Ecklesiologi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ecklesiologi

Jämför modern protestantisk, katolsk och ortodox syn på kyrkan men Luthers och CA: s syn. Frågor att utgå ifrån:

1. Vem är kyrkan?
En tidig benämning av kyrkans egenart hittar vi i de fornkyrkliga trosbekännelserna. Den ni-censka trosbekännelsen talar om ”en helig, katolsk och apostolisk kyrka”, och det har lett till att man som kyrkans kännemärken (notae eccelsiae) har brukat räkna just enhet, helighet, katolicitet och apostolicitet. Dess främsta kännetecken är enhet: ”Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.” (Gal 3:27f.)

Katolska kyrkan: Katolsk teologi brukar tolka apostoliciteten som den obrutna historiska kon-tinuiteten från apostlarna och deras tid till biskoparna och påven idag vilket då ska utmärka den katolska kyrkan som sann till skillnad från de andra kyrkorna som brutit kontinuiteten genom att bryta gemenskapen dessa biskopar. Det är intressant att kyrkans självförståelse re-flekteras i en författning. Den katolska kyrkan är episkopal och är urtypen för denna författ-ning. Den leds av biskopar som göt anspråk på att vara efterföljarna till apostlarna och repre-sentanterna till Kristi sanna kyrka. Den katolska kyrkan håller sig till en kollektiv, ställföre-trädande, trosuppfattning jämfört med en Lutherskt angiven, enskild, tro. Detta påverkar ock-så synen på vilka som är kyrkan. Eftersom allt är underlagt Kristus och man menar att Petrus blev Kristi ställföreträdare på jorden efter Kristus himmelsfärd blir slutsatsen att allt ska läg-gas under påven. Katolska kyrkan väljer hellre att betona aspekten av Guds utväljande av påve, präster och biskopar som förvaltare än av tron och Guds sakrament. Luther menade att det är hela församlingen som förvaltar sakramenten medan prästen är satt att handha dem till-sammans med de troende. Den deltagande aspekten för vilka som är kyrka är starkare inom den katolska, då synen på stadgar och följande handlingar för att vinna rättfärdighet, är mer institutionaliserad inom katolska kyrkan.

Ortodoxa kyrkan: Den intar samma ståndpunkt kom katolska kyrkan men det finns en över-gripande betoning mellan ortodox och katolsk ekklesiologi. Ortodoxa kyrkan utgår fån att kyrkan är en manifestation av en himmelsk verklighet och det evigas uppenbarelse i tiden. Bekännelseskrifter, så som vi västerlänningar menar, finns inte inom den ortodoxa kyrkan. Deras enda trosbekännelse är den nicenska. Tillsammans med den trosbekännelsen är Bibeln och traditionen som en odelbar och obruten enhet den ortodoxa kyrkans grundval. Genom den verkar Anden. Människans gudomliggörande är den teologiska grundtanken: Gud blev männi-ska för att människan ska gudomliggöras. Denna tanke motsvarar den västerländska rättfär-diggörelsen och är precis som denna alltigenom Guds verk.

Protestantiska kyrkan: Luthersk och kalvinsk teologi ser istället apostoliciteten som trohet jämte apostlarnas lära och ordningar. Luther menade att det är de troende som är kyrkan. Hans definition av kyrka utgår från den apostoliska trosbekännelsen. Han menade att kyrkan är ett samfund av de heliga där tron förnyar och råder i deras hjärtan jämte förenar dem i Guds kär-lek. De heligas samfund består av dem som har sann kunskap om sin tro och rätt bekänner den. Luther betonade även synen på det allmänna prästadömet, och menade att dopet var den sanna prästvigningen. I dopet verkar den helige Ande vilken även är den som förenar, kallar, upplyser och renar hela kristenheten. Kristus vill bygga sin kyrka helt på sig själv, och har valt att använda människan. Kyrkan är alltså allmännelig vilket betyder att den består av alla kristna spridda över hela jorden. Till följd av detta vände sig Luther emot tanken kring påve-dömet då tanken kring en påve förmedlar en bild där församlingen står under en ställföreträ-dande Kristus och inte under Gud själv. Slutligen menade han att kyrkan är byggd av den he-lige Ande och består av alla kristna, formande tillsammans i Kristus.

