Ondska i böcker och på film

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ondska
Saker som händer när vi är små förändrar oss och våra inställningar till vissa saker. Det kan vara att man aktar sig för eld för att något började brinna eller vatten för att man ramlade i när man var liten eller något liknande. Det kan vara saker man hör om andra varje dag som gör att man tar avstånd från dem. Eller kan man ha varit med om ett krig i sitt hemland.
”- Sköt inte jag först, sköt dem mig” är ett citat från boken jag läste. Gömda är en av de bästa böcker jag läst. Även nu andra gången blev jag lika berörd. Tankarna flyger igenom huvudet och är svåra att skriva ner på ett papper på ett sätt så andra förstår hur man känner. Boken ger en många tankeställare. Man tänker mycket på om det skulle hända en själv, hur man iså fall skulle reagera. Skulle man våga bryta upp eller skulle man våga stanna kvar på grund av rädsla. Skulle man iså fall få hjälp av kommunen eller skulle de vara lika handfallna som i Mias fall?
I Gömda kommer inte ondskan fram från början, utan den kommer under en längre process. Från början är han hur trevlig som helst, öppnar dörrar och är en riktig gentleman, sedan börjar han komma med krav och klagar på allt. Sedan till slut kommer misshandel, våldtäkt och förföljelse. Det är klart man blir berörd av sådant.
När personen man trodde man kände innerst inne visade sig vara en helt annan person. Det kan vara någon man precis träffat, som i boken, eller någon som man har känt under en längre tid, kanske ett par år, som har varit hur trevlig, snäll och go som helst och sen helt plötsligt börjar bete sig annorlunda, på ett aggressivt sätt. Börjar kalla sina vänner elaka saker, är alltid sur och struntar i känslor och bara kör sitt eget race. Personen i fråga visar sig vara någon helt annan, ett monster.
Men de flesta känner nog igen sig i att vilja göra det mesta för personen man älskar. Mia blev ovän med sin mamma. Anledningen var att Mia inte tyckte att hennes föräldrar accepterade mannen hon älskade. Mia gjorde det av kärlek till mannen, men ändå tror jag det var mycket osäkerhet inblandat. Hon ville inte att han lämnade henne.
I boken är det exfästmannen som är den onda personen, mannen med de svarta, blixtrande ögonen. Varför han gör som han gör och är som han är? Tja, det är en bra fråga med många olika svar.
Jag tror att i det här fallet spelar nog hans krigsskada en liten roll i sammanhanget. Han lärde sig slå, skada och döda i tidig ålder, men hans beteende berodde nog mest på osäkerhet och makt. Han ville ha makt över Mia och vara den som bestämde.
Han älskade nog henne något enormt men visste inte hur han skulle visa det utan att hon skulle förlora respekten för honom för att han visade hur han egentligen kände. Och samtidigt som hon i så fall skulle förlora respekten för honom så skulle han förlora makten över henne.
Men eftersom hon inte fann sig i att han bestämde allt började han slå henne för att göra henne rädd för att trotsa honom igen. Han bröt förlovningen i tron om att hon skulle komma krypande tillbaka, när hon inte gjorde det fortsatte han som det var innan han bröt den.
Varför han inte kan släppa henne är en fråga man aldrig får svar på utan får spekulera i själv. Troligen är det som jag sa innan att han älskade henne enormt men han inte visste hur han skulle visa det.
Han hotar att döda hennes föräldrar om hon går till polisen. Det tyder egentligen bara på att han vill ha henne tillbaka och att eftersom det inte lyckas så tar han till hot, hot mot hennes omgivning och hoppas att det ska leda henne tillbaka till honom.
Här är det nog inte helt individens fel att han är ond. Det kan vara krigsskadan som ligger och spökar, att han fick se ondska när han var liten och det har satt sina spår. Han säger att han dödade första gången när han fortfarande gick i skolan. Hur många gånger dödade han inte efter det? Han kanske inte heller fick ”den kärlek man behöver” när han var liten från sina föräldrar som gjorde att han inte kunde visa sina känslor. Hans föräldrar kanske inte visade sina känslor.
Sen kan det inte ha varit lätt för honom att komma ny till ett nytt land med helt annan kultur och andra seder. Nytt språk, nya människor, ett helt nytt land.
I romanen vinklas det som hans fel, att han är kriminell, krigsskadad och lite psykopat. Det är det nog lite också, men samtidigt måste man ju tänka att han kanske inte hade en bra uppväxt, med krig och kanske ”oälskande” föräldrar. Det är ju inget vi vet något om, men man kan ju spekulera kring det.
Det stycke jag gillar bäst i boken handlar om Emma när hon är på dagis. Emma är mannen med de svarta ögonen och Mias dotter.
”Emma som inte gick riktigt ännu, fick krypa bort till matvagnen med sin sked. Hon sken som en sol när hon släppt den i rätt hink”.
Några år senare när de är på semester, Emma är väl kanske runt 4- 5 år, och hon frågar om dem inte alltid kan bo i stugan, långt ifrån honom. Hela familjen får lida på grund av att han inte kan släppa taget om Mia.

Den person som jag tycker det är mest synd om i boken är Emma. Hon kan inte hjälpa att hon har en sådan hemsk pappa som hon har. Att hon dessutom har hans svarta hår och svarta ögon gör väl inte saken bättre. Men att han lyckas skada henne både fysiskt men mest psykiskt är väl ändå värst. Mannen med de svarta ögonen och hans kompisar slänger henne mellan sig när hon bara är några dagar gammal och han påstår att det bara var en lek.
När han kommer för att misshandla Mia går han även på Emma. Men det är först ett par år senare när Mia gift sig med Anders och de flyttat till ett hus och han går på Mia, förföljer henne och sitter utanför huset i bilen som Emma blir rädd varje gång hon ser honom. En dag kommer han in och håller en kniv mot halsen på henne och efter det blir hon inte sig lik. Hon försöker ta livet av sig ett flertal gånger och går in i en dvala. Hon slutar äta, prata och till slut även att gå. Hon är helt okontaktbar. Mia mår inte heller bra av situationen och får lugnande medel av psykologen när hon kommer på besök. Det slutar med att Mia blir beroende och tar en överdos. Hon får hjälp, men problemet med Emma finns fortfarande kvar, även om inte tabletterna gör det.
Efter ett tag blir Emma så dålig att de måste åka till sjukhus även om de lever gömda och egentligen inte får lämna sitt ”fängelse”. När de är på sjukhuset är väl de tre sidor då Kajsa kommer som jag tycker bäst om i hela boken.
Doktorn talar om för Mia att det enda som kan hjälpa Emma är en leksak eller person som hon tyckte mycket om innan de var tvungna att gå under jorden. Mia kommer genast att tänka på Kajsa, Emmas bästa kompis och som även är dotter till Mias bästa kompis Sisse. Hon ringer dem direkt och de kommer till sjukhuset.
”Så öppnades dörren försiktigt på glänt. En fräknig liten näsa stack fram i dörrspringan, sedan kom en blombukett, en chokladask och ett stort, guldfärgat paket.
- Kajsa, sa jag varmt, släppte ostfrallan och gick fram till dörren.
Sisse och jag kramade varandra länge och hårt.
Kajsa gick direkt fram till Emma, klappade henne på kinden och sa:
- Hej Emma, syster Kajsa har kommit!”
De sidorna är nog mina favoriter i hela boken. Emma som varken sagt, druckit eller ätit något utan att blivit tvingad den senaste tiden blir bra när hon får träffa Kajsa.

I filmen däremot tycker inte jag det verkar vara extrem ondska från början. Det är ju inte som i Gömda, där de måste gå under jorden för att slippa stå ut med hans slag, ord och förföljning.
I filmen är det psykisk mobbning och hatet mot utlänningar som filmen börjar med.
Derek är god inuti och det är även Danny. Men de blev manipulerade utav Cameron.
Jag tror att samhället kan ha en hel del att göra med det. Många skjuter undan utlänningar i samhället bara för att de kommer från ett annat land eller är svarta. Så är det ju överallt. I USA, i Sverige, Danmark, Italien, vart man än ser efter. Men samtidigt är det bara några få personers fel också.
Bröderna Derek och Dannys pappa var deras förebild och jag tror de fick höra redan från det de var små att de svarta inte var värda någonting och att de var kräk som bara förstörde. När pappan sedan dog i branden som anlades av utlänningar såg Cameron sin stora chans. Han gjorde dem till medlemmar av sitt nazistgäng och Derek blev lite av en ledare i gänget.
Derek blev Dannys nya förebild, det blev även Cameron. Danny ville vara som Derek och när han flyttade, flyttade han med. Danny såg upp till sin bror till 100 %. När Derek sedan åkte in i fängelse fortsatte Danny att försöka bli som sin bror, han gjorde saker som han trodde skulle göra brodern stolt.
I filmen är det nog Cameron som är den onde, han påverkar dem att göra saker de kanske inte egentligen vill. Han får dem att t ex råna en affär som en kines äger, han får dem att hata utlänningar i allmänhe...