Kommunisn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

1. Introduktion……………………………………………………………………………...3
1.1 Inledning…………………………………………………………………………………3
1.2 Frågeställningar…………………………………………………………………………3
1.3 Metod och källor………………………………………………………………………...3
1.4 Källkritik…………………………………………………………………………………..3

2. Kommunism……………………………………………………………………………..3
2.1 Bakgrund………………………………………………………………………………...3
2.2 Kommunismen i världen........................................................................................4
2.3 Sovjetunionen…………………………………………………………………………...5
2.4 Kambodja………………………………………………………………………………..7

3. Diskussion……………………………………………………………………………….7

4. Sammanfattning…………………………………………………………………………9

5. Källförteckning…………………………………………………………………………10



1. Introduktion
1.1 Inledning
Idag har många en negativ inställning till kommunism, och jag ska försöka ta reda på varför, vad som egentligen hände i de kommunistiska länderna, och varför det blev som det blev. Jag kommer främst att titta på Sovjetunionen, eftersom det var där den moderna kommunismen uppkom.

1.2 Frågeställningar
Hur har det gått för länder med kommunism?
Hur ser kommunismen på människors lika värde?

1.3 Metod och källor
Jag kommer att arbeta mycket med böcker, men även söka på NE på Internet. Jag kommer få stor användning av min mamma som är SO-lärare. Jag har även sett en film om kommunism.

1.4 Källkritik
Jag har använt mig av Nationalencyklopedin, som är en känd och mycket pålitlig källa. De böcker jag använt är studieböcker som används i grundskolan och gymnasiet, och har blivit erkända som pålitliga. Den mesta av informationen jag fått, är dock sedd med utomstående ögon. Den har därför fått kommunism att framstå som något dåligt och våldsamt.

2. Kommunism
2.1 Bakgrund
Under 1800-talet var förhållandena för Europas arbetare mycket dåliga. Lönerna var låga, arbetsdagarna långa och bostäderna usla. Under denna tid kom flera ideologier att utvecklas, däribland kommunism.

1948 utkom ”Det kommunistiska manifestet”, skrivet av Karl Marx och Friedrich Engels. En skrift som skulle komma att få mycket stor betydelse i framtiden. Marx och Engels menade att genom det då rådande kapitalistiska systemet, skulle arbetarna bara få det sämre, och kapitalisterna skulle bli rikare och rikare. Ordet kommunism kommer från latinets communis, som betyder gemensam. Gemensamt, var just vad Marx och Engels ville att samhället skulle bli, att inget skulle vara privatägt, eller i alla fall jämt fördelat i samhället. De ansåg också att detta samhälle endast kunde uppnås med revolution, där arbetarna skulle ta makten och socialisera, dvs. göra alla industrier, banker och storjordbruk till samhällets gemensamma egendom. Därefter skulle det kommunistiska samhället införas. Allting skulle vara gemensamt ägt och alla människor skulle vara lika mycket värda. Alla människor skulle arbeta efter sin egen förmåga och få vad de behövde. Detta samhälle framställdes som ett paradis, ett samhälles fulländning.

I Ryssland, i början på 1900-talet, utvecklades Marx idéer av en man vid namn Vladimir Iljitj Lenin. För enkelhetens skull brukar man säga att det var då som skillnaden mellan socialism och kommunism framträdde tydligt. Socialisterna var av den åsikten att det socialistiska samhället gick att uppnå genom reformer, att arbetarklassen växte sig större och större, och att de socialdemokratiska partierna då skulle uppnå majoritet i parlamentsvalen. Kommunistpartierna menade att det kapitalistiska systemet inte gick att avlägsna så enkelt, deras övertygelse var att revolution var det enda sättet att uppnå det klasslösa samhället.

2.2 Kommunismen i världen
Länder som har eller har haft kommunistiskt styre, är bland andra Sovjetunionen, Kina, Kuba, Nordkorea och Kambodja. De länder som idag lyder under kommunistiskt styre, är Nordkorea, Kina och Kuba. De flesta kommunistiska länder har direkt koppling till Sovjetunionen, men det finns också flera länder som har börjat som självständiga kommuniststater, däribland Kambodja, ett land där miljontals liv skördades under kommunistregimen.

Liksom så många andra ideologier, har kommunismen varit inblandad i ett flera krig. Däribland kalla kriget, som utkämpades i det dolda mellan USA och Sovjetunionen. De två dåvarande supermakterna var ledare för varsitt ”block” med flera länder, USA för västblocket och Sovjet för östblocket. Det ”kalla kriget” bredde ut sig efter andra världskriget, läget i världen var mycket instabilt. De två blocken hade olika syn på hur samhället skulle byggas. USA var mer för det kapitalistiska samhället, och Sovjet för det kommunistiska. Båda parter ville också ha makt i fler delar av världen. Kriget bröt aldrig ut till ett riktigt krig, utan hölls tillbaks av terrorbalansen. Kalla kriget tog slut i samband med att Sovjetunionen upplöstes år 1991.

