Recension om Gömda

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Recension om boken ”Gömda” av Liza Marklund

Boken ”Gömda” handlar om kvinnan Maria Eriksson. Hon för ett helt vanligt liv, arbetar på bank, bor i en trea i en mellanstor svensk stad och gillar att gå ut och dansa med sina vänner. Hon är mycket engagerad med att jobba i stadens flyktingförläggning, och det är där hon träffar mannen som kommer att förändra hennes liv för all framtid. I början av förhållandet är han kärleksfull och uppmärksam mot henne. Men sakta och säkert börjar han att förändra sig. Han börjar förnedra henne både psykiskt och fysiskt. Under tiden så blir hon även gravid och föder deras gemensamma dotter Emma. Men efter ett antal år så får både Mia och hennes omgivning nog och Mia säger ifrån och avslutar förhållandet. Men mannen accepterar inte det och han bryter sig in i hennes lägenhet, misshandlar henne och gör som han vill. Under denna tid hinner hon träffa en ny man, som heter Anders. Dom gifter sig till slut för att visa mannen att det verkligen är slut mellan Mia och mannen. De får även en liten son tillsammans, lille Robin. Mia och Anders hoppas på att terrorn i och med det ska sluta, men dom hade fruktansvärt fel. Allt blir mycket värre. Mannen och hans vänner kör på familjen på gatan, förföljer dem inne i stan, vakar över deras hus och tar varje tillfälle i akt ta försöka döda dem. Till sist blir det helt outhärdligt för familjen och de tvingas att gå under jorden. De lever i en fångenskap som verkar rent utsagt omänskligt. Mia och Anders går igenom en stor kris, som dem till sist tar sig igenom. Barnen får lida mycket hårt av att inte få en normal uppväxt. Ett antal gånger så hittas familjen av mannens vänner, och utsätts för mordförsök men lyckas mirakulöst sätt komma undan. Till sist finns det ingen annan utväg än att immigrera.


Kopplingar till kursplanen i människan socialt och kulturellt.

Den störta kopplingen ser jag i barnen. Då syftar jag på den sociala interaktionen, socialisationen och Erik Homburger Erikssons psykosociala utvecklingsteori. Det barnet som tar vid mest skada är dottern Emma. Hon börjar efter ett tag, när familjen har levt gömda, sluta tala och vägar äta. Vid ett tillfälle blir hon hotad med kniv mot strupen av sin biologiska fader. Det orsakar att hon ett antal gånger försöker skada sig själv och andra i sin omgivning. Om man då kopplar till Erik H. Erikssons teori så är det dom fyra första stadierna jag skulle vilja koncentrera mig på. I spädbarnsåldern så utvecklar barnet tillit eller misstro till andra människor står det i våra papper. Till modern utvecklar dottern mycket tydligt tillit. Men hon märker att hennes fader inte är någon att lita på och visar tydliga tecken att hon inte vill vara i hans närhet. I småbarnsåldern ska ett barn kunna utveckla sig själv och pröva sig fram. Detta blir mycket svårt för dottern Emma pga. Hon, hennes mamma och lillebror bor i stort sätt instängda i sitt radhus. För om de skulle gå ut skulle de bli dödade. Men ibland så träffar de grannarna/vännerna Sisse och Henrik, och deras två barn. Men när familjen Eriksson går under jorden så har barnen inte en chans att få träffa andra barn att leka med. Barnen får inte någon direkt social interaktion, bara med sina egna föräldrar vilket inte är tillräckligt för att utvecklas som individ. Någon sekundär socialisation får barnen inte förens när de flyttar till Chile, men det står berättat i andra boken ”Asyl”.



Mina egna tankar och reflektioner

Denna bok är en av dem bästa jag har läst i hela mitt liv. Den är mycket läsvärd och får en verkligen att tänka till. Den fick mig att både skratta och gråta. I vissa scener i boken blev jag så förbannad att jag ville träffa mannen och slå honom allt vad jag kunde! Ibland var jag rädd när jag läste, för jag trodde...