Bokrecension: Eragon av Christopher Paolini

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att läsa boken Eragon för att den har fått mycket bra kritik och jag tyckte att den verkade vara intressant.


Christopher Paolini var bara 15 år när han började skriva boken och han är en väldigt begåvad författare.
Denna bok är den första som han har publicerat, men absolut inte den sista, Trilogin han skriver på heter Arvtagaren och Eragon är första delen. Han har också kommit ut med andra delen som heter Den äldste vilket jag också har läst och den är ännu bättre än den första. Christopher Paolini var född den 17 November år 1983. Bortsett från några få år i Alaska, har han levt i Paradise Valley, Montana med hans föräldrar och lilla syrran, Angela. Dom har två husdjur, Otis, en svart och vit katt och Annie, en hund. Han fick mycket inperation för hur fantasy landet Alagaësia skulle se ut ifrån där han bodde så han kunde lättare beskriva miljön i boken än om han hade bott mitt i city.

Handlingen:

Eragon bor med sin morbror och kusin i en liten by. En dag hittar han en mystisk sten när han är ute på jakt. Men efter ett tag upptäcker Eragon att det är ingen vanlig sten utan ett drakägg. När ägget kläcks vänds hela hans värld upp och ner. Han jagas av onda varelser och tvingas att lämna den trygga by som han växt upp i. Men Eragon är inte ensam på sin resa, han får sällskap av en gammal man, Brom, som lär Eragon allt han kan tänkas behöva lära sig inför framtiden.

Huvudpersonerna:

En av huvudpersonen i boken är Eragon. Han är 15-åring och är på väg att bli vuxen. I Carvahall - staden han kommer ifrån - anses man som vuxen när man är sexton år. Han jobbar mycket hårt på sin familjs bondgård och är även den skickligaste jägaren i familjen. I boken ser man hur han blir mer och mer mogen. Boken utspelar sig från långt tillbaka i tiden så kläderna han använder är av läder eftersom han reser mycket och hamnar mycket i strid. Då hindrar lädret litegrann om han skulle bli träffad av ett svärd. Bondgården han bodde på krävdes mycket jobb och han och hans familj fick anstränga sig verkligen för att hålla bondgården igång och dessutom jaga eller tjäna pengar till mat.

Den andra huvudpersonen i boken är Saphira, som är en drake. När Eragon var ute och jagade dök plötsligt en blå stenliknande grej upp. Eragon tog med den om hopp att han skulle kunna sälja den för mat men istället så kläcktes det och då föddes Saphira. Dom är väldigt nära varandra och skulle riskera sina liv för att skydda den andre. Deras band är så stark så att om en av dem dör så skulle den andre antingen döda sig själv eller bli galen. Alla så kallade drakryttare hade en sådan band mellan varandra.
Saphira är en blåfärgad drake och är från början väldigt liten, men växer extremt snabbt och är snart stor nog så att Eragon skulle kunna följa med och flyga på hennes rygg.

Brom är sagoberättaren i Carvahall och vet extremt mycket om drakar. När Eragon ska fly med Saphira från staden stoppar Brom dom och tvingar dom att ta med honom. Han visste redan innan han stötte på dom att Eragon var nästa drakryttaren. Under resan lär Brom ut sina kunskaper till Saphira och Eragon.
Brom är en ovanligt gammal man. Det var inte så vanligt att man levde särskilt länge på den tiden.

Arya är en alvkvinna som Eragon och Saphira räddar från ett fängelse i huvudstaden Urû’baen. Eragon är förälskad i henne och försöker prata med henne om hennes förflutna men hon vill inte det. Hon berättar väldigt lite om sig själv. Alver är sånna och dvärgarna tycker att dom är ett stort mysterium.

Murtagh räddar Brom, Saphira och Eragon när dom blir tillfångatagna av Urgaler vilket är äckliga och stora bestar. Han har ett hemskt ärr på ryggen som han fick av sin far när han kastade ett svärd på honom. Han är väldigt lik Eragon på många sett. Dom bägge två känner sig likadant och dom tycker om samma saker och dom är båda lika bra på att slåss.

Galbatorix är den onda kungen som härskar över landet. Han bryr sig inte om invånarna i landet, men dom som visar otrogenhet mot honom blir avrättade. Det är få som har sett han och vet hur han ser ut. Han är också extremt gammal, nästan lika gammal som Brom och har haft många århundraden på sig att finslipa sina onda magiska krafter.

Miljön:

Boken utspelar sig i en fantasy land som heter Alagaësia. Dom reser runt hela landet så miljön ändras jämt från t ex landsbyggden till huvudstaden, sedan från huvudstaden till öknen, från öknen till bergen, från bergen till skogen o.s.v.

Tid:

Boken utspelar sig i forntiden, vilket man lätt märke eftersom det finns drakar, dom slåss med svärld och sköld och använder stålrustningar o.s.v. Det går lite mer än ett år i första boken, Eragon hinner bli 16 och tänka på den stora festen dom skulle ha ordnat tillbaka i Carvahall för honom...