Regnskog - den tropiska djungeln

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När vi talar om regnskogen menar vi ofta tropiska djungler. Egentligen sträcker sig regnskogen långt utanför tropiken, den finns till och med i Norge. Då kallas den tempererad regnskog och har inte alls samma mångfald som den tropiska regnskogen som finns runtom hela jorden längs ekvatorn. En regnskog är ett område där det regnar minst 2 000 mm per år och träden är för det mesta över 30 meter höga. I Amazonas, världens största regnskog, regnar det 12 000 mm (12 meter) per år. Detta kan jämföras med Sveriges årliga nederbörd på 750 mm. Regnskogen har funnits relativt oförändrad under flera miljoner år vilket har lett till att dess ekosystem är helt unikt. Trots att den tropiska regnskogen bara täcker cirka 6 procent av jordens yta finns ungefär hälften av världens arter där. Man har uppskattat att 30 miljoner djur-, växt- och insektsarter finns i djungeln.

Naturresurser
Timmer är den mest värdefull resursen som kommer från regnskogen. I många u-länder är timmer det viktigaste bränslet och det används också till bland annat husbygge. I regnskogen finns det också många olika medicinalväxter. När växter och träd försvinner innebär det att de utrotas utan att vi fått veta dess värde. Ett exempel är ”Black Bean”-trädet som hotades av utrotning ända tills forskare upptäckte att det innehöll ämnen som kunde användas till bekämpningen av AIDS. Många läkemedel riskerar alltså att gå förlorade när regnskogen försvinner. Detta kan också hända med frukter som världen ännu inte upptäckt. Regnskogens lokalbefolkning äter många växter som vi inte konsumerar än. Många tropiska skogar innehåller omkring 2 500 ätbara frukter. Några av de mest populära maträtterna och drycker har sitt ursprung i regnskogen. Kakao, ananas, bananer, avokados och citrusfrukter är alla utvecklade från vilda arter i regnskogen. En del frukter och nötter är hämtade direkt från regnskogen. I Afrikas och Madagaskars regnskogar växer det kaffefrukter. Kaffet skördas oftast i tropiska bergområden och det mesta produceras av småbrukare. Kaffe är också en av utvecklingsländernas viktigaste exportvaror och dess värde överträffas bara av olja. Mer än 95 procent av världens gummi produceras i Sydöstasiens regnskogar.

Skövlingen
Avverkningen av regnskogen har gjort så att bara hälften av den ursprungliga regnskogen finns kvar. När regnskogen försvinner kan den aldrig ersättas. Den har utvecklats i 70 till 100 miljoner år och där finns växter och djur som inte finns någon annanstans på jorden. Uppskattningsvis utrotas cirka137 växt-, djur- och insektsarter varje dag. Det blir 50 000 per år och om bara några år kan alla regnskogens arter vara utrotade. Varje sekund försvinner cirka 6 000 m² av skogen och experter tror att all regnskog kan vara avverkad om bara 30-50 år.
Skogen försvinner på många olika sätt, ett exempel är svedjejordbruk. Det är egentligen inte skadligt om det görs på rätt sätt. Svedjejordbruk innebär att bönder bränner ner eller avverkar en del av skogen för att sedan kunna odla på den. Askan ger näring till en början, men eftersom man inte gödslar och marken är näringsfattig minskar jordens förmåga att ge växtkraft minskar. Bonden lämnar åkern ett tag, den får ligga i träda, och tar upp en ny bit mark. Några år senare återvänder bonden till åkern och då har marken återhämtat sig. En ökad befolkning och mindre skog har lett till att trädan blivit för kort och skogen hinner inte återhämta sig. Detta gör att den inte växer upp igen, och den delen av regnskogen är då förlorad för alltid. Denna typ av jordbruk står för ungefär hälften av den årliga regnskogsförlusten. Mycket av den står också trädskövlingen för. Man hugger ner träd och de blir värdefulla exportvaror som man sedan tillverkar bland annat möbler av. Mycket skog skövlas också för att ge plats åt oljepalmsplantager. Oljepalmen, som hade sitt ursprung i Västafrika, odlas nu på alla tropiska kontinenter. Palmoljan är för den fattigaste delen av befolkningen en motsvarighet till oljan. Den används bland annat till margarin. Själva produkten är inte dålig, utan sättet man framställer den.
Ju mer regnskog som försvinner desto mer påverkar det oss människor. Man brukar kalla regnskogen ”jordens lungor” vilket inte riktigt stämmer. Förr trodde man att vi långsamt skulle kvävas när regnskogen inte längre kunde skapa syre. Nuförtiden har forskare kommit fram till att trots regnskogen producerar stora mängder syre, så förbrukar den lika mycket. Den är inte mindre viktig bara för det. Växterna i regnskogen renar syret från växthusgaser som vi människor har producerat och upprätthåller balansen av gaser i atmosfären.

