En livskamrat

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det fläktade friskt och vågorna flöt långsamt upp på stranden för att sedan vända ut mot havet igen och ersättas av nya. Några fiskmåsar hade slagit sig till ro på de grå klipporna. Solen var på väg att försvinna bakom horisonten och kylan blev alltmer påtaglig. Om någon vecka, när högsäsongen började, skulle denna strand vara mer tätbefolkad än Peking. Nu behövde han endast dela stranden med den kvinna som låg en bit bort och använde handduken som skydd mot kylan. En schäfer låg vakande vid hennes högra sida och såg mot honom med stora ögon. Hon var i princip först av turisterna denna säsong och han tyckte att hon gjort ett smart val när hon tagit tidig semester för att få lite tid för sig själv.
Sanden hade ännu inte hunnit kallna efter de många timmar som solen värmt. Han gick barfota längs strandkanten och lät varje våg svalka fötterna.
– Godkväll, sa han när han passerade kvinnan men hon förblev orörlig. Hon låg på sidan med ansiktet vänt bort från honom och han kunde inte se en centimeter av hennes kropp då handduken låg över henne som ett lakan gör över sängen. Hennes hår var ovårdat och såg ut att längta efter en tvätt. En underlig doft av förruttnelse nådde hans näsa och han var precis på väg att fortsätta längs stranden när schäfern sakta gick fram och ställde sig mellan mannen och kvinnan. Schäferns stora, svarta ögon var fyllda av rädsla och sorg och han kunde inte låta bli att tycka synd om hunden. Han tog ett steg närmare för att försiktigt stryka den över pälsen men schäfern backade snabbt undan. Mannen vände sig om och var återigen på väg att gå vidare när hunden började gny. När han såg på hunden lunkade den fram till kvinnan och började slicka henne i ansiktet. Han log och tänkte på sin hund som de avlivat för så många år sedan. Han mindes känslan av att bli väckt av en riktigt blöt kyss och sedan se ett par ögon och en nos inte mer än två centimeter från ansiktet. Han kunde inte låta bli att småskratta när han tänkte på det.
Denna kvinna sov dock djupt då hon inte visade minsta livstecken trots hundens våta kyssar. Han la handen på hennes axel och skakade lite försiktigt. Hon rörde sig inte och han började bli orolig. Hade något hänt? Han vred försiktigt upp hennes huvud men tappade det när han när han såg ansiktet. Det var allt annat än vackert. Där han förväntade sig att se höger öga var det tomt. I stället frodades insekter av alla dess slag i ögonhålan. Larver hade grävt sig in under huden, flugor vandrade ostört omkring pannan, myror kröp upp och ner ur näsan och en skalbagge försvann sakta in mellan de blå läpparna. De vita fluglarverna trängdes längst in i ögonhålan. Ansiktet var prickigt rött eftersom blodet slutat cirkulera och istället samlats i klumpar. Hennes vänstra öga stirrade livlöst rakt upp i himlen. Hunden började återigen slicka det skadade ansiktet och för en kort sekund försvann insekterna för att återkomma i samma sekund hunden lyfte tungan. Mannen mådde illa. Han ryggade tillbaka, vände sig om och började springa. Han sprang så fort benen bar honom för han ville hem, ringa polisen och sedan glömma. Glömma bilden av hennes ansikte, glömma hunden, glömm...