Grekiska mytologin: Kung oidipus

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Solen visade sina sista strålar när jag vandrade den sandiga vägen hemåt. Runt mig gick människor som, precis som jag, varit på teater. Tragedin som visats var historien om konung Oidipus. Jag hade tidigare hört den gamla myten berättas för mig om och om igen, men nu hade jag äntligen fått chansen att se den skildras på scen.

Min mor mötte mig vid grinden när jag kom. Min lillebror och mina två småsystrar satt ute på gården och lekte, men sprang även de fram och gav mig en kram när jag kom.
Min far hade gett sig ut i kriget, så därför var min mor tvungen att stanna hemma med barnen och kunde inte följa med på teaterföreställningen.

Vi slog oss ned i skuggan från ett träd alla fem, och mina småsyskon var ivriga och tjatade gång på gång om att jag skulle berätta vad jag sett. De hade inte fått följa med, ”teater är till för stora barn” hade mor sagt.
Jag började berätta:

”När jag började närma mig Akropolis sluttning, kunde jag höra människor prata och skråla. Någonting var på gång.
Och vid närmare synvinkel såg jag att hela sluttningen var fylld av nyfikna åskådare som åt och drack. Det var en glad stämning.
Detta var sista dagen av den tre dagar långa teaterfestivalen. Varje år hålls den här i Aten.
Jag gick och satte mig bredvid min bästa vän Andromeda som satt en bit ner på sluttningen.
Snart tystnade sorlet och orkestern började spela. Blickarna vändes mot scen.
En kör på femton personer började sjunga. De bar häpnadsväckande kläder, färgstarka dräkter som täckte dem från topp till tå, höga stövlar som tydligen kallas kotuner och ansiktena täcktes av en trattformad mask som uteslöt all mimik.
Och skådespelet sedan, jag hade aldrig sett något liknande. Även om jag fått det berättat för mig, skulle jag aldrig föreställt mig en så underbar teater. Det här måste jag göra om nästa år, och då ska jag gå alla tre dagarna!”

Mina småsyskon såg på mig med uppspärrade ögon och slukade all information de kunde få om teatern.
Min mor lyssnade också noga, men var inte lika uppspelt som mina småsyskon, då hon visste vad jag pratade om, eftersom hon själv varit på teater innan.
Så fortsatte jag berätta om vad skådespelet handlade om:

”Kören tystnade och dramat började. En pojke vid namn Oidipus växte upp hos sina föräldrar Polybos och Merope, kung och drottning i staden Korinthos.
När han är äldre får han veta av ett orakel att han kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor.
Detta vill såklart inte Oidipus och flyr ifrån sina föräldrar. På vägen möter han en man som följer med honom på vägen. Men de börjar bråka och Oidipus slår ihjäl mannen.

Han kommer till staden Thebe, träffar den nyblivna änkan Iokaste och de blir kära. De gifter sig och skaffar barn, han är nu kung över Thebe och har tagit över tronen.
Pesten härjar i landet, och för att kunna rädda landet måste Oidipus få tag i den gamle kungens mördare.
Han skickar efter en siare, Teresias.
Men Teresias inser sanningen och berättar motvilligt den för Oidipus;
Det är han själv som dödat den gamle kungen, som även var hans biologiske far. Oidipus har även gift sig och skaffat barn med sin egen mor!
Han tror inte på detta, men börjar själv forska i om det kanske är sanning ändå.
Han får veta att hans föräldrar (biologiska) adopterade bort honom till Korinthos kungarike när båda hade haft en dröm om att deras son senare i livet skulle mörda sin far och gifta sig med sin mor.

Det slutar med att Oidipus springer in i borgen och där hittar han sin mor (fru) död; hon har hängt sig i förtvivlan om att hon gift sig med sin egen son.
Oidipus i sin tur, ser vad han har gjort och sticker ut sina egna ögon.
Sedan flyr han landet.
Hans svåger Kreon får ta överhanden om hans barn(syskon).
Så slutade teatern. Kören avslutade med någon sorglig sång och publiken applåderade. Sedan började alla resa sig och diskutera vad de tyckte om skådespelet.
Jag och Andromeda tyckte det var ett mycket bra skådespel. Men jag tycker det är dumt att det bara är män som spelar. Kvinnorna bord...