EU bildas

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Innehållsförtäckning

1. Innehållsförtäckning
2. Inledning
3. Syfte
4. Uppsats
5. Analys
6. Källförtäckning



2. Inledning

Jag har valt att skriva om hur EU bilades, att jag valde detta ämne beror på att jag vet ganska mycket om EU, hur det fungerar, vad de arbetar för o.s.v. men jag har alltid undrat hur detta stora samarbete började från första början. Jag har alltså inte tagit med så mycket av vad EU gör, dels eftersom det finns i princip hur mycket information som helst om det och jag var ju tvungen att välja någon inriktning, och dels för att jag anser att den informationen är mer lättillgänglig. Jag har heller inte valt att skriva ut exakta datum om när allt i historien hände, då jag personligen lägger större vikt vid att veta varför och hur det kom sig att olika saker hände.



3. Syfte

Syftet med detta arbete är att ta reda på hur och varför EU bildades, viktiga händelser i dess historia och varför allt blev som det blev.



4. Uppsats


Första steget mot gemenskapen

Redan i början av 1900-talet fanns en dröm om ett enat Europa, främst bland filosofer och visionärer, den sprack dock i samband med två fasansfulla världskrig som ägde rum under första delen av 1900-talet. Det var efter dessa som olika människor kom under fund med att istället för att kriga, så kanske vi kunde dra nytta av varandra, kanske till och med samarbeta? På den vägen bär det och redan år 1951 undertecknades EKSG (Europeiska kol- och stålgemenskapen), även kallat Parisfördraget. Det inrättades sedan drygt ett år efter, i mitten av 1952. Denna gemensamma myndighet stod mellan de sex länderna Italien, Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Att länder som bara några år tidigare krigat mot varandra nu valde att lägga sin produktion av kol och stål under en gemensam myndighet är för många obegripligt. Faktum är att man nu använde samma råmaterial som tidigare använts vid krig till att skapa fred och försoning mellan såväl länderna som människorna. Efter detta har det i stort sett bara rullat på, små steg på vägen som till slut lett till något väldigt stort.
Såklart har det också förekommit bakslag på vägen mot det EU vi har idag. Det tog inte lång tid innan det första kom, efter EKSG:s upprättande ville länderna fortsätta på samma positiva väg. År 1954 försökte man då upprätta Europeiska försvarsgemenskapen, vilket blev ett enda stort misslyckande och ledde till att ordföranden i EKSG:s höga myndighet (Jean Monnet) var tvungen att avgå.


Romfördraget

Efter detta misslyckande kom man ändå ihåg vilken positiv inverkan Europeiska stål och kol gemenskapen hade haft på länderna, så de ville definitivt inte ge upp. De insåg då att det skulle vara möjligt att införa
en gemensam marknad för tjänster, fri rörlighet och för personer, därmed inte bara för produkter.
Det är på så sätt tankarna på det s.k. Romfördraget grundar sig. Detta fördrag undertecknades sedan i Rom 1957, och trädde sedan i kraft följande år. I Romfördraget ingick Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och fördraget om Gemenskapen för fredligt utnyttjande av atomenergi (EURATOM) Det var samma sex länder som stod bakom och undertecknade dessa fördrag också. EKSG, EEG och EURATOM fick tillsammans namnet EG, en förkortning av Europeiska gemenskapen. För att komplettera dessa organisationer infördes 1968 en tullunion mellan länderna, detta innebar att man avskaffade tullarna mellan de sex länderna vilket ledde till att ekonomin snabbt förbättrades.


