Barndomsminnen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Oskars minnen började nu väckas till liv igen. För varje minut som gick kom glimtar av hans barndomstid i lantbruket tillbaka. Sara som valde att sitta i baksätet och luta sig mot solen, låg fortfarande och sov. Deras resa kändes som en livstid på grund av deras längtan hem. Både hon och Oskar reste från New York och allt bråk och gräl sedan dom splittrades var nu glömda. Dom var bara glada att dom båda hade lyckliga karriärer, dom äntligen var tillsammans och att dom åter igen skulle förenas med sin mor. Sara som var på väg att få sitt andra barn var mest glad av att dela sina berättelser med mor. Men lantbruket var nu främmande för Sara. Hennes vanor var nu att vakna upp i 26th Avenue i Brooklyn och att känna doften av avgaser och nybakade bagels på gatorna. Sedan brukade hon ta tunnelbanan, två hållplatser där ifrån. Men hon vantrivdes med taxi. För tyst och stilla tänkte hon. Oskar som är den äldre brodern, bodde på andra sidan av Governors Island. Bodde flera mil från Sara. Därför så träffades bara dom under speciella tillfällen. Oskar älskade storstadslivet och han hade gjort vad som helst för att bevara allt som det var. Sara däremot som var klar med sina studier på universitetet, hade andra planer framför sig. Hon hade många kontakter tillbaka på landsbygden så vitt hon minns. Hon skulle vilja leva simpelt och ha ett boende helst nära sin mor. När Sara vaknade så kunde hon höra Oskar som lyssnade på gamla dansbandsklassiker som han hade sparat från sin tonårstid. Sara bad Oskar att skruva ner volymen efter att Sara fortfarande inte hade klarnat till. Men hon kunde nu känna doften av gödsel och nyblommade maskrosor och dom hade nu passerat den gamla lekplatsen dom så länge tid hade spenderat på. Dom var nu nära. Oskar började plötsligt sluta nynna. Han spetsade sina ögon direkt på vägen. Sara reste sig upp för att se vad som hände. Längre bort kom en bil farandes med en vild hastighet.
– Märkligt, sa Oskar. Dom körde nu stigen som inte ledde någon annanstans än till deras
hem. Fast det var inte mor som körde förbi. Oskar försökte få en glimt av föraren som satt bakom den främmande bilen. Men när bilen så väl körde förbi så skymde föraren sitt ansikte med hjälp av handen.
– Vem kan det ha varit, tänkte Sara. Mor brukade nästan aldrig få besök. Inte för att hon inte gillade gäster, men hon hade alltid svårt att ta sig fram till olika ställen på grund av sina kryckor. Sara och Oskar anlände nu till den gamla gården och båda lyste upp av glädje. Dom hade varit borta så länge nu. Det mesta var sig likt, men det fanns också saker dom knappt visste om. Sara och Oskar tog sin tid att minnas tillbaka och sedan försökte samla sig igen. Det hade gått fem år. Det första som Oskar märkte var att alla kor var borta. Mor hade antagligen sålt dom, slaktat dom eller så hade korna helt enkelt dött ut på grund av det förstörda gräset. Man hade slängt allt möjligt på åkern. En soffa, två utomhusstolar av plast och flera dussin bildäck. På inte tal om en massa giftiga avlopp på åkern som dom inte visste fanns. Doften av pollen och maskrosor doldes nu av stanken av avfall och giftiga sörjor. Det hade blivit en soptipp tänkte dom. Men det som höll Saras ögon vakna, det var att ljuset vid hallen var på. Inte nog med det.
– Oskar, skrek Sara. Dörren är ju öppen. Oskar fäste sina ögon direkt på dörren och blev sedan uppmärksam på vägen. Det var brännmärken från en bil.
– Det måste vara från bilen som passerade oss, sa Sara. Oskar gick sakta men säkert mot den vidöppna dörren. Sara som var tätt bakom Oskar, var rädd för att något kunde ha hänt. Det var helt knäpptyst när dom gick in i hallen. Sara och Oskar gick sakta in till vardagsrummet. Dom stod helt stilla. Dom fylldes av rädsla och häpnad. Där log mor. Täckt av blod som alldeles nyss hade blitt spillt. ...