitivt leda till en ny upptrappning. USA kontaktar istället Sverige som får ta sig an uppgiften.
Denna intrig är väldigt intressant att läsa om och även smått roande.

Boken är skriven ur den iakttagande berättarens perspektiv men ibland även ur den allvetande berättarens perspektiv då du ibland får reda på vad personer tänker. T.ex. så berättar någon vad Aleksej Mordavin tänker i slutet av boken; ”han förstod att han aldrig skulle resa sig igen.”
Det existerar flera hopp mellan tid och rum och ibland kan det vara lite svårt att ställa om från ett avsnitt till ett annat. Annars är boken mycket bra skriven med flytande språk. Jan Guillou har även lyckats få till talspråket mycket bra, det låter varken för diplomatiskt eller för tillgjort. Det är som vilken vanlig konversation som helst. Jag tycker även att Jag Guillou lyckas fängsla läsaren trots att det egentligen inte händer så mycket i boken och man lever sig f...