Nya medlemsländer

I och med att ekonomin inom EG var så pass god, var det såklart fler länder som ville ingå i samarbetet. Det är ju ganska logiskt, då alla vill få ut mesta möjliga av allting. Året var 1973 och det var Danmark, Irland och Storbritannien som var de första att vilja ingå i gemenskapen. Samtidigt valde Norge och Island att tacka nej till att gå med, efter folkomröstningar. Den främsta anledningen till att Norge, efter en mycket jämn folkomröstning, inte gick med var den nyfunna oljan. Om de valde att gå med var de ju tvungna att dela med sig av vinsterna med oljan, eller kanske riskera att inte få utnyttja den överhuvudtaget, på grund av miljöriskerna den innebar. Att Island valde att tacka nej berodde främst på fiskerättigheterna som skulle minska ut i fall de gick med.
1981 blev Grekland medlemmar, vilket egentligen hade diskuterats redan 20 år tidigare, men då avbrutits på grund av Greklands dåliga ekonomi och militärens maktövertagande.
Spanien och Portugal blev sedan medlemmar 1986, anledningen till att det tog längre tid för dem än för Grekland var att de hade större diskussioner om fiskerättigheter.
1995 gick Sverige, Finland och österrike med i gemenskapen. Detta gick mycket enkelt då alla tre länder tidigare haft diskussioner med EG (som bytte namn till EU 1992) och dessutom redan ingått i vissa avtal.
Nio år senare, 2004, var det dags för EU:s största utvidgning någonsin. Denna utvidgning innebar tio nya medlemsländer: Cypern, Malta, Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Ungern, Estland, Lettland och Litauen. Detta ses som en historisk händelse och blev en stor utveckling för EU. Tre år efter detta gick också Bulgarien och Rumänien med i EU, vilket innebär att unionen nu består av hela 27 länder!


EG blir EU

Det kan vara lätt att blanda ihop dessa två begrepp, eller kanske tro att EG och EU är två olika saker. Så är inte fallet, i början av samarbetets utveckling kallades det EG, genom Romfördraget. Så var det enda fram tills 1992, då Maastrichtfördraget skrevs under, vilket sedan trädde i kraft det följande året. Detta fördrag innebar en helt ny fas i den europeiska integrationen. Förut hade EG mest handlat om ekonomiska samarbeten, men nu kom det att handla mycket mer om politiska ambitioner. Samtidigt byttes namnet från EG (Europeiska Gemenskapen) till EU (Europeiska unionen). Unionen byggdes upp av trepelare brukar man säga;
- Europeiska gemenskaperna.
- Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
- Det polisiära och straffrättsliga samarbetet.


Gemensam valuta

Alla EU:s medlemsländer är med i Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU), detta för att stärka banden mellan ländernas ekonomi. Ett sätt att sammanföra ländernas ekonomi ytterligare har varit skapandet av en gemensam valuta, som kallas euro. Att ha en gemensam valuta har många fördelar, bl. a. så är risken för valutakriser mindre, andra länder accepterar också lättare fakturor i euro, till skillnad från andra valutor. Även privatpersoner sparar pengar, då de exempelvis slipper växla pengar vid resande inom euroområdet. Det blir också mycket enklare att jämföra priser, vilket annars kan bli svårt då valutan är olika i olika länder. Alla länder som är medlemmar i EMU är fria att införa euro, men vissa har valt att avstå än så länge, eller vänta med det.



5. Analys

Jag är mycket imponerad över hur detta samarbete har utvecklats, från att ha varit en dröm till att bli – i nuläget – ett stort samarbete mellan 27 länder. Det känns som att hela unionen är uppbyggd av ren och skär vilja, en önskan att bilda fred och gemenskap. Det var säkert många som var emot utvecklingen från början och varken ville eller trodde att det skulle fungera, men tack vare några få starka viljor kan man skapa så mycket. Jag tror att andra världskriget var den största faktorn bakom samarbetet. Detta eftersom jag tror att man var så trött på krig i det läget, och bara ville skapa fred. Det är ju dock inte det enklaste, så att då börja samarbeta måste vara det absolut bästa alternativet. Det tjänade ju alla på, både länderna och människorna.

En annan viktig faktor bakom utvecklingen är ju resultatet. Man insåg troligen redan innan vad det kunde leda till, att då flera länder valde att samarbeta får de ju såklart större inflytande på den övriga världen. Då kommer ju dock problemet att man måste tycka och tänka hyfsat likadant för att det ska fungera, men med olika omröstningar, högre och högre upp (från en omröstning i varje land till omröstning högst upp i Europaparlamentet) löser ju detta. Jag tror att detta är en av anledningarna bakom att fler och fler länder blir medlemmar, att de får mer inflytande globalt sett, genom att ingå i unionen. Det är ju bara att titta i nuläget, med EU:s 27 medlemsländer har de ju ett väldigt stort inflytande i världen.



Källor:

Internet: