Hällristningar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Själva ordet hällristning är en arkeologisk benämning på symboler och avbildningar inhuggna på berghällar eller lösa klippblock. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan knackats eller huggits in i berg ytor med olika typer av knackstenar. I de flesta fall har dessa även varit ifyllda med färg till exempel ockra.

Hällristningar förekommer i olika kultursammanhang över hela världen, med anhopningar i Skandinavien, alpländerna, Sibirien, Mongoliet, Främre Orienten, Nordafrika, Nord- och Sydamerika samt på vissa ögrupper i stillahavsområdet. De alpina inhuggningarna är framför allt koncisa till de södra dalgångarna, som Val Camonica i Italien och Monte Bego i Frankrike. En enskild grupp med antydande tecken av geometrisk läggning och skålgropar är knuten till Västeuropas yngre stenålder.

Många olika civilisationer har gjort hällristningar, med olika stil och mening. Inom Norden skiljer man mellan jägarfolkens ristningar och bondefolkens ristningar.
De tidigaste hällbilderna gjordes av stenåldersjägare kanske redan 7000 år f.Kr. Tyngdpunkten av dessa ristningar finns i Mellan- och Nordskandinavien, och här fortsatte traditionen genom årtusenden. Till och med längre fram efter att folken i Sydskandinavien blivit bönder. Jaktristningarna är oftast bilder av djur som björn, ren, och särskild älg. I kustområdena återges även havets djur. Motiven är ibland genomfört med häpnadsväckande naturtrohet, men ibland mer symboliska.

Mina frågor kommer att kretsa kring;
1. Vilka tolkningar har gjorts av symbolerna?
2. Vart finns det hällristningar i Sverige? Vilken/vilka är mest kända? Vilka motiv är vanligast i Sverige?
3. Vilken betydelse har hällristningar i dag? Här kommer jag även att skriva in min diskussion och sammanfattning?



1. Vilka tolkningar har gjorts av symbolerna?

Djurbilderna tros oftast att ha någon ”jaktmagisk” andemening, men kan parallellt vara uttryck för totemism . Andra motiv är geometriska eller röriga mönster och slingor som antagligen har andligt orsak. Man tror att människor som ansågs ha en speciell kunskap i andevärlden, gjorde bilder både som en hjälp och som berättelser.
I sydligaste Skandinavien är inga jaktristningar funna men däremot ett ansenligt antal ristningar från bronsåldern (1800-500 f.Kr) och dess bondekultur. De skiljer sig mycket från de så kallade jaktristningarna. Bondekulturens ristningar ledes av tecken som skepp, fotsulor och hjulkors. Den frekventaste hällristningen är dock skålgropar, runda urknackade urgröpningar i berggrunden. Storleken på dessa urholkningar varierar.
Jaktristningar dominerar i norr och i söder härskar jordbruksristningarna.
De nordiska inhuggningarna menas vara ett slags revirhävdande bland stamfolken . Vid Nordiska och Nordamerikanska hällristningar har man upptäckt pilspetsar i marken under ristningen, vilket har skapat spekulationer. En av dessa är att de skulle ha används "piltavlor". Många ristningar är ordentligt sexuellt symboliska, där man ser personer i samlagsställningar. Flera motiv tyder också på att de används i religiösa samband. Skålgroparna är omdiskuterade men en vanlig förklaring till dessa brukar vara att de hade fallenhet att bota krassligheter så som olika sjukdomar. Även in på1900-talet hände det att människor gned in groparna med fett varefter en kopparslant, lades dit.

2. Vart finns det hällristningar i Sverige? Vilken/vilka är mest kända?

I Sverige är de flesta hällristningar från bronsålder- tiden mellan 1 800 och 500 f. Kr. Hällristningar förväxlas ibland med runor, men runor tillhör vikingatid (750 -1050 e. Kr).
Det finns över 10. 000 lokaliteter med bildristningar i Sverige. Nya upptäcks ännu varje år. Den senaste upptäckten var svåridentifierad. Och det var inte förens ett år efter upptäckten som man förstod att det var en hällristning. Kanske har de flesta platserna varit öar under tiden inlandsisen smälte bort, detta är vad många forskare tror.
Den största hällristningslokalen i norra Europa finns faktiskt i Sverige. Närmare bestämt vid Nämforsen i Ångermanland, samtidigt som den största ansamlingen i ett område finns i Bohuslän. I Afrika finns de äldsta påfunden av hällristningar. Men det är i Skandinavien är som man har funnit flest. Det mest funna motivet i Sverige är; Skeppet. Troligen därför att detta var det vanligaste sättet att förflytta sig under bronsåldern. När man säger ordet skepp, så är det viktigt att reda ut detta för att undvika missförstånd. Efter som vi idag har en annan bild av ordets betydelse. Bronsåldersskepp hade inte mast eller segel, utan liknade mer en kanot. Skeppsfigurerna som avbildades har raka eller böjda linjer som ser ut som köl och reling. Tätt efter skepps- motiven kommer djur – motiven. Troligen därför att man försörjde sig på boskapsskötsel. Djuren är in princip de som finns idag; kor, svin, hästar, getter och får.

3. Vilken betydelse har hällristningar i dag? Här kommer jag även att skriva in min diskussion och sammanfattning?

Varför gjordes dessa hällristningar, var de menade som någon dokumentation till eftervärlden? Tolkar vi motiven rätt? Är det alls rimligt att vi dagens samhälle kan begripa en så gammal kultur. Med allt som det innebar att leva då?
Människor på den tiden levde i ett större samklang med naturen och därför hade den och djuren en helt annan dimension och betydelse då än nu. Folket då bad sina ”gudar” om råd, var hällristningarna kanske ämnade för dem. Eller som ett slags utrycks medel för att ge olika känslor utlopp. Eller var de riter som var menade att beskydda?
Vi vet inte utan tvivel vad hällristningarna vill berätta om. Men de har gett oss fakta och information om...