Skrivet med Ernest Hemingways Isbergsteknik - Hatet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Han hade under många veckors tid kommit till flygplatsen och suttit på bänken som var alldeles innanför entrén. Det var sommar och vakterna hade börjat vänja sig vid denne man. Vakterna trodde att mannen var i 30 års åldern.
Han hade alltid grå byxor och en blå jeansjacka på sig. Ingen visste vad han gjorde på flygplatsen. Vad han hette, eller hur gammal han var.
Han var inte en man som var lätt att få kontakt med.
De hade försökt, men ingen av vakterna har någonsin lyckats få någonting vettigt ur honom.
Det var alltid samma tidpunkt som mannen gick in på flygplatsen, klockan 11:30. Det var då det var mest folk.
Mannen kunde sitta på bänken i timmar. Han satt bara där. Stirrade rakt fram. Ibland bytte han kroppsställning. Lade benen i kors. Satte sig upprätt. Halvlåg.
Vakterna hade en gång frågat honom vad han egentligen gjorde på flygplatsen varje dag vid lunchtid. Sedan den enda gången har de slutat fråga.
- ”Du där, jag har bara en fråga. Vad är det egentligen du gör när du kommer hit, har du inget arbete?”, frågade vakten
- Jag har ett arbete. Vad är det du gör här själv om jag får fråga, du är här var tredje dag, tar vanligtvis 4 koppar kaffe under de 9 timmar du jobbar. Sen åker du hem i din blå Mercedes.”
- ”Men är inte du en uppmärksam ung man, jag har sett dig här i flera veckors tid nu. Jag vill bara veta vad det är du sysslar med. Behöver jag på något sätt vara orolig?”, frågade vakten.
- ”Nej, du behöver inte vara orolig. Det är inte bra att vara orolig. Därför försöker jag oroa mig så lite som möjligt, det är klart att jag är uppmärksam, du är gammal, jag är alltid noggrann med äldre män.”
Varefter mannen gick iväg och satte sig i på en bänk lite längre bort. Och satte sedan igång och stirrade rakt fram, än en gång. Varje gång han såg någon äldre person, stirrade han intensivt på deras ansikte. Efter 20 minuter bytte han tillbaka till ”sin” gamla bänk.
Han stirrade igen.
- ”Han är bra underlig den där mannen, ser du hur han stirrar? Det är nästan lite läskigt”, sade vakten till sin kollega.
- ”Ja det gör jag. Jag undrar faktiskt vad det är han håller på med”
- ”Kanske lika bra vi låter han vara. Kanske lika bra att inte veta vad det är han håller på med. Sen så sa han förresten att jag var gammal”
Två veckor senare hände det något som vakterna inte var vana att se.
Mannen hade som vanligt suttit på sin bänk, tre timmar hade förflutit sedan han steg in genom entrén.
Mannen hade plötsligt ställt sig upp. Tog tag i en gammal man och drog ner honom på golvet. Slog honom i ansiktet fem gånger. Varefter han började springa mot en annan äldre herre och drog ner honom med. Och hade just höjt handen för att återigen slå när vakterna hoppade på honom och var över honom.
De tog tag i hans armar och drog in honom i ett rum. De satte ner honom på en stol.
- ”Varför knuffade du ner de två äldre männen?” Och varför slog du den där gamla oskyldiga mannen?”, frågade vakten
- ”Jag knuffade dom inte, jag drog ner dom. Jag ville bara se deras ansikten lite noggrannare, jag minns inte att jag slog någon.”
- ”Du förstod mycket väl vad han menade sade kollegan. Varför ville du se på dom närmare?”
- ”Nej, det gjorde jag inte. Om jag förstått vad han hade menat hade jag inte svarat som jag nyss gjorde. Men det är min ensak, jag är alltid noggrann med äldre män.”
- ”Du är allt bra underlig du, men nu har du fått problem, stora problem, sade kollegan.
Varefter de ringde till närmaste polisstation, de sa att dom skulle komma så fort som möjligt, vakterna tog tag i varsin arm på mannen och drog bestämt ut honom ur entrén och ut på parkeringen.
- ”Nu vill vi inte se dig här igen, förstår du det? Kom inte tillbaka hit. Vi vet hur du ser ut, och du kommer inte att komma tillbaka, förstår du det?”, sad...