Fästning Europa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Du vaknar en vanlig måndag, stiger upp ur din varma säng och tar på dig rena fina kläder. I köket står kylskåpet som är välfyllt med mat och om du blir hungrig kan du bara gå och hämta något att äta, genom att öppna kylskåpdörren. Kanske tar du en varm dusch innan du går, då är det bara att vrida på kranen för att det rena vattnet skall komma ut i hur stor mängd du vill och vid vilken temperatur du anser är bäst.
Sen är det bara att bege sig till skolan och få massa nyttiga kunskaper helt gratis samt att fortsätta äta sig mätt varje dag till den dagen man dör.
Såhär ser varje dag ut… eller gör den det?

Tror du lilla Tania i det fattiga Tanzania har ett kylskåp att öppna då hon blir hungrig?
Eller att Maziyar som lever i ett flyktingläger i Iran bara kan vrida på en kran när han känner för en varm dusch?

Det är det denna uppsats ska handla om, hur orättvist och ojämnt fördelade världens resurser egentligen är.
Viktiga frågor är även hur vi kan förändra detta och hjälpa de människor som söker asyl hos oss. Detta är ett mycket aktuellt problem då antalet asylsökande väntas bli fler.

”Antalet asylsökande i Sverige ökar” Så lyder en av migrationsverkets rubriker i ett meddelande till pressen. Om man redan nu tycker att för många människor försöker få ett hem och ett arbete i Sverige blir det ju knappast någon förbättring framöver. Under år 2005 kom 17 530 asylsökande till Sverige och mestadels då från Asien och resterande Europa. En befolkningsökning med 17 530 personer exklusive vår egen ökning med alla som föds här ger varje år ger snabbt en stor befolkning och detta resulterar i sin tur till en större efterfrågan efter bostäder och arbeten. Om då inte vårt lands utveckling hänger med denna enorma folkökning resulterar invandringen till att Sveriges levnadsstandard sänks betydligt.

Vad gör då människor medan de väntar på beskedet om asyl?
Först och främst måste de ju ha någonstans att bo, det kan migrationsverket ordna genom att man kan få bo i deras hyrda lägenheter. Trots detta väljer de flesta att själva skaffa sig en bostad eller bo hos släktingar och vänner. Medan de väntar skall de också t.ex. Delta i viss svenskundervisning, praktik eller ibland hjälpa andra landsmän tillrätta. Asylsökande har också rätt till sjuk- och tandvård och får en bestämd summa pengar per dag för att täcka kostnader för mat, kläder och hygien. Om ärendet väntas dröja mer än fyra månader har man även rätt till ett vanligt arbete i det land man söker asyl i.

Även om vi kan hjälpa de här människorna ställer jag frågan om vi redo att offra vår egen välfärd för att andra ska få en chans? Om jag ska vara helt ärlig så skulle svaret bli nej, och jag tror nog att de flesta svenskar delar den uppfattningen. Det är det här som är problemet i utvecklingen mot en rättvisare värld, den går i samma gamla banor hela tiden. Drömmen om att alla människor skall få ett hem, slippa svälta och få medicin vid sjukdom, kvävs när västvärlden tar 80 procent av jordens resurser. Om resten av världen får klara sig på de resterande 20 procenten är det inte konstigt att deras utveckling går långsamt och att stora grupper får klara sig helt utan resurser. Sverige tillhör helt klart den rika västvärlden då vi nyttjar resurserna som om de fanns i överflöd. Därför är det också mycket viktigt att vi tar vårt ansvar och hjälper de människor som drabbas av vår egoism.

Ett exempel på detta är att skydda människor som flytt sitt hemland på grund av krig eller miljöförstörelse genom att ge dem tillåtelse att bosätta sig i vårt land, vi ger dem asyl.
Enligt svensk lag är en person som behöver asyl en person som har starka skäl till att vara rädd för dödsstraff eller tortyr i hemlandet, eller en person som på grund av en inre eller yttre väpnad konflikt eller miljökatastrof inte kan stanna i sitt hemland. När jag läser detta frågar jag mig vem som egentligen kan avgöra om en människa ”förtjänar” att få asyl?
Varje människa tycker självklart att de förtjänar att få leva i trygghet och med tanke på i vilka förhållanden de flesta flyktingar tvingas leva i tycker jag att de allra flesta förtjänar att få dela Sverige med oss. Det är troligtvis det här som skapar problem, långt fler människor än vi i praktiken kan ta in söker asyl i Sverige, och följderna blir självklart att man får komma på något slags system för hur man skall avgöra vem som får stanna. Men även om man satt upp relativt tydliga riktlinjer för asylsökandet uppkommer naturligtvis gränsfall som ofta faller över till den ena eller andra.

Kanske ses Sverige och även övriga Europa som just en fästning. Vi stänger ute resten av världen och därmed övriga världens individer. Som om vi vore ett dugg bättre än dem? Vi tycks leva i tanken om att vi ska skydda oss mot någonting. Men vad är det vi skyddar oss mot?
Svaret är enkelt, vi skyddar oss mot de människor som haft oturen att födas i fel del av världen och som till skillnad från oss får kämpa mot atombomber, fattigdom och svält. De människor som är i störst behov av vårt överflöd stängs ute. Sen ska vi sitta där och avgöra vem som ”förtjänar” att få stanna i landet. Alla människor förtjänar väl att få leva som vi? Problemet är bara att även om vi i västvärlden tycker det är vi riktiga bakåtsträvare var det gäller att ta tag i problemet. Runt om i världen växer problemen med fattigdom och svält men trots detta fortsätter och förvärras vår konsumtion av jordens resurser. Vad som skulle behövas för att folk skulle inse vad vi egentligen håller på med är troligtvis en situation där vi sitter i samma sits som de utsatta människor vi stänger ute.
Exempel på detta finns bara i världskrig och miljökatastrofer vilket känns lite väl drastiskt för ett problem som med lite hjälp från oss med makt skulle kunna förbättras avsevärt om vi bara la manken till, och verkligen förändrade våra vanor.

Något som också är otroligt viktigt i en sådan här fråga är samarbete, det kräver att alla länder i EU går samman och arbetar utifrån gemensamma mål och regler om man vill slippa onödiga problem som annars kan uppstå. Jag tror att information är en viktig nyckel för att lyckas, människor behöver få upplysningar om hur det ser ut i övriga världen och då helt sanningsenligt, alltså precis så som det faktiskt ser ut. Man måste också få andra alternativ än att skänka småslantar i en bössa för att hjälpa.

En annan tanke är att arbeta med de flyktingfrågor som rör de personer som redan fått asyl och som bosatt sig i Sverige. Om vi inte kan ge tillgodose våra egna invånares behov av arbeten och bostäder är väl detta en viktigare fråga än hur vi kan ge någon som nyss kommit till landet jobb? Att det är ont om arbeten och bostäder är nog alla medvetna om men vem gör egentligen något åt saken?
Den nuvarande regeringen säger att de ska skapa fler jobb men om de precis som socialdemokraterna inte håller sina löften, blir det svårt att ge våra invandrare någon bra start i landet.

Om jag själv satt vid makten skulle jag förmodligen ha framfört ett förslag om att människor skulle få lite mera makt över sina skattepengar. Att man helt enkelt hade en viss valmöjlighet att bestämma var en del av pengarna skulle ...