USA är än har alltid varit en stark motståndare till kommunismen, och är efter Sovjets fall den enda supermakten i världen. Många menar att USA under 1900-talet lekt ”världspolis”, och att världen blir som USA formar den.

2.3 Sovjetunionen
Lenin, som var ledare för det kommunistiska partiet bolsjevikerna, startade år 1917 tillsammans med sitt parti, den ryska revolutionen. De avsatte den tillfälliga regeringen som tillsats efter tsarens avgång, och som hade haft stora svårigheter med att skapa ordning i landet. Kommunisterna var inte alls det största partiet i Ryssland, men det bäst organiserade. De tillsatte en ny regering med enbart kommunister, och Ryssland blev ett land med ett enda parti. För att kunna möta motståndet från den gamla regimen, organiserade kommunisterna militärt, och skapade Röda armén. Efter ett flera år långt, hänsynslöst och blodigt inbördeskrig, stod kommunisterna som segrare. I december 1922 utropades Sovjetunionen. Lenin menade att den ryska revolutionen skulle sprida sig till mer utvecklade länder i Europa, och vara starten på en global omvandling, en världsrevolution. Först när den var genomförd kunde det kommunistiska drömsamhället bli verklighet.

Kriget i Ryssland hade förvärrat den ekonomiska krisen, och kommunisterna försökte få kontroll över läget, genom att förstatliga industrin och införa arbetstvång. De tvingade dessutom bönderna att leverera allt de själva inte behövde till staten. Man beräknar att omkring 8 miljoner människor dog av sjukdom eller svalt ihjäl, bara under de fyra åren mellan 1918 och 1922. Lenin insåg att situationen var ohållbar, och upptog det kapitalistiska systemet. Han fick aldrig uppleva sin vision om det kommunistiska drömsamhället, då han efter kriget insjuknade, och avled 1924.

Efter Lenins död tog Josef Stalin, partiets generalsekreterare, makten. Detta efter en hård kamp med den röda arméns organisatör, Leo Trotskij, som drevs i landsflykt. Stalin släppte honom dock inte ur sikte, och lät 1940 mörda honom i Mexiko. Stalins mål med Sovjet, var att förvandla landet till en modern industristat, som skulle finansierar av bönderna. Därifrån skulle också arbetskraften komma.

På detta reagerade bönderna våldsamt, och slaktade sina djur och förstörde sina gårdar. Stalin skickade de trotsiga bönderna till arbetsläge i Sibirien. De som blev kvar, jobbade enbart åt staten och berövades sin arbetslust och frihet. På grund av detta uppstod hungersnöd. Ännu en gång dog runt 8 miljoner människor.

Med tiden gick det bättre för Sovjet, och det började mer och mer likna ett industriland, i stil med USA och Tyskland. Det blev dock bara sämre och sämre för befolkningen. I Moskva hade bara sex procent av familjerna mer än ett rum år 1935. Ändå fanns det folk som lyckades hitta vinning i systemet, och tjänade därmed bra med pengar.

Under 30-talet, ställdes många män med viktigare poster i samhället inför rätta, flera anklagade för att ha planerat att mörda Stalin. Alla erkände, dömdes och avrättades. Detta upprepades flera gånger, och stora utrensningar skedde i administrationen och toppskiktet av partiet. Vad som senare tillkännagavs i ett tal av Stalins efterföljare 1956, var att rättegångarna hade iscensatts av Stalin själv. Alla som kunde hota hans ställning, hade tillfångatagits och torterats omänskligt. De hade också hotats med att familjemedlemmar skulle torteras och skickas till slavläger i Sibirien. Denna behandling fick även dissidenter, som kritiserade regimen.

Det sovjetiska samhället skulle nu förvandlas till en sovjetisk modern industristat där kapital och arbetskraft fanns att tillgå från jordbruket. Landets alla jordbruk förstatligades och gjordes till mekaniserade storjordbruk. Vinsterna blev ökad avkastning, minskat antal arbetare, en statlig inkomst genom god förtjänst.

Lenins dröm om det perfekta samhället, hade förvandlats till en diktatur, där folket led under en av historiens grymmaste härskare. När Stalin dog 1953, hade han många liv på sitt samvete. Den siste sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov, försökte lätta på den hårda diktaturen. Detta ledde till att Sovjetunionen 1991 upplöstes.



2.4 Kambodja
Kambodja, är ett annat land som varit kommunistiskt. Det har dock inte ingått i det så kallade östblocket, vilket gjorde att den kommunistiska idén uppkom utan direkt påverkan av Sovjetunionen.

En tidig aprilmorgon 1975, intog de röda khmererna presidentpalatset, och de militära anläggningarna. De röda khmererna var en kommunistisk gerilla, under ledning av Pol Pot, en av tidernas värsta diktatorer. Pol Pots vision var att skapa det perfekta samhället, och det var också den bilden omvärlden fick av Kambodja. Han ansåg att samhället skulle vara ett bondesamhälle som, enligt honom, hade funnits innan de västerländska makterna förstört landet. Den bilden omvärlden haft av Kambodja förändrades dock drastiskt när vietnamesiska styrkor i slutet av 1978 invaderade landet.

