Spanien,England,Frankrike efter upptäckten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dessa tre länder var eller blev stormakterna i Europa efter reformationen. Beroende på vad länder satsade på eller vad de trodde på, har format dom ända in i våran tid. Under denna tid hade man olikt medeltiden inga vasaller som styde och ställde, utan nytt för denna tid var att staten styrde landet, och inte massa adelsmän runtom i landet.
Spanien: var det absolut största och starkaste landet i Europa på denna tid, men dem hade inte blivit det utan problem. Spanien hade pga. ”den nya världen” fått en extremt stor budget. Men det var inte enbart positivt, att Spanien var så splittrat gav en dålig samhörighet. Hur kunde sig sydamerikaner, spaniorer och flamländerna känna sig som ett enda land när de inte hade någon kontakt med varandra över huvud taget. Spanien hade länge bara varit självstyrande fustestater, men de hade under Isabelle och Ferdinand enats till landet Spanien. Men folket såg sig fortfarande mer som självstyrande stater än som ett enat land. Dessutom hade kristna spaniorer och muslimska spanioner. Det var en lång kamp, som avslutades när Ferdinad och Isabelle kom till makten. När slaget var vunnet tvingades alla muslimer och judar bli kristna eller lämna landet. Många blev kristna men fortsattes förfölja tills alla var ute ur landet. Det var på dessa grunder som kristendomen blev den stora enande enande faktorn i Spanien.
Det var på dessa grunder som den djupt religöse Filip II kom till makten. Han var Karl V av det enorma tysk-romerska rikets son, och ärvde därför Spanien av sin far.
Spanien hade som sagt en väldigt stor budget pga. Alla nya silverfyndigheter och den nya världen. Plus att dem var dem som handlade mest med Kina och Indien i asien. Så pengaproblem hade han inte i början. De hade råd men ett väldigt överflöd hos hovet och en stor fint utrustad stående armé. Men det var inte bara positivt, inga av pengarna dom fick in satsades på näringslivet som på grund av det blev ineffektivt, och få skattepengar kunde drivas in. En annan sak var att kyrkan i Spanien (som var skattebefriad) hade runt en tredjedel av folket i sin tjänst, vilket minskade skattbart folk avsevärt, för man kunde ju inte bryta med kykan. Det var ju det enda som höll samman Spanien. Istället för att bryta med kyrkan, såg sig Filip som en katolisk förkämpe, och blev därför djupt stött när de nederlänska delarna av Spanien mer eller mindre, lämnade katolisismen och blev protestanter av olika slag. Nu var det självklart inte hela sanningen. Handeln med ull till nederländerna hade varit en stor inkomstkälla för Spanien, men på senare tiden hade England tagit över ull exprten och på det sättet försvagat en redan ostabil ekonomi. Så Filip skickar i motgrepp sin armé för att göra nederländerna katolska igen, men också för att få tillbaka den stora ullinkomsten. Kriget som borde få en given spansk seger, men Nederländerna fick hjälp av England som dels ville behålla ullinkomsten och dels ville försvaga det mäktiga Spanien. Kriget blev längre än spanjorerna ville och det tärde hårt på ekonomin. Utgifterna hade sakta men säkert blivit större än inkomsterna, och Spanien tvingades låna för att inte ”gå i konkurs”.
Trots alla militära instatser lyckades de bara vinna tillbaka de södra delarna, (nutida belgien) de norra delarna blev fria och bildade staten Nederländerna. Den spanska stormakten var rubbad. Inte bara för kriget, utan även för att den spanska ekonomin började gå uruselt och på grund av allt kyrkan ägde i Spanien, som resulterade i lite skattepengar. Men framför allt på grund utav minder inkomster och krigen (i Nederländerna och Amerika) hade kostat Spanien mycket och Filip hade revansh att kräva på England. Dels för dess inblandning i kriget med nederländerna, dels för att England inte längre var katolskt utan protestantiskt och för att Filips fru Mary hade förföljts och avsatts som engelsk drottning. Filip sände därför den oövervinnliga armada mot England. Men mot alla odds blev den slagen av Englands mindre rörliga skepp och spridda runt hela den brittiska halvön. Detta betäcknas ofta som slutet på Spaniens stormaktstid.
