D-day

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

D-day



D-day utspelade sig på tisdagen den 6 juni 1944 och innebar dagen för de allierades invasion av nordfrankrike under det andra världskriget.

Dom som stridande i Normandie var: USA, Storbritannien, Kanada och fria Frankrike mot Nazityskland.

Invasionen vid Normandie hade getts kodbeteckningen Operation Overlord, och operationen började men landstigningen av allierade trupper från Kanada, Storbritannien, USA och Frankrike i Normandies kustområden i norra Frankrike.
Landstigningen började tidigt på morgonen, tisdagen den 6 juni 1944 och denna dag kom att bli känd som D-day. Sammanlagt omkring 156 000 man samt 1 700 motorfordon och mängder av övrig utrustning landsattes från luften och från havet på fem olika strandavsnitt: Gold, Juno, Sword, Utah och Omaha.
Verksamheten fortsatte under de följande veckorna med strider framförallt på marken och i luften. Detta för att i första hand etablera, senare att utvidga och slutningen bryta sig ut från brohuvudet i Normandie. D-day är utan tvekan ett av de mest kända slagen under andra världskriget. I invasionen användes ca 3000 landsättningsfarkoster, dessutom deltog ca 3000 fartyg och ca 13 000 flygplan av olika typer, varav 822 med fallskärmssoldater. De allierade hade en förlust på ca 11 000 medan de tyska förlusterna är något svåre att ange. Siffror som har angetts av högre tyska officerare varierar mellan 4 000 och 9 000.

De allierande fördelades på följande vis:

• Den 6:e brittiska luftburna divisionen, med fallskärmstrupper och med glidflygplan, landar öster om floden Orne för att skydda den östra flanken.
• 1:a specialbrigaden, bestående i huvudsak av kommandosoldater, landstiger väster om floden Orne vid orten Ouistreham.
• Den 3:e brittiska infanteridivisionen och den 27:e brittiska pansarbrigaden landstiger mellan Ouistreham och Lion och hade kodnamnet Sword Beach.
• Delar av den 4:e specialbrigaden landstiger längst till höger på Sword Beach.
• Den kanadensiska 3:e infanteridivisionen och den kanadensiska 2:a pansarbrigadensamt kommandosoldater landstiger på Juno Beach från St Aubin till La Riviere.
• Den 50:e brittiska infanteridivisionen och den 8:e brittiska pansarbrigaden landstiger på Gold Beach från La Riviere till Arromanches.
• Den 5:e amerikanska kåren landstiger på Ohama Beach från St Hondrine till Vierville sur Mer.
• Den 7:e amerikanska kåren landstiger på Utah Beach från Pouppevill till La Madeleine.
• Den 101:a amerikanska luftburna divisionen landar med fallskärm vid Vierville.
• Den 82:a amerikanska luftburna divisionen landar med fallskärm vid Sainte-Mère-Église för att skydda den västra flanken.

Landstigningen

Det första förbandet gick till anfall tio minuter efter midnatt, det var den 6:e brittiska luftburna divisionen. Anfallsmålet var ett antal broar som fanns på den östra sidan om landstigningsområdet Sword, däribland den bro som gått till historien som Pegasus Bridge. Den 1:a SS-brigaden landsteg vid Ouistreham med uppdraget ett inta ett befäst blockhus och stadens kasino, samt två kustbatterier som kunde beskjuta staden.
Blockhuset visade sig vara alltför starkt och motstod beskjutning med PIAT. När de brittiska kommandoförbanden nådde fram till kustbatterierna fann de att kanontornen saknade personal och att kanonerna var borttransporterade. Därför anslöt de sig till de 6.e luftburna. De brittiska och kanadensiska trupperna kom iland på Sword och Juno med mycket lätta förluster, men allt gick inte helt som planerat. Därför var staden Caen fortfarande i försvararnas händer när
D-day nådde sitt slut. Svårigheterna och förlusterna blev svårare för de trupper som landsattes på Gold. Det berodde på att Sherman-stridsvagnarna var försenade och på att tyskarna kraftigt hade befäst en liten by vid stranden. Trots dessa svårigheter avancerade sig trupperna till de yttre delarna av staden Bayeux och kom därför närmare målet än något annat förband. De marinsoldater som landsattes längst västerut på Gold-avsnittet skulle ta sig inåt land och sedan förflytta sig västerut för att kunna attackera hamnen Port en Bessin från ryggen. På Ohama Beach utsattes den 1:a amerikanska infanteridivisionen för landstigningens största prövningar. Nästan inga av deras simmande stridsvagnar nådde stranden utan sjönk i den hårda sjögången.