Pol Pot hade infört diktatur, och låtit mörda alla politiska motståndare, och utbildade människor avrättades som klassförädare. Många människor svalt och dog av utmattning, bl.a. i arbetsläger. Han hade också inrättat stränga regler för hur folk skulle leva, och hur de skulle uppföra sig i umgänge med honom (se bilaga 1). När en massgrav i Cheoung Ek avtäcktes, hittade man benknotor och skallar från de miljoner människor som föll offer för regimen (se bilaga 2). De flesta av dessa människor blev mördade och torterade till döds.

3. Diskussion

Kommunismen kan efter min text att döma upplevas, som en väldigt våldsam ideologi. En anledning kan vara idén om den nödvändiga revolutionen. Är det är rätt att döda för den egna uppfattningens skull? Skulle det fungera med fredliga metoder, och hur skulle världen idag se ut om alla maktskiften skett genom reformer? Att den franska revolutionen aldrig blev av utan skedde på fredlig väg, genom just reformer? Den franska revolutionen var det verkliga startskottet, efter den kom många ideologier att utvecklas. Skulle vi ha levat i en värld där fred dominerade?

För att gå tillbaks till frågan om att döda för den egna uppfattningens skull, menar många att revolution är det enda sättet, De som redan sitter vid makten, kommer inte att lämna ifrån sig den frivilligt. Detta tycker jag på ett sätt är rätt, eftersom vi människor inte verkar kunna lämna ifrån oss makten frivilligt, även om en stor majoritet är för det. Det efterspel vi ser av det svenska valet är en tydlig anvisning om svårigheter att släppa taget om makten. Det är såklart lättare i länder där vi har demokrati där systemet redan är infört. Men i de länder där revolution uppstått, har det inte varit demokrati, utan oftast har folket haft det mycket dåligt ställt. Det ska man väga in, när man resonerar kring den frågan. Människans strävan efter en dräglig tillvaro ligger bakom den revolutionära drivkraften. Ett sätt att hålla tillbaka denna drivkraft är terror, den typ av terror Kambodjas befolkning fick uppleva under Pol Pots kommuniststyre.

Av Sovjetunionen att döma, och av alla andra länder med kommunism, så fungerar inte kommunismen i praktiken. Samtliga länder har blivit diktaturer, och folket har blivit svårt lidande. En stor problematik är av detta att döma att få med sig hela befolkningen, människorna måste med hjälp av diktaturen styras in i rätt riktning. Oliktänkande kan inte vara gångbart, de ser vi i det stora antal dissidenter – regimkritiker - som främst under Stalintiden förpassades till Sibirien. Samtliga diktatorer har också varit män, vilket inte är så konstigt eftersom bilden av vad kvinnor ska göra länge har varit att diska och laga mat.

Vad jag anser, är att kommunismen talar mot sig själv. På detta finns ett starkt exempel i Sovjet då Lenin, den store förespråkaren för kommunism, ledde en revolution. Han kom sedan att styra landet i kommunismens namn, och införde arbetstvång. Det han gjorde var att själv sätta sig över folket, vilket strider helt emot den kommunistiska grundtanken med ett klasslöst samhälle där alla är lika mycket värda. Detta är ett problem med kommunism. Det blir alltid en högre makt som regerar över folket, och i de flesta fall har denna makt missbrukats för att utöva folkmord. Jag tror ändå inte att det största problemet ligger i idén om kommunismen, utan återigen hos oss människor. Hur jämlikt samhället än försöks göra, finns det alltid de som vill ha mer. Vi är kanske inte redo för en sådan utveckling, och i de länder där försök att införa kommunism har gjorts, är det just denna förmåga hos oss människor som fått dem på fall.

Att det sedan finns andra problem när kommunism införs, är jag mycket väl medveten om. Detta kan t.ex. vara att livsglädjen försvinner, och eftersom alla människor har det likadant, och den mänskliga drivkraften till utveckling går förlorad. Människorna liknar allt mer och mer robotar under den store ledaren, klädda i samma kläder och betalade med samma lön. Den industriella utvecklingen stannar också av. Ett exempel på detta är ännu en gång Sovjet, där utvecklingen nästan stannade av helt. Detta upptäcktes på 80-talet, bland annat genom kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, en olycka som troligen aldrig skett om Sovjet hade varit lika utvecklat som övriga länder med kärnkraft.

Under revolutionen skrev Lenin två brev, ett där han hetsar sina män till att hänga framstående män i samhället (se bilaga 3), och ett annat till de amerikanska arbetarna där förklarar revolutionen, och jämför den med Amerikas frihetskrig (se bilaga 4). Efter att ha läst detta, frågar jag mig: Var det Lenins mening, att Sovjetunion...