Frankrike: Efter det hurdra åriga kriget med England hade den franska kungen börjat stärka sin makt mer och men mot den fedoala adeln. Och när Ludvig den XI kom till makten rekryterade han en kunglig armé, slog ner rebelliska adelsmän och dödade stråtrövare, och gjorde sig till envåldshärskare. Från början fanns även motsvarigheten till ett parlament i Frankrike, men under Ludvig den XI tid sammanträdde dom bara en gång. Och det för att de svaret att han aldrig behövde sammankalla dom för att göra ett beslut igen. En annan sak värt att notera var att under Ludvig den XIII tid så skapades en ekonomistil som kallades merkanismen av Kardinal Richelieu. Den gick ut på att ett lands rikedom mättes i hur mycket ädelmetall och pengar dom hade sparat, och inte hur stor produktion ett land hade. Detta innebar att staten som skötte en väldigt stor del av hela landets affärer, prioritarade industri och handel före jordbruk. En annan grundläggande tanke var att exporten skulle alltid vara större än importen. För att göra detta möjligt blev det importförbud av flera varor. Men i det stora hela var det smart och han fick Frankrikes ekonomi att gå plus. Några år senare kom den blott fem årige Ludvig XIV på tronen, han som senare skulle kallas kung sol. En väldigt framstående person under hans regeringstid var finansministern Colbert. Han vidareutvecklade merkanismen genom att ta bort lokala tullar och förbättra kommunikationen mellan franska städer. Detta gav självklart en bättre landskänsla, plus att det stärkte ekonomin för att importen blev mindre.

Solkungen fick alltså en väldigt bra grund att stå i när han kom till makten. När hans förmyndare regerade gjorde adeln uppror, det blev snabbt nerslaget av kronans arméer, värt att notera var däremot att bönder och borgare stödde kungen i hans kamp mot adelsmännen. Det akn ha varit en liten orsak till att Ludvig gick emot många samtida kungar genom att sätta borgare som rådgivare istället för adel. Dock så gick adeln inte helt lottlös, som ett sätt att förstärka sitt ansikte utåt, så byggde Ludvig Versaille. Där fick högadeln hålla till för att få kungen att framstå som en viktigare person. Det var jämt fester, teater på Versailler, vilket gjorde Versaille och Paris till dåtidens kulturcenter, något som i stor del lever även idag. Men det var inte utan pris, det kan inte varit billigt att försörja det jättelika hovet som fanns i Versaille, men eftersom dom än idag tjänar pengar på byggnaden och på att ha stämpeln som modeland, var det nog värt det. Ludvig var med om en stor tvist om Spanien. Det stod länge klart att Spaniens kungahus skulle dö ut utan en arvvinge så Ludvig gifte sig med Kungens syster för att på det sättet kunna vinna tronen. Dock hade även den Tysk-romerska kejsaren gjort det, och det blev en strid om vilken som skulle få tillträda Spaniens tron. Ludvig hade varit ganska krigiskt inriktad under sin regeringstid vilket resulterade i att han hade många fiender. När han nu tänkte ärva Spaniens tron skapades en allians mot Frankrike, bestående av England, Nederländerna, Österrike och Brandenbourg. Frankrike tvingades tillslut skriva under ett avtal som gav Spanien en fransk tronföljare (sonson till Ludvig), men stora delar av det spanska imperiet delades ut till de olika länderna i alliansen. Frankrike var en stormakt, men inte lika stor som förut och Kung Sol sken mindre i slutet av sin regeringstid.