Natur- och kulturlandskap
Naturlandskap och kulturlandskap är varandras motsatser. Ett område där människan inte påverkat landskapet alls kallas naturlandskap och natur som människor påverkat genom odling, skogsbruk eller bebyggelse kallas alltså kulturlandskap. All regnskog är inte kulturlandskap, men det mesta har blivit det. När skogen skövlas utrotas många arter och den delen av regnskogen kommer aldrig bli återställd till det ursprungliga. Även lokalbefolkning påverkar regnskogen, men det är ofta inte negativt. 1986-1990 avsatte den Colombianska regeringen en del av Amazonas till urspungsfolken. Då bildades COAMA (Consolidation of the Amazon region) som 1999 fick Alternativa Fredspriset för att ha visat hur ursprungsfolk kan förbättra sin försörjning samtidigt som de bibehåller sin kultur och bevarar regnskogen där de bor. Ursprungsfolk har kunnat anpassa sig under lång tid och kan därför, till skillnad från resten av världen, bevara regnskogen. Naturlandskapen blir mindre, men skogen är till synes ändå orörd ut på de ställen där naturfolk lever. Regnskogen ligger ju som sagt runt ekvatorn och växtligheten är därför stor. Naturen är utnyttjad sparsamt och människorna har lärt sig att bara ta det de behöver, allt för att skydda den ursprungliga regnskogen så länge som möjligt. Utan regnskogen skulle många naturfolk dö ut, och med dem deras kunskaper av vilka vi bara fått ta liten del av.

Människors levnadsvillkor
Ungefär 350 miljoner av världens fattigaste befolkning är beroende av regnskogen för sin överlevnad. Den ger boende, frukt, grönsaker, kött från vilda djur, klädmaterial och mediciner åt omkring 60 miljoner urinvånare och andra skogsboende. Ytterligare 200-300 miljoner människor lever på jorden i regnskogsområden. En person i ett industriland som till exempel Sverige lever ofta till cirka 70 års ålder. I regnskogen är det inte många som blir över 40 år. Det beror på att deras immunskydd inte är lika utvecklat som vårat och de dör ofta av sjukdomar som influensa. Sedan 1900 har mer än 80 folkslag dött ut i Brasilien. För sin överlevnad finns det mycket nomadfolk i regnskogen. Det betyder att de flyttar från plats till plats allt efter tillgången på mat. De fiskar och jagar mycket, men det är svårt att upptäcka de landlevande djuren på grund av all grönska. Andra folk lever hela sitt liv på samma ställe, oftast vid floder där det finns fisk och möjlighet till att odla. Nu håller de på att förlora den mark de levt på i århundraden. De kan inte konkurrera med internationella ekonomiska intressen om de snabbt minskande skogsområdena och resurserna där.

Industrialiseringens, urbaniseringens och globaliseringens påverkan
Att världen globaliseras är ett faktum. På grund av tekniken som utvecklas kommer länder närmare varandra och skapar kontakter. Detta kan ses i skövlingen av regnskogen. Förr i tiden var exempelvis mahogny ett träslag som var förunnat en liten del av världen. Nuförtiden är det vanligt att man använder det i masstillverkning av möbler, utan att man tänker på konsekvenserna för naturen. Industrialiseringen har också påverkat detta, i dagens samhälle produceras det mesta i stora mängder och det för att man har tekniken till att göra det snabbt och billigt. Det är skogen och dess invånare som betalar priset. Företag tillverkar till exempel möbler av regnskogens resurser och det är inte alltid så lätt att veta vilka som har använt material från skövlad regnskog. Det finns självfallet väldigt stor efterfrågan på möbler och i brist på kunskap köper folk varor gjorda av exempelvis trä från regnskogen. Företagen får då in mer pengar vilket leder till att de kan utvidga företaget och bygga fabriker på andra ställen. Företaget blir världsomfattande och detta leder till att ännu mer avverkning av skogen kommer att ske eftersom efterfrågan stiger. I dagens samhälle bor ungefär 50 procent av befolkningen i städer. När en stad byggs upp behövs det råmaterial och en viss del av detta material kan komma från skövlad regnskog. När urbaniseringen nu pågår behövs det mer material till uppbyggnaden av städer. Detta leder till att globaliseringen, urbaniseringen och industrialiseringen blir till en ond kedja för regnskogen. När den sedan blir mindre och mindre måste folket som lever i den anpassa sig till ett helt annat liv än vad de är vana vid. All den kännedom regnskogens invånare har om regnskogen tjänar då inget syfte längre och de måste hitta nya sätt till att överleva.

Jämförelse av regnskog och tundra
Regnskogen och tundran är väldigt olika, vilket inte är så konstigt eftersom de på grund av sina lägen har olika klimat. Regnskogen ligger längs ekvatorn och därför är det ständigt varmt, medan det i tundran är kallt nästan året runt. Det beror på att tundran ligger på jordens norra halvklot. Trots vegetationszonernas olikheter i klimatet finns det vissa likheter, bland annat i deras limiterade resurser. Skillnaderna mellan växtligheten i regnskogen och tundran är väldigt stor. I regnskogen skulle det vara konstigt om man hittade en karg fläck eftersom så många träd- och växtarter finns där. Tundran däremot har mest lavar eftersom dessa är några av de få växter som kan överleva det tuffa klimatet. Det blommar bara i tundran om marken är kalkhaltig och det är den inte alltid. Regnskogen har därför bättre förhållanden med regnet som ständigt ger växtkraft.
I regnskogen finns det en begränsad resurs i form av träd. De kommer att försvinna om skövlingen fortsätter i samma takt. I tundran finns det olja som inte heller är obegränsad. Man håller på att ta fram andra sätt än att få energi och bränsle från oljan. Eftersom man har lyckats få fram flera olika sätt tidigare så borde man kunna bevara regnskogen genom att ta material på ett annat sätt. Det är nödvändigt för att människor i regnskogsområden ska kunna ha någonting att leva på. Även i tundran lever folk på oljeindustrin och människor flyttar dit för att få arbete. När oljan och skogarna tar slut kommer många människor bli arbetslösa.
På grund av att mycket folk flyttar till tundran för att jobba i gruvor och inom oljeindustrin bygger man städer där de kan bo. Detta stör djuren som lever i tundran och permafrosten har skadats. Människorna lever förhållandevis bra i både regnskogen och tundran för tillfället. När naturresurserna minskar försvinner arbeten och folk får svårare att klara sig. Ursprungsfolk i regnskogen får också mindre mark att leva på när skogen försvinner. Detta är en av regnskogens och tundrans likheter. Båda är beroende av sina naturresurser, men samtidigt är det de som håller på att förstöra ekosystemen.
Eftersom det inte finns många träd och växter i tundran är det mycket möjligt att de köper virke från regnskogarna. Detta leder till att träden försvinner och företag får mer pengar. De kan då fälla mer skog och virke till att bygga städer tillhandahålls. Befolkningstillväxten gör att städer måste byggas ut och skogarnas efterfrågan ökar. Regnskogen i sin tur har inte mycket energiutvinning. Tundran, som har olja, exporterar troligtvis olja till regnskogsländer eftersom företagen som skövlar behöver någonting att driva sina maskiner med. Detta betyder att vegetationszonernas resurser och exporten av dessa leder till att naturlandskapet förstörs och dessutom förlorar människor arbeten. När man sedan kan masstillverka möbler med material från regnskogen måste man ha mer virke och skogen blir mindre och mindre. Nu ökar efterfrågan till följd av globalisering och urbanisering och företagen får mer pengar att skövla för. När de sedan köper olja har den raffinerats och detta med hjälp av arbetskraft från tundrans invånare. I tundran har inte urbaniseringen krävt jobb utan nästan tvärtom. Där är det jobben som har krävt att människor flyttar till tundran. Detta kan man ju inte riktigt kalla urbanisering, eftersom människor som lever i tundran inte har flyttat till storstäder. I alla fall kräver raffinaderierna många arbetare som sedan inte kommer ha många naturresurser att jobba med när oljan tar slut.
I framtiden får vi kanske lära oss att leva oberoe...