Bokrecension: Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Halim är en kille som går i Högalidsskolan på Södermalm i Stockholm. Han har utländsk bakgrund, men han föddes i Sverige och växte upp i ivandrartäta Skärholmen. Halims mamma är död och han bor med sin pappa på Södermalm. De flyttade dit när Halim var nio år därför att hans pappa ville att hans son skulle ”bli svensk”. Pappan är invandrare, men vill försöka försvenska halim, vilket ger motsatt effekt. Halim vill istället vara blatte! Det går inte bra för honom i skolan och han ägnar den största delen av skoltiden till att klottra stjärnor och månar på skolans toaletter. Han är aggressiv och bråkig, men innerst inne har han ett gott hjärta. Att han är stökig beror på att han tycker att det svenska samhället vill sudda ut hans bakgrund och ”svennefiera alla blattar”.
Man kan tro att halim är rasist därför att han använder ord som guling, neger, och svenne, men egentligen så bryr han sig inte så mycket om vad folk har för nationaliteter. Han tycker om dom han tycker om och det spelar ingen roll var de kommer ifrån.

En dag åker Halim till Skärholmen för att träffa sin vän Dalanda, en gammal kvinna med samma ursprung som Halim. Hon berättar om en så kallad ”integrationsplan”, som hon menar kommer att utplåna alla invandrares etniska bakgrund. Halim, som tror på allt Dalanda säger, bestämmer sig för att göra revolution.

Jonas Hassen Khemiri har också skrivit en pjäs som heter Invasion. Den enda beröringspunkten mellan den här boken och Invasion, vad jag kan komma på, är att båda handlar om invandrare och dess identitet.

Några av bokens teman kan vara nationalitet, kärlek och uppror.
Nationalitet tycker jag är det största temat i boken därför att hela boken egentligen grundar sig på att Halim har invandrarbakgrund och att han inte vill integreras. Han vet vilka han vill tillhöra och inte vill tillhöra.
Varför jag har tagit kärlek som det näst största temat är dels för att han är kär i en tjej och för hans kärlek till bland annat mamman och fosterlandet.
Med det sista temat menar jag att Halim gör uppror och protesterar mot auktoriteter som vill bestämma över honom, som till exempel skolan, samhället och pappan. Pappan vill att han ska vara svensk och samhället att han ska smälta in, men Halim gör nästan alltid tvärtemot vad folk vill att han ska göra.

Det är svårt att jämföra den här boken med till exempel andra böcker eller filmer. Jag kan komma på några filmer med det omvända temat, alltså att föräldrarna vill behålla sin kultur, men barnen vill integreras. Några exempel på sådana filmer är ”Vingar av glas”, ”Jalla! Jalla!” och ”Mitt stora feta grekiska bröllop”.

För första gången på länge tyckte jag att det var riktigt roligt att läsa en bok. Kanske var det språket, kanske humorn eller kanske något annat som gjorde att jag blev så fast när jag läste den. Jag märkte flera gånger att ja satt och log när jag läste. Ibland var det bara för slangord man kände igen, men oftast var det efter kommentarer som den här: ”Aldrig jag kommer äta surströmming med sillnubbe på Skansen eller dansa smågrodor i träskor runt töntigaste midsommarstång.” Den meningen skrattade jag länge åt!
Halim filosoferar ofta och efter en del saker han hade filosoferat (eller drömt) fram så slutade jag att läsa för att jag var tvungen att tänka vidare på det han hade sagt. När han beskrev sin dröm om de fyra gudarna som har som mål att människorna inte ska tro på dem och därför skickar de iväg lite jordbävningar och orkaner ibland så att människorna ska få lida lite. Sen finns det en femte gud som är lite utanför de andra och de snackar ofta skit om honom. Den femte guden röker cigarr och har en röd clownnäsa. ”Rödnäsan” bråkar hela tiden med de andra, för han vill att människorna ska förstå att gudarna är mäktigast. Därför ordnar han hela tiden med människors öden så att man får hjälp av slumpen.
När jag läste det så började jag tänka på sådant som ödet och...