I mobbarens tankar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I mobbarens tankar
Jag vaknade upp klockan sju på måndag morgon. Jag var väldigt trött efter helgens festande.
Mitt rum såg ut som ett bombnedslag. Det var kläder och smink överallt. Jag klev upp ur sängen och tog på mig mina gråa mjukisbyxor och en gul t-shirt. Jag öppnade dörren och gick ner till köket för att äta frukost. När jag kom ner stod mamma och stekte omelett.
Min mamma var rätt lång och hade brunt tjockt hår. Hon såg väldigt bra ut för sina 40 år.
- Ska du ha omelett?
- Nej tack, jag tar kycklingsalladen från igår istället.
- Okej, men du får allt ta och skynda dig lite, för du börjar om 40 min.
- Jaja, sluta tjata, det är mitt problem.
Jag åt upp kycklingsalladen snabbt och sen gick jag upp till mitt rum för att göra mig i ordning. Jag plockade upp lite smink från golvet och sminkade mig lite lätt.
När jag hade sminkar klart mig kammade jag igenom mitt tjocka hår. Det var långt, blont och tjockt precis som mammas. Fast jag hade ju färgat mitt hår ett antal gånger. Min naturliga hårfärg var brunt.
Det var cirka 20 minuter kvar när jag var klar med allt. Eftersom det tog 10 minuter att cykla till skolan så cyklade jag direkt. Fast först tog jag min hund Kiwi och satte i väskan, hon följde med till skolan varje dag. Det var en chiuaua, så hon fick plats överallt.
Det fanns ingen allergiker på skolan så jag fick ta med Kiwi dit.
Jag tog min svarta damcykel och satte väskan med Kiwi i cykelkorgen. Sen tog jag min Ipod
och satte på musik. Sen cyklade jag till skolan i normal takt.
När jag kom fram till skolan så tog jag min väska och gick mot ingången.
Jag hann knappt komma innanför dörren innan fem kompisar skulle komma och krama mig.
Det var bara några av mina kompisar, och dem flesta var från olika klasser. Den som stod mig närmast var en tjej som hette Sofia. Hon var jätte lång med långt och blont hår och gick i B91.
- Hej Emma! Vad jag har saknat dig!
- Hej Sofia! Jag har saknat er allihopa! Men Malin, vi träffades ju igår på festen!
- Jag gud vad kul det var! Jag och Tomas dansade hela natten!
- Ja , jag såg allt det, fast jag hade fullt upp med Linus!
- Ja, du och killar, du får ju vem du vill!
- Haha, för att jag är bäst!
- Såklart! Men nu får vi gå upp till svenskan, för vi börjar om en minut.
Jag och Malin gick i samma klass så vi umgicks mest på lektionerna.
Vi gick upp alla trappor och när vi kom in i det ljusgröna klassrummet satt alla redan där.
Vår svenska lärare Kristina började prata. Hon var lång med brunt kort hår till axlarna. Hon hade också alltid sina störande glasögon som satt nere på näsan.
- Hej allihopa! Hoppas ni haft en trevlig helg, för nu blir det hårdträning i svenska! Och som vanligt spottar Emma ut tuggummit!
- Nej! Jag har nyss tagit det, du får vänta lite.
Alla började såklart skratta för att jag sa emot. Fast det var åt läraren för att hon kunde aldrig få mig att göra som hon ville. Alla såg upp till mig, fast jag tyckte själv att det bara fanns töntar i klassen förutom Malin.
- Då ringer jag hem!
- Gör du så! Mamma bryr sig inte om jag tuggar tuggummi!
- Ja det gör jag! Så, slutpratat om det! Ni ska få en ny tjej i klassen idag! Hon heter Anna och kommer till lunch.
Hela klassen blev som ett frågetecken. Det var nog mest nyfikenhet. Fast jag mest rädd att det skulle vara någon tjej som skulle bli populärare än mig.
- Så nu hoppas jag att ni tar hand om henne!
Knappast tänkte jag. Ingen skulle få ta över min plats!
- och du Emma?
- Ja vad är det nu då?
Det var nästan som hon hån ledde mot mig.
- Anna är allergisk mot djur, så du kan tyvärr inte ta med dig Kiwi längre.
Det var droppen tänkte jag. Jag puttade fram bordet och kastade bak stolen, sen sprang jag ut från klassrummet och smällde igen dörren så hela vägen vibrerade. Såklart sprang hela klassen efter mig.
- Den där jävla Anna! Jag ska visst ha med mig Kiwi! Annars ska hon få stryk den idioten!
- Lugna ner dig Emma! Allt ordnar sig!
- Säg inte till mig att lugna ner mig Malin! Fattar du vad hon kommer att förstöra!
- Förlåt… Men man kanske kan fiksa så att hon inte vill gå kvar här?
- Du är ett geni Malin! Jag ska verkligen se till att hon inte vill gå kvar här.