Deras motståndare på land, den 352:a tyska divisionen, hörde till de allra bästa och krigsvana trupperna på stranden. Deras stridsställningar låg dessutom ovanpå branta klippor med god sikt och ett bra skjutfält över stranden. Divisionen förlorade mer än 4 000 man, men trots detta lyckades de överlevande omorganisera sig och pressa sig inåt land. Klipptoppen Point du Hoc var eldställning för ett antal tunga kanoner, som var målet för den 2:a amerikanska Ranger-bataljongen. Under fientlig eldgivning skulle de klättra upp för stupet för att kunna angripa och förstöra kanonerna. Bataljonens förlustsiffror var närmare 50 %. På Utahgick bara 197 av de 23 000 landsatta förlorade. Trupperna kunde snabbt ta sig inåt land och därifrån ta kontakt med delar av de luftlandsatta enheterna. Mindre lyckosamma var de 82:a och 101:a amerikanska luftburna divisionerna. Det berodde på att piloterna inte hade stridsvana och på att de landade rejält utspridda på grund av terrängen. Den 82:a luftburna divisionen lyckades inta Sainte-Mère-Église och kunde på så sätt hävda att de befriat den största staden under invasionen. De tyska försvararna vid strandområdena presterade ett tämligen svagt motstånd. De tyska befälhavarna tog flera timmar på sig att konstatera att vad det såg verkligen var en landstigning av en stor stryka och inte bara en serie av räder för att dra uppmärksamheten från ett annat mål. Tyskarnas dåliga försvar berodde även på att flertalet tyska befälhavare saknades och den stora spridningen av de amerikanska fallskärmstrupperna. Den 21:a pansardivisionen genomförde en kraftfull motattack mot området mellan Juno och Sword och lyckades nästan nå fram till havet. Detta gjorde att stridsvagnsförbandet tvingades dra sig tillbaka innan dagens slut.

Efter landstigningen

Förlustsiffrorna efter landstigningen blev inte så svåra som man hade befarats.
Nästa dags viktiga mål var att binda ihop de olika brohuvudena, att inta Caen och att at hamnen i Cherbourg för att säkra bättre försörjningslinjer.
SS-panzer-divisionen Hitlerjugend gjorde häftiga attacker mot dom kanadensiska styrkorna och orsakade stora förluster under dag två och tre, men de lyckades inte åstadkomma något genombrott. Alla fem invasionsstränder hade länkats ihop och de allierade hade stärkt sin front snabbare och bättre än de tyska trupperna.

Montgomery igångsatte en stor offensiv från Caen-området med alle de tre pansardivisionerna. Dom skulle marschera in i paris. Operation kallades Operation Goodwood. Den var väldigt framgångsrik i början, men den stoppades sedan av den 21:a pansardivisionen, den 103:e pansardivisionen Panzer-Lehr och SS-panzer-divisionen Hitlerjugend. De understöddes av ingenjörstrupper som verkande som infanteri.
De brittiska förlusterna av pansarvagnar var mycket stora. De tyska reserverna hade emellertid på detta sätt utnyttjas till bristningsgränserna och de kunde nu inte andvändas i någon stridsverksamhet mot de amerikanska trupperna.

Landskapet innanför Utah och Omaha avsnitten var et...