England: hade blivit protestantiskt när Henry VIII ville förklara äktenskapet mellan honom och Katarina ogiltigt och påven inte ville det. Henry svarade genom att göra England protestantiskt och på det sättet ta kontroll över kyrkan och ogiltigförklara äktenskapet. Till skillnad från de andra länderna hade England ett fungerande parlament, som var tvunget att godkänna besluten kungen gjorde. England var som man kan utläsa av den tidigare texten inblandad i många krig, dels i Nederländerna, dels hade de alltid stridigheter mot Frankrike. Som sedan gammalt alltid försökte motarbeta varandra. Men det mest tongivande kriget för england under denna tiden var inbördeskriget mellan parlamentet och kungen som spelade mest roll för Englands utveckling. Det var när Karl I ville införa tulla som skulle drabba handeln plus att minska de purinistiska (calviniskerna) församlingarnas självstyde, han pekade på att kungen var tillsat av gud och behövde därför inte rätta sig efter lagar. Men eftersom parlamentet till stor del bestod av purinister och handelsmän som skulle bli drabbade av de nya lagarna röstade de nej till förslaget. Nar kungens män skulle gripa dem bröt inbördeskriget ut. På kungens sida stod högadeln och på parlamentets sida stod den största delen av folket. När de möttes vann parlamentet i ledning av Oliver Cromwell. De straffade Karl genom att avrätta honom, något som var oerhör ovanligt och därför väckte det stor uppmärksamhet. England blev en republik efter segern, men det dröjde inte länge innan de började kriga igen. För att behålla lugnet införde Cromwell en militärdiktatur. Men efter Cromwells död gick allt tillbaka till det vanliga, en kung och ett parlament. Denna gång var det den nya kungen Jacob II som tyckte att han var tillsat av guds nåde och kunde därför ignorera parlamentet. Än en gång gjorde parlamentet uppror, men denna gång blev det inte något riktigt krig, eftersom kungen flydde landet. Som ny kung tillsattes en Hollänsk fuste som lovade att respektera The bills of Rights. Ekonomin i England gick lysande på grund utav dess läge och att den var en stor handelsnation, men även för att parlamentet bevakade ekonomin med intresse, speciellt handeln eftersom de var i huvudsak handelsmän. Det var denna tid som lade grund till att England var det första landet med industraliseringen.

De olika länderna styrdes och tänkte på väldigt olika sätt. Både Frankrike och Spanien förblev katoliker, men till skillnad mot Spanien tog Frankrike inte lika hårt på det. Spanien såg sig som en katolsk kämpe, medans Frankrikes enda religiösa återgärd var att driva ut kalvinisterna. Att Spanien höll så hårt på den katolska läran berodde på att det var den enda enande faktorn i det dåtida jättelika Spanien. Om spanien hade religionen som en enande faktor så var religionen i England splittrande. Det var nog därför som Henry så plötsligt kunde bryta med kyrkan. I England var protestantismen och calvismen tillåten vilket (speciellt den sistnämde) ledde till en starkare handel och ekonomi, eftersom det viktiga i livet enligt calvismen var att det skulle gå bra och att man skulle tjäna pengar, inte att vara extremt trogen till gud som i katolisimen. England skapade även en egen kyrka (den anglianska) som ett försök att minska klyftan mellan de olika inrikningarna. I Spanien skapade religionen två krig som på grund av sina kostnader starkt bidrog till att dom försvagades. I England var kungen beroende att parlamentet, som enligt mig ledde England till stora rikedomar. Medans i Spanien var kungen fast bunden till kyrkan, man kunde säga att dom delade unifär 50% var av Spaniens makt. Det var egentligen bara i Frankrike som kungen var helt självstyrande. Ett sätt som egentligen bara fungerar så länge man har en ganska smart kung, sen går det oftast dåligt för envåldshärskare, och landet dem härskar i. England gick bäst under denna tiden, då de la under sig stora ekonomiska tillgångar som senare bredde vägen till industralismen. Frankrike gick under det merkanistiska ekonomiinriktningen och under framför allt Ludvig XIV början och mitt väldi...