2. Vad/Var är kyrkan?
Katolska kyrkan: Den romerskkatolska kyrkans ståndpunkt är otvetydig: Den jordiska kyrkan är lika påtaglig och klart avgränsbar som en världslig stat. Förutom kyrkans synlighet betonas också kyrkans enhet väldigt starkt. Den katolska kyrkan anser att kyrkan är instiftad av Kris-tus. De betonar även institutionen; kyrkan som heligt före att de betonar den som de heligas gemenskap. Till följd av sin utläggning av Petrus, såsom en ställföreträdande Kristus, anser katolikerna att påven och biskoparna är speciellt satta där av Gud för att förvalta kyrkan. Bis-koparna har fullmakt att fälla avgöranden i frågor som gäller tron vilket är detsamma som att uttrycka kyrkans insikt i sanningen, att utföra de sakramentala handlingar som konstituerar kyrkan, samt att styra kyrkan. Tydligen är det så att kyrkans synlighet är en funktion av bis-kopsämbetet. Biskoparna är garantierna för att kyrkan är densamma som den kyrka som Kris-tus instiftade – med samma tro och samma sakrament.
På 1950-talet växte en ny tankegång fram inom katolska kyrkan. Den handlade om att kyrkan var det verktyg som Gud använde sig av för att visa sin förmåga att använda det mate-riella som hjälpmedel till att vittna om det andliga. Synen på kyrkan handlade mycket om förvaltarskap och man ansåg sig vara en frälsningsanstalt liksom Guds ord till mänskligheten. Man ansåg att kyrkan vittnade om det andliga genom ett stort materiellt vittnesbörd.
På det andra Vatikankonciliet, på 1960-talet, fastslog man att kyrkan kan beskrivas likt ett sakrament. På samma sätt som Guds nåd blir synligt genom sakramenten så är också kyrkan ett Guds verk för att få gemenskap med människan. En utav grundtankarna bakom detta var synen på Kristus, sänd från Gud, som ett sakrament. Följden av detta blev att även kyrkan sågs som ett nådemedel från Gud. Synen på kyrkan som ett sakrament fick stor genomslags-kraft inom katolska kyrkan. Man tog an uppfattningen om att vara en fortsatt process av in-karnationen, i åtanken av att kyrkan är en förlängning av Kristus i tid och rum.

Ortodoxa kyrkan: Den ortodoxa kyrkan har en kyrkosyn som innehåller likheter med den pro-testantiska kyrkan. Den helige Ande ges en tydlig roll i återspegling till kyrkans väsen. En ortodox teolog sa en gång att Paulus verkar definiera en viktig roll av kyrkans handlande till Anden. Andens verk handlar om mycket mer än att bara bevara församlingen, den berör också själva kärnan i vad kyrkan, djupast sett, har för innebörd. Den ortodoxa kyrkans syn på kyr-kan kan sammanfattas på detta vis: Kyrkan blev instiftad av Jesus Kristus men att den bevaras genom den helige Ande.

Protestantiska kyrkan: Den protestantiska kyrkans syn på kyrkan har vissa likheter med den katolska. Kristus anses också personligen vara närvarande mitt i den, genom den helige Ande. Dock finns en viktig skillnad: Kyrkan anses vara förenad med Kristus, men inte att vara dess ställföreträdande kropp. Kritiska röster har höjts från bland protestanterna mot katolikernas syn på kyrkan. Man menar att den katolska synen saknar bibliskt stöd, på det viset hamnar förkunnelsen runt Bibeln i skymundan. Protestantismen företräder en bild av kyrkan så som fylld av Kristi närvaro genom deklarationen av Guds ord, främst genom sakramenten och för-kunnelsen.
Luther menade att kyrkan skapas av evangelium om Kristus. Evangelium skapar tron och kyrkan är samlingen av alla de troende på jorden. Tron kan man inte se, bara ana. Som ett resultat av det är den egentliga kyrkan osynlig – kyrkan är resultatet av evangeliets verk i människans inre och kan aldrig bli en yttre identifikation.
Han hävdade att evangeliet ändå bärs fram av yttre medel: Ordet och sakramenten. Detta för med sig några viktiga konsekvenser. 1. Kyrkan, om den så är osynlig så har den ett yttre moment: Ordets förkunnelse och förvaltandet av sakramenten. Som ett resultat av detta blir predikoämbetet en del av kyrkans synliga sida eftersom det är detta som bär fram ordet.

2. Den osynliga kyrkan och det yttre, synliga, samfundet har ett nära samband med varandra.
Luthersomens mest berömda definition kan man läsa i Confessio Augustana: ”Kyrkan är de heligas samfund (congregatio sanctorum) i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rent förvaltas.”

3. Vilka är kyrkans kännetecken?
Katolska kyrkan: Katolska kyrkan har genom historien haft tydliga kännetecken för dess kyr-ka. Sett till traditionen har katolska kyrkan haft i stort sett samma gudstjänstfirande ceremoni-er som alltid. Man kan därför känna igen kyrkan runt om i världen.
Under det första vatikankonciliet, 1869-1870, talade man om kyrkan som ett sant samhälle. Bilden av ett sant samhälle förändrades till att beskrivas som platsen med ett perfekt samhälle. En orsak till denna ändring var för att kunna behålla sin självständighet från de europeiska ländernas makt, som vid den tiden ökade. Detta fick följder, till exempel, att kyrkan först och främst blev bedömd utifrån sina synliga egenskaper jämfört med de andliga. Genom det andra vatikankonciliet skedde en skillnad i betoningar av kyrkans gemenskap och man talade mer om kyrkan som ”Guds folk”. Förhållandet till andra religioner och samfund mjukades upp och man iakttog försiktighet i formuleringar för att inte längre framställa den katolska kyrkan som den enda sanna innehavaren av Guds folk.