Jag trodde verkligen att jag hade den bästa iden.
- Allt ska bli bra Kiwi! Anna ska inte få förstöra för oss!
Jag satt nere i korridoren och väntade tills nästa lektion som var matte.
Matte lektionen gick snabbt, och jag satt mest och surade. Efter lektionen var det lunch.
Jag och mitt gäng som var cirka 10 tjejer gick och tog ett stort bord. Jag berättade för alla vad som hade hänt och alla ville hjälpa mig med den iden jag hade.
- Stackare! Kiwi kan inte vara hemma hela dagarna själv!
- Ne, jag håller med! Anna ska inte få förstöra för dig Emma!
Vi började äta fisken då vi såg att Kristina kom in med en smal, liten tjej med råttfärgat medellångt hår. Hon började gå mot vårat bord. Tillslut ställer hon den lilla tjejen som verkar vettskrämd framför vårat bord.
- Hej alla tjejer! Det här är Anna!
- Jaha?
- Ja hon kan väll sitta med er hoppas jag!
- Haha! Menar du allvar!
Var det en sån tönt tänkte jag. Jag tog min tallrik och mitt glas, sen bytte jag bord. Alla mina kompisar följde efter.
- Du får ursäkta Anna, men den där Emma kan vara lite divig.
Jag kollade bak och Anna var på väg mot ett annat bord medans Kristina gick därifrån.
- Haha! Vad ful hon var!
- Ja, jag har aldrig sett något sånt fult!
Det hördes i hela matsalen vad vi satt och pratade om.
Jag sneglade försiktigt på Anna och tänkte att min plan skulle fungera att hon skulle gå därifrån. Men hon bara satt där ihopkrupen som om hon inte lyssnade. Jag pratade då ännu högre.
- Ser ni vilken ful tröja hon har på sig!?
- Ja herregud! Såna kläder bär min lillasyster!
Hon satt fortfarande som förstenad. Jag tappade då tålamodet och gick förbi henne med mitt glas som jag ”råkade” tappa på henne.
- Oj, det var inte meningen! Haha
Då kastade Anna fram bordet och sprang ut från dörren.
- Spring! Annars kommer vi och tar dig! Haha
Jag hade lyckats med den första delen att få henne ledsen. Det var ju rätt lätt, om hon skulle byta skola igen så skulle ju ingen komma till skada eller?
Det trodde inte jag iallafall.

När vi hade ätit klart så gick vi ut. Det var rast så vi gick för att leta upp Anna.
Det var många bänkar utanför skolan så det satt en massa folk överallt. Tillsist såg vi Anna sitta i ett hörn på en bänk. Jag hade kommit på den perfekta iden. Jag hade med mig en kille som hette Erik. Han var min kompis och han skulle hjälpa mig. Vi gick fram till Anna och hon sneglade lite på oss innan vi stod framför henne.
- Hej Anna! Förlåt för förut! Men du ser den killen här, han heter Erik, och han är kär i dig, så vad säger du?
Den här gången såg hon lite tveklöst på mig, visst var Erik snygg så för henne kanske det var en stor frestelse för, eftersom hon säkert inte hade haft någon kille.
- Vadå?...
- Ja? Vill du ha honom?
- Ja vet inte…
- Kom igen, det är ingen fara.
- Ja vet inte…
- Men han gillar dig.
Det verkade som om hon ville det här, ännu en gång skulle jag lyckas tänkte jag.
Jag stod kvar där med alla tjejer och Erik runt mig. Det enda jag väntade på var att hon skulle säga ja så att vi kunde skratta ut henne.
- Nej…
- Fattar du vad du säger nu!?
- Jag vill inte…
- Erik, tyvärr…
- Okej… kan alla gå härifrån så att jag kan prata med Anna själv?
- Visst Erik, vinka när vi ska komma igen, vi ställer oss fem meter härifrån!
Vi gick och ställde oss en bit ifrån och efter två minuter så vinka Erik in oss.
- Anna vill nu!
- Vill du det Anna?
- Mm…
- Haha! Vi skoja ju bara! Erik skulle aldrig ens ta på en sån äcklig råtta som du!
Man såg att hon blev röd i hela ansiktet, det kom en lite tår nerför kinden.
Alla stod och skrattade runt henne. Tillslut tog hon sin väska och sprang bort från skolan. Hon kom aldrig tillbaka den dagen.
Det räckte, min plan verkade fungera och jag var säker på att det inte skulle dröja länge innan hon bytte skola igen.
Nästa dag kom jag till skolan som vanligt vid nio tiden. Jag gick in i klassrummet där vi skulle ha bild. Anna hade otroligt nog kommit ändå till skolan vilket jag inte trodde.
Hon satt där för sig själv igen.
Vår bild lärare Margareta var hårdrockare och var mycket duktig på att rita.
