Vad vi gör med våran värld.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var mörkt runtomkring mig, eller det skulle ha varit det om det inte hade funnits några gatlampor.
Eftersom det var en mörk november kväll så såg jag att några hade börjat med julbelysning i sina hem, här och där lyste några stjärnor, eller kandelabrar mot mig.
Jag kände lugnet inom mig, men jag kände också hur det började krypa i benen, jag ignorerade det och lyssnade på ljuden.
En liten fors rann lugnt någonstans inte långt framför mig, där framme i träden kraxade kråkorna, plötsligt tystnade dom.
Sen hörde jag det också, ett brummade som bara en bil kan frammana, det var en silvergrå Saab, den förde med sig en stank av avgaser, ännu en försämring på miljön.
Kråkorna kraxade igen.
Nu kunde jag inte längre ignorera krypandet, jag började springa, jag kände hur andhämtningen blev tyngre och tyngre, men jag kände också att behovet att springa blev större, jag ökade farten mer och mer, halsen brände men jag kunde inte sluta!
Så var jag framme.
Hemma.
Men mina ben kröp, jag kände behovet att röra på mig, men vad skulle jag göra, jag var ju hemma.
Så kom det där tanken igen, jag önskade att jag inte levde i denna tid, denna alltför lata och förorenade värld, nuförtiden tog alla bilen istället för att rida eller gå.
Alla satt på kontor och käkade chips eller ”smaldieter” istället för att jobba på sina egna marker, odla sin egen mat.
Endå gjorde jag som alla andra, jag gick in, och satt mig vid datorn.
Men tanken ligger kvar där, precis som förore...