Protestantiska kyrkan: På samma sätt, som i den katolska kyrkan, hade den protestantiska kyrkan det institutionella tänkandet kring kyrkans dogmer ett starkt fotfäste. Både Luther och Calvin betonade vikten av en väl fungerande kyrka. Skillnaden i förhållande till den katolska synen var att man inte såg institutionen som dominerande viktig. Calvin menade att tydliga yttre kännetecken på en kyrka var där man såg Guds ord predikas samt att sakramenten för-valtades enligt Ordet. Kyrkan kännetecknades alltså utifrån dess handlande genom tron, i motsats till att karakteriseras utifrån en inrättning.
Luther sa att den sanna kyrkan var osynlig samt att den personliga tron var bandet som förenade dessa. Med andra ord var kyrkan dold men samtidigt synlig genom trons ögon. Lut-her menade att det fanns sju kännetecken för den kristna kyrkan: Ordet, dopet, nattvarden, förlåtelsen, tjänster, bönen samt lidandet för Kristi skull. Genom dessa sju kännetecken for-mar och samlar Kristus sin kropp kring sig. Luther höll dock även med om att trots kyrkans funktion som en gemenskap i Anden hade även den yttre kännetecken. Dess främsta tecken var: Att den höll sig till den ”rena” evangeliska läran samt att den förvaltade sakramenten på ett sätt som överensstämde med evangeliet. Den sanna kyrkan definierades sålunda inte främst av dess utvärtes planläggning.

4. Kyrkan som gåva och uppdrag?
Protestantiska kyrkan: En grundläggande tanke inom protestantiska kyrkan är synen på Kristi närvaro. Man menar att Kristus själv finns närvarande mitt ibland församlingen. Kristi närva-ro skapar konsekvenser för kyrkan. Som en följd av den förenande gemenskapen med Kristus bär kyrkan vidare kallet att tjäna världen.
Luther såg kyrkan som en gåva till oss i och med att vi får bli heliga. Gåvan var samtidigt dess uppgift, att låta samme Jesus Kristus som församlingen tagit emot få synliggöras genom gudstjänsten och sakramenten. Luther definition av gudstjänst var mycket bredare än betydel-sen att utföra mässor och dylikt. Han menade att gudstjänst, i en vidare bemärkelse, var att göra så gott man kunde utifrån den plats där man var satt att verka.
Kyrkan står i strid mellan Gud och Satan och det gäller för församlingen att hålla sig till Guds ord, och dess kännetecken, för att kunna bestå som en sann kyrka. Även för att kunna utföra sitt uppdrag i att sprida Ordet vidare. Den katolska kyrkans uppdrag, och gåva, har hi-storiskt sett varit att förmedla Guds frälsning. Även Luther uttrycker att det inte finns någon frälsning utanför kyrkan. Det finns dock en stor skillnad mellan Luther och katolicismen. Skillnaden är att Luther menar att det inte finns någon frälsning utanför kyrkan. Anledningen till varför han säger så är att där ute finns heller inte något evangelium. Kyrkans gåva är alltså att de har evangeliet ibland sig, med uppdraget är att föra detta vidare ut i världen.

Katolska kyrkan: Den katolska kyrkans syn på sakramenten gav kyrkan en tydligare identitet. Syftet för kyrkan blev att framställa Jesus Kristus för världen. På 1950-talet växte denna tanke fram ytterligare genom en teolog vid namn Otto Semmelroth. Han menade att kyrkan var det som visade Guds förmåga att använda det materiella för att vittna om det andliga. Kyrkan hade alltså getts från Gud för att förmedla och visa Hans ord till mänskligheten. När Luther talade om det osynliga i gåvorna såsom dop och nattvard, betonade den katolska kyrkan att det var genom sakramenten som Guds ord verkligen blev synligt. Genom synen på kyrkan som sakramental blev dess former lika i stort överallt. Genom teologen Karl Rahner uppkom dock nya mynningar inom katolska kyrkan. Han framhöll att kyrkans uppgift just är att för-kroppsliga Kristus för världen. Därtill förordade han att kyrkan behöver få mer frihet att varie-ra sina uttryckssätt då samhället befinner sig i olika skeenden där gamla mönster inte alltid passar in.


5. Vad utmärker kyrkans liv?
Katolska kyrkan: Den katolska kyrkan gör anspråk på att inneha den ofelbara tolkningen av Guds ord. Detta grundas utifrån deras bibelsyn följt av synen på koncilier, påve och kyrkofä-der. Katolska kyrkans liv utmärks som en plats som anser sig inneha sanningens grundpelare. Genom andra vatikankonciliet lyftes frågan fram om de karismatiska gåvornas plats inom kyrkan. Till skillnad från de karismatiska rörelserna under denna tid betonade man inte främst de andliga gåvorna då man talade om det karismatiska, istället betonade man varje individs förmåga att bidra till församlingen genom sitt deltagan...