Utvandrarna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Svenska recension på Utvandrarna
Boken som jag har recenserat heter Utvandrarna, författaren till boken är Vilhelm Moberg. I boken står det att den utkom första gången år 1949, skälva boken som jag läser är tryckt och utgiven av Fälth & Hässler, Smedjebacken 1999. Omslag Marie Sterte

Vilhelm Moberg var en av många svenska författare som kallades arbetarförfattare. De skrev om den fattiga människans vardag och använde ofta ett kraftigt språk.

Från Ljuders socken i Småland utvandrar sexton personer med Karl-Oskar Nilsson och hans familj i spetsen. De söker sig till ett land i väster där de hoppas på ett bättre liv. På ett skepp som för dem över den stora Atlanten lämnar några av dem detta livet. Sjösjuka och skörbjugg hotar. Många av emigranterna tvivlar på att de ska nå Nordamerika överhuvudtaget.

Karl-Oskar och Kristina har de mest framträdande rollerna, även Karl-Oskars bror Robert har en betydande roll i boken. Det var Karl-Oskar som först ville utvandra, han var trött på att det bara växte sten i hans åker, de övriga från Ljuders socken följde med av andra skäl.
Kristina var först emot utvandringen, och när hon insjuknar i skörbjugg på skeppet ångrar Karl-Oskar att han var så påstridig om emigrationen.

Det var ett stycke i boken som jag fastnade speciellt för, det var den tiden på skeppet när man fick följa de olika utvandrarnas tankar. Dom låg i sina kojer och tänkte tillbaks på sitt liv, och på hur det skulle bli, när dom kommit fram till Amerika. Det var då som man verkligen fick lära känna de olika huvudpersonerna, speciellt om Ulrika och hennes dotter Elin, fick man veta en massa saker som inte stod någon annanstans i boken.

Karl-Oskar är en man som är mycket handlingskraftig och självsäker, vilket kan sätta honom i problem ibland. Har han föresatt sig någonting så slutför han det.
Kristina är lite tyst och tillbakadragen, men månar om sina barn och sin man. Hon håller på sin stolthet, och upplever sig finare än en annan kvinna i utvandrarsällskapet. Ulrika i Västergöhl, även kallad Gladan. Socknens storhora som har tagit sin dotter med sig och åkt till Nordamerika.

Största delen av handlingen utspelar sig på briggen Charlotta där hennes last av människor lever i flera veckor. Året då Charlotta för sjunde gången är emigrantskepp åt fattiga svenskar är 1850-talet.
Under mitten av 1800-talet emigrerade tusentals av svenskar till Amerika för att få det bättre, många fick det bra men inte alla.

Jag tycket om den boken som Robert hade, i den stod det hur bra det var i Amerika, jag tycker att den boken var en ren propaganda bok för Amerika. Jag har inte läst fortsättningen på berättelsen, men jag kan tänka mig att ingen av dom som kom fram fick det ens i närheten så bra som det stod i boken. Det stod t.ex. att alla indianer var fridsamma och fredligt inställda till den vita människan, men sen när man läster i historieböckerna så står det precis tvärtom. Man kan ju också förstå att om det kom en massa nybyggare och tog ifrån indianerna deras mark, så är det ju inte så konstigt att dom blev aggressiva. Det stod även att det inte fanns några onda och kriminella människor i Amerika, att alla hade blivit utrotade. Det var ganska kul att läsa om när Robert läste för de andra hur bra det skulle vara när dom kom fram till ”den nya världen”. Vem som helst kan ju förstå att så kan det inte vara.

Jag tyckte att boken var ganska bra. Det enda som jag skulle kunna koma på som var negativt är att den var lite seg i början, det var lite svårt att komma in i boken. Men när jag väl hade kommit in i den så flöt det bara på. Jag tror att jag läste ungefär 100 sidor i ett svep.
Jag är ju sådan att jag samlar ju på mig allt till det sista, så jag hade tre veckor på mig så det blev lite stressigt. Det var ett ganska roligt språk i boken, dom talade ganska roligt till varandra. Det tog ett tag innan jag hade kommit på vad allting dom sa betydde, det var nästan lite för mycket ”bondeslang” i språket. Jag satt i klassrummet och var lite tvär om att jag skulle läsa utvandrarna, jag fick ett annat förslag av min lärare att läsa raskens. När det var tre veckor kvar så tog jag upp utvandrarna och läste den och det ångrade jag inte. Den var bättre än jag trodde, först så såg det ut som en tjock tråkig bok. Det var det ju inte ...