Bokrecension: Eragon av Christopher Paolini

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst en bok som heter Eragon och är skriven av Christopher Paolini. Den är utgiven 2003 på engelska men kom till Sverige och översattes 2005 så den är inte gammal. Den är skriven på ett bra sätt, så man förstår och bli intresserad om vad som ska hända sen. Det är en tjock bok, 526 sidor, men det är ganska stor text så det gör inte så mycket att den har många sidor. I slutet av boken så finns det ordförklaringar till vissa ord i boken. Dessa står på "det gamla språket" och man behöver verkligen ordlistan för att förstå.

Själva boken handlar om Eragon, en ung pojke som bor utanför byn Carnavall i Palancardalen. En dag när han ger sig ut på jakt i skogen hittar han en blå mystisk sten. Denna hoppas han kunna sälja så hans familj inte ska behöva svälta under vintern, men det blir inte som han hade hoppats - stenen kläcks och en drake föds. Eragon håller draken hemlig och ger henne namnet Saphira. De talar med varandra genom tanken och blir så småningom bästa vänner. Men Palancardalen är en del av ett Imperium som styr av en kung vars onska inte har några gränser och som inte vill se några fler drakryttare än han själv. Så dödas Eragons familj av denne kungs hantlangare och Eragon och Saphira ger sig ut i världen för att hitta dessa och hämnas sin familj. Innan de lämnar Carnavall så slår de följe med en mystisk sagoberättare som Eragon får en känsla av att han inte har berättat hela sanningen för dem.

Hela boken har en speciell charm och detta är bara första så jag hoppas att den andra kommer ut snart. Jag rekommenderar denna bok till alla som gillar fantasy och egentligen alla som gillar äventyr. Jag själv är en allätare när det gäller böcker så det är lite svårt att säga vem den passar för.

Det var faktiskt en lyckoträff att jag hittade den här boken för jag var och hälsade på en kompis och vi gick in i en bokaffär och kollade på reaböcker. Jag fastnade för Eragon för att den såg...