Hon började med att hälsa Anna välkommen.
- Hej, jag ser att vi har en ny i denna klass! Anna Forsberg var det va?
- Mm…
Man hörde ett litet pip från Anna. Hon vågade knappt prata längre.
Jag och Malin satt alltid och flina åt Anna när hon sa något, så det var nog därför hon hade tappat talförmågan.
- okej, välkommen då Anna. Idag ska vi rita av varandra, jag har redan suttit ihop er två och två, fast jag hade ju inte räknat med Anna så är det någon som kan tänka sig sitta med henne så får jag hoppa in i någon grupp?
- Jag kan!
- Vad bra Emma! Det löste sig snabbt, bra då sätter vi igång!

Det såg ut som om Anna skulle bryta ihop vilken sekund som helst. Hon vände sig om för att inte kolla på mig då jag gick till henne.
- Du kan lika gärna kolla på mig, för du och jag ska jobba ihop!
Utan att säga ett knyst så vände hon sig om och kollade ner på golvet.
- Jag går och hämtar papper så kan vi sätta igång sen.
När jag hade hämtat papper och pennor så satte jag mig framför henne och målade av henne som en råtta, sen la jag till hennes fula tänder. Jag kunde inte hålla mig för skratt då jag kollade på bilden. Anna såg ut att anstränga sig.
- Är du klar snart eller?
- Mm…
- Skynda dig då! Jag måste gå nu!
När Anna var klar så lyckades jag kolla hur hon hade ritat. Hon var mycket talangfull. Hon hade nästan ritat av mig exakt. Den gången kände jag mig lite taskig, men det varade inte länge. Jag sprang iväg till Malins bord.
- Kolla! Haha, hon ser exakt ut så!
- Haha! Ja du har verkligen lyckats.
Anna satt och kollade på mig med stora ögon och inuti mig så ledde jag. Nu var det nära, snart skulle jag knäcka henne totalt, hon skulle inte stå ut mer.
När lektionen var slut så lämnade vi in våra papper och fick betyg på dem.
Jag fick IG och Anna fick MVG.
Den dagen gick hon också hem tidigare. Jag hade ännu lyckats en dag.
Jag och mina kompisar höll på och mobba henne varje dag. Hon var sällan i skolan en hel dag. Jag förstår själv inte hur hon ens stod ut.
Men en dag hände det jag aldrig trodde skulle hända.
Det började med att jag som vanligt gick till skolan.
Jag och Sofia gick till Anna för att få bort henne för alltid, och den här gången skulle det vara något som verkligen fick henne att aldrig mer villa komma till skolan.
Anna frågade om hon fick gå på toaletten som vanligt på svenskan. Hon gick alltid på toaletten så jag hade tänkt ut en sarkastisk sak. När vi hade svenska så frågade hon det då, och jag sprang före henne och sa att jag skulle gå före henne. Hon vågade såklart inte säga emot så jag gick in på toaletten och satte in en kamera högst upp på kanten av taket.
Hon gick sen in på toaletten och jag och Sofia stod utanför och väntade.
När hon kom ut så tog vi kameran och kollade på filmen.
Jag och Sofia kunde inte hålla oss för skratt då vi såg att hon satt och sket. Den dagen visade vi upp den för varenda en på skolan.
Alla visste om det nu.
När vi hade sista lektionen så satt alla inne i klassrummet förutom Anna.
Hon kom in lite senare och alla började skratta. Anna visste inte om vad alla pratade om.
- Vem har vi här? Bajs Anna!
- Haha! Ska du inte gå och skita?
Anna stod som ett stort frågetecken.
- ja? Har du inte sett filmen vi spelade in?
Det var då Anna förstod att vi hade filmat henne. Hon visste att det var därför vi hade stått ute och väntat på henne.
Helt plötsligt skrek hon till mig.
- OKEJ! NI SKA FÅ SOM NI VILL! JAG SKA FÖRSVINNA HÄR IFRÅN FÖR ALLTID!
Det var knäpptyst. Inte ens jag sa något. Anna hade aldrig ens sagt ett ord nästan.
- OCH DU EMMA! KOM IHÅG ATT DU FÅR MIG ATT GÖRA DETTA! DU OCH DINA KOMPISAR!
Fast sen tänkte jag att jag äntligen vunnit. Hon skulle försvinna härifrån. Men innan jag skulle säga hejdå retsamt så drämde hon igen dörren och försvann.
Det var sista gången jag såg Anna.
Hela klassen började jubla och jag tyckte att jag förtjänade att få applåder. Äntligen skulle jag få ha med mig Kiwi igen.
Det blev rast och jag skulle gå och berätta för alla mina kompisar att jag hade lyckats. Men alla stod ute. Jag visste inte varför. Dem stod runt ett träd. Jag knödde mig förbi allihopa och när jag kom fram fick jag mig mitt ...