Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokrecension av Underbar och älskad av alla som är skriven av Martina Haag.



Jag har läst en bok som heter ”Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)”. Boken är skriven av en tjej som heter Martina Haag som jobbade som frilanserande skådespelare i tjugo år innan hon började skriva krönikor i tidningen mama 2003. Första krönikesamlingen gavs ut 2004 och hösten 2005 kom första romanen: Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) som hittills har sålts i mer än 40 000 exemplar (inbunden upplaga). Boken ska även filmas där Martina själv kommer att spela huvudrollen, i regi av Måns Herngren och Hannes Holm.
Martina är född den 9:e juni 1964 och bor i ett litet hus i Bromma med sin familj. Hon har nyligen släppt en ny bok som heter ”Martina koden” och som genast blev en succé. Vi får hoppas att filmatiseringen av ”Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jätte bra)” är lika bra som boken. Jag kommer definitivt se den filmen så fort den kommer ut! Den här boken är bland dom bästa böcker jag har läst i hela mitt liv. Man låg och sträckläste nästan hela dagarna, för att man ville veta hur det skulle gå för huvudkaraktären Isabella. Den här boken rekommenderar jag starkt till alla som vill få ett gott skratt.

Handling: boken som jag har läst handlar om en kvinna som heter Isabella Eklöw och hur hennes liv är. Hon har inget jobb men har i hela sitt liv drömt om att bli en stor skådespelare. Istället för att sitta hemma och vänta på att inte få ett jobb skriver hon ett CV som hon skickar ut till 53 teatrar, 26 regissörer, 19 rollbesättare och 78 filmbolag. Trots att hon skickar ut till så många är det bara en som svarar. Det är en teater om fortplantning där hon skulle spela ”Mor Teater”. Först tycker hon att det är jätte kul att hon äntligen har fått en roll, men det är ändå inte just det hon vill hålla på med. Hon vill in på större och berömdare scener, arbeta med kända skådespelare och bli en stjärna som är värd att nämnas. Helt plötsligt ringer det en producent från Dramaten som söker en roll till en uppsättning av trettondagsafton. Isabella blir helt till sig och säger ja till en provspelning. Men det som Isabella borde ha tänkt på innan hon skrev sitt CV är att människor faktiskt läser dom, och tar för givet att det som står där är sant. Tyvärr så skrev hon upp mest påhittade saker som skulle göra att det blev mer tilltalande att välja just henne. Men hon gick till provspelning och hon fick rollen, men det återstod bara ett pyttelitet problem. I hennes CV stod det att hon var akrobat, när hon egentligen inte ens kan göra en kullerbytta. Så Isabella börjar förtvivlat leta efter någon som kan lära henne det svåra hoppen och volterna som hon förväntas göra. Hon har två veckor på sig att lära sig en massa konstiga rörelser. Hon börjar sakta men säkert förstå att det är helt omöjligt att lära sig allt på två veckor. Och hon tycker att det känns jobbigt att behöva ljuga för alla i sin omgivning. Hon måste till och med ljuga för sin pojkvän Micke som är en känd skådespelare och som hon är helt förälskad i. Allt trasslar ihop sig och hon ångrar att hon inte sa sanningen från första början. Man lär sig att man ska säga sanningen från början istället för att ljug för sin omgivning och även sig själv.

Författaren till boken beskriver allting så bra och man skrattar verkligen när man läser boken. Man kan komma på sig själv att man skrattar, och man får konstiga blickar på en av människorna runt omkring. Man får en bra bild av huvudpersonen Isabella och även hennes familj och vänner. Det som jag tyckte var bäst med boken (förutom handlingen) var att det var korta kapitel. Jag tycker inte om att det är långa och några kapitel utan det ska vara korta och många. Det blir på något vis lättare att läsa då. Om man läser ett kapitel som har tjugo sidor känns det som att man måste läsa ut kapitlet innan man slutar läsa. Men om man däremot läser ett kapitel som har fem sidor (som denna bok har) kan man läsa flera kapitel på samma gång och sluta när man vill.
Författaren gör så att vi läsare förstår vad hon menar. Ordmässigt förstår man vartenda ord och det är kul att läsa boken. Man vill helt enkelt inte lägga ifrån sig boken.
Den här boken är definitivt läsvärd och får högsta betyg. Jag rekommenderar alla att läsa den. Den är fylld med humor och skämt. Jag tror att budskapet med boken är att man inte ska ljuga. För då kan det bli trassligt som det blev för Isabella.

Personerna i boken: man får veta vad Isabella tycker och tänker om människor som är runt omkring henne. Författaren beskiver personerna så bra att man förstår varför Isabella tycker som hon gör och det är ett stort plus.



Citat ur boken

”I en skola i Rimbo.”
Kommentar: När jag läste detta blev jag helt chockad för att det stod Rimbo, men det var ju även coolt att det gjorde de. Vi bor ju liksom inte så långt ifrån Rimbo.

”OBS! SVENSEXA PÅGÅR! KILLEN SOM BOR HÄR INNE SKA GIFTA SIG! FÖRSTÖR INTE ÖVERRASKNINGEN GENOM ATT HJÄLPA HONOM UT. VAD HAN SÄGER SÅ LÅT HONOM STANNA KVAR INNE I LÄGENHETEN. SÄG ABSOLUT INGENTING OM DEN HÄR AFFISCHEN. TACK SÅ MYCKET! / GRABBGÄNGET”
Kommentar: Det här är en skylt som Isabella sätter på en dörr till en killes lägenhet. Jag tycker att hela scenen är komisk. Killen förstår inte varför ingen vill hjälpa honom ut, och de som kommer upp för att hjälpa honom bara skrattar och säger grattis till honom genom dörren. Så otroligt komiskt!

”Allt i min garderob är från 1993”
Kommentar: Väldigt komiskt tycker jag. Man får veta att hon inte verkar gilla innehållet i sin garderob speciellt mycket. Hon tycker att det är väldigt omodernt och gammeldags. Det som är komiskt är att hon just använder den meningen. Hon får det att låta som om att det kom från stenåldern. Suveränt tycker jag!

”Jag har världens minsta kök (man kan gå in det, men inte vända sig om).”
Kommentar: Detta citat är också så himlens komiskt tycker jag. Det är hur författaren lägger upp meningen som gör att det blir så roligt. Om det bara hade stått ”Jag har världens minsta kök” hade man bara förstått att det var litet, men inte hur litet. Och sedan när hon beskriver det som att man kan gå in det, men inte vända sig om gör att det blir mycket roligare. Det är kanske lite överdrivet, men kul är det i alla fall.

”Jag kommer ...