Konflikt - Darfur

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ur Svenska Dagbladet – 2006-02-22:
Sudan sågar förslag om FN-trupper
Sudan avvisade på onsdagen det USA-ledda förslaget om att sätta in FN-trupper i Darfur.

KONFLIKT

Afrikas mest långvariga krig har utkämpats i Sudan sedan 1955 och samtidigt som fredsförhandlingar pågår dör fler oskyldiga människor på grund av vad vi nu har kommit att kalla ett folkmord.

Självständighet
Sudan blev självständigt 1956 och har sedan dess har många regeringsbildningar misslyckats och flera statskupper har utförts. Redan året innan statsutropningen, 1955, startade inbördes kriget som har pågått i stort sett konstant. När den första krigsomgången tog slut 1972 hade runt 400 000 människor dött till följd av konflikten.
Grunden till osämjan ligger i det muslimska, arabiska styret i norra Sudan som ogillades av svarta rebeller i södra Sudan där majoriteten är kristna eller animister (en religion som dyrkar naturen). Det var rebellerna som gjorde uppror, men kriget har inte bara handlat om religion eller etnicitet utan också om resurser då södra Sudan har fler viktiga naturtillgångar, såsom vatten och olja.

Fredsförhandlingar
Efter krigsuppehållet drog striderna igång igen år 1982 och utan annan lösning påbörjades fredsförhandlingar 2002. Kriget fördes dock med låg intensitet och de flesta av dess 2 miljoner sudanesiska dödsoffer har inte dött i direkta strider utan i svält, sjukdomar och andra följder av krigstillståndet.
Medan uppmärksamheten riktades mot förhandlingarna om fred i södra Sudan startade ytterligare en konflikt i Sudan, då i den västra delen av landet. En rebellgrupp, Darfurs befrielsefront (DLF), trädde fram och sade sig representera provinsen Darfurs svarta befolkning. DLF anklagade Sudan regering för att åsidosätta Darfur och ta parti för provinsens arabiska befolkning mot den svarta.
Regeringen var helt oförberedd på rebellernas attacker och DLF hade därför stor framgång till en början. Rebellerna attackerade militära förläggningar och alla dess räder gjorde så att regeringen var tvungna att ta tag i problemet. De skickade trupper till Darfur där den svarta civilbefolkningen tvingades till läger så att regeringen kunde hålla dem under uppsikt. Detta görs genom bland annat mord, våldtäkter och nedbränning av jordar så att de civila inte kan försörja sig.

Konfliktens uppkomst
En vanlig teori om hur konflikten skulle ha startats är att arabsudaneserna vill ha betesmarker för sin boskap medan de svarta afrikanerna behöver odlingsmark. Denna enkla teori om hur oenigheten startade tror dock inte många sudaneser på.
Förr i tiden var Darfur en framgångsrik knytpunkt för handel i Afrika. Förfallet sägs enligt vissa sudaneser ha börjat med den brittiska kolonialtiden och sedan fortsatt när Sudan blev självständigt. Regeringen satsade ingenting på Darfur som då blev försummat i frågan om politiskt influens och utveckling. Två rebellgrupper bildades då efter ett tag för att ta upp kampen mot centralmakten i Khartoum och striderna har pågått sedan 2003 utan stopp.

Åsikter
Personligen fattar jag inte hur man ens kan komma på tanken att en regering, för att få folket att lyda, skulle ge order om massvåldtäkter och liknande. Det är helt oförnuftigt att tro att det skulle leda någonstans annat än till mer avsky mot statsstyrelsen. För det är just det som hela konflikten handlar om: att rebellerna som gjorde uppror var missnöjda med vad de tyckte var misskötsel från regeringen sida. Om jag skulle ha suttit i regeringen och fått ta beslut skulle jag nog först och främst tagit hand om rebellerna och inte ge mig på civilbefolkningen. Att ta hand om problemet som de svarta rebellerna gjort uppror mot skulle kanske ha gjort så att frågan inte utvecklats till detta folkmord. För ett folkmord är vad det är enligt mig. Staten har finansierat en armé som mördat en del av landets befolkning, för att hindra upprorsmän från att ge sig på bland annat militära baser.
Rebellerna som jag tror var den största anledningen till stridernas utbrott tror nog att de hade skäl nog för att attackera regeringen. Men att anse att en statsstyrelse försummar det svarta folket i en del av ett land och gynnar den arabiska befolkningen är inte motiv nog. Rebellgrupper brukar väl inte behöva en stor anledning till att göra uppror, men enligt mig var det inte en befogad revolt.
USA, som kanske inte är kända som den mest fredliga staten, kritiserar FN för att inte göra någonting åt osämjan. FN har istället lagt ner resurser på att försöka definiera konflikten, men detta är svårt enligt dem eftersom den bottnar i många olika saker. Enligt vissa är båda sidor skyldiga och konflikten kan då tolkas som ett inbördeskrig. Varför USA är så kritiska mot FN i den här frågan är ett mysterium. Det är inte en hemlighet att USA inte var glada när deras förslag om väpnade angrepp mot Irak väckte kritik hos andra FN-länder, till exempel Frankrike som hotade med att lägga in sitt veto. Självklart kan jag förstå om USA bara vill hjälpa till, men det kändes som om de inte hade en rimlig förklaring till kriget i Irak och därför funderar jag lite över dess inblandning i det här kriget.
Möjlighet
Det som jag skulle ha gjort i fredssituationen innan stridernas start är nog ingen idé att försöka med nu. Jag skulle då ha demonstrerat, eller liknande, på ett fredligt sätt för att fånga nationens uppmärksamhet. Detta kunde då ha lett till att man kunde ha haft ett samtal de båda parterna emellan och kunde ha kommit fram till en lösning på problemet i ett tidigt skede. Nu var det ju inte så historian gick och därför skulle detta inte funka då meningsskiljaktigheterna nog överstiger vanliga samtal.
Det är bra att andra länder kliver in för att försöka få någon ordning på problemet. USA gjorde enligt mig fel när de kritiserade FN för att dröja med ingripandet i situationen. En tidigare aktion hade nog inte gjort en större skillnad och det är bättre att reda ut vad problemet är innan man försöker lösa det.
Nu tror jag inte att frågan är olöslig bara för att den inte går att reda ut över ett samtal, utan snarare tvärt om. Att problemet har gått så långt kanske innebär att folket har förstått att rebellernas eller regeringes lösningar inte var rätt. Det kan leda till att med andra länders hjälp, t.ex. USA, kan Darfurs civila fångar få ett värdigt liv och problemet kan tas tag i på ett annat...