Dansterapi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historia

När det gäller dans kan man gå hur långt bak i tiden som helst, dansen har alltid haft en viktig roll för människans liv. Naturfolk har haft sina danser som användning av läkekonst.
Dans (och musik) stod för kommunikation mellan gudarna och människor i syfte för att hela en människa. Dans har alltid varit aktuellt för människan. Den har setts ha en läkande effekt. De bibliska berättelserna säger att judarna visade uttryck åt glädje eller andra känslor genom dans och grekerna högtidlighöll religiösa tilldragelser med dans. Hos kulturfolken förekommer dansen som en konstprestation i många olika former.


Dansterapin och rörelsekonsten som utvecklades under mellankrigsåren hade betydelse för dansterapins utveckling. I USA märkte man att patienter som varit svårt krigstraumatiserade av andra världskriget kunde behandlas med rörelse och dans. Patienterna som inte kunde tala om sina erfarenheter i kriget kunde istället ge uttryck åt sina upplevelser med rörelser vilket var läkande. Efter det fick dansterapin ett riktigt uppsving.
För dansterapins utveckling har också den moderna dansens framväxt haft betydelse. I Början på 1900-talet började många danskonstnärer vända sig mot den stränga tekniken som fanns i den klassiska scendansen, särskilt i balett. Man ville ha ”fram” obundna fria rörelser och i med det ville danskonstnärer ge uttryck till den inre känslan och på 1960-talet började intresset för kroppsspråket att växa.

Nu går jag in lite på den teoretiska bakgrunden som dansterapi har.

Olika teorier bakom dansterapi
I slutet av 1800-talet slöts kropp och själ samman inom den västerländska vetenskapen. Charles Darwin var en av de första som gjorde det. Han menade att alla våra tankar och känslor är sammanvävda med fysisk rörelse.
Han tog fram skillnaden mellan känslor som är medärvda och känslor som utvecklas inom familjen. Glädje, intresse, förvåning, sorg, fruktan, ilska och avsky var enligt honom känslor som man kan se på sitt kroppsliga uttryck. Andra känslor som t.ex. Svartsjuka, misstänksamhet och skuld kan inte visas på samma sätt genom ansikts- eller kroppsuttryck.

Sen kommer vi till giganten Sigmund Freud som vände synen till människans inre. Det var han som uppfann psykoanalysen.
Han beskriver hur kroppen avslöjar människans inre. Freud började också tankesättet om att människans omedvetna kan vara synligt och att det kan utforskas.
Hans idéer om att det omedvetna kan påverka människans liv har haft betydelse för hur vi ser på mänskligheten idag. Andra viktiga personer bakom dansterapins framkomst har varit William Reich, Alexander Lowen och Paul Schilder. Speciellt Schilders studier av kroppsbilden har inspirerat dansterapin. Han definierar kroppsbilden som den tredimensionella bilden varje människa har av sig själv.
Han menar att rörelse är avgörande för uppbyggandet av kroppsbilden och att bilden på det inte är statisk. Utan vår kroppsmodell förändras hela tiden, enligt honom finns det ett tydligt samband mellan rörelse och känslor.



Nu dyker jag in närmare på vad dansterapi egentligen är och hur man använder det men också mer historia.


Dansterapi är

- För alla
- En form av psykoterapi
- För psykiska problem av olika svårighetsgrader
- För alla åldersgrupper, oavsett danskunskaper
- För enskilda eller grupper



Dansterapi är en konstnärlig och kroppsinriktad form av psykoterapi. I dansterapi används dansens livsbejakande energi och lustfyllda energi för att locka fram livslust.
Dans och rörelse ingår i dansterapi som ett sätt att befrämja en integrering av det psykiska, fysiska, sociala och det kognitiva hos människan.
Genom sin egen kropp kan man återknyta kontakten mellan sina känslor och tankar, kroppen blir en väg in i sin inre värld.
Den kan ges både individuellt och i ett gruppterapeutiskt sammanhang och prat ingår som en del i dansterapi. Dansterapi används exempelvis vid behandling av autistiska barn med adhd och damp, ungdomar med anorexi, bulimi, självdestruktiva tonåringar och i andra situationer


där tydlig kommunikation inte fungerar. Eftersom barnets eller den unga människans problem ofta sätter sig i kroppen i form av spänningar, störd kroppsbild och splittrat rörelsemönster är det naturligt att också närma sig problemen via kroppen och kroppsrörelserna. Behandlingen startar ofta med att terapeuten gör en analys av barnets eller ungdomens kroppshållning och rörelsemönster. Sedan gör de en målbeskrivning och en plan för det terapeutiska arbetet. Analysen upprepas vid behandlingens slut för att kunna se behandlingens effekter.
I dansterapin behöver man inte kunna dansa det räcker med att man kan gå.
Man använder rörelser till musik eller utan musik, spontant eller utifrån givna rörelser. Inom både psykiatrin och det alternativa behandlingsområdet är syftet med dansterapi att hjälpa människor att öva upp kroppskänslan, stärka identitetskänslan och sammansmälta kropp och själ.

Ett vanligt dansterapi program för barn med adhd och damp skulle kunna se ut såhär:
• Uppvärmning till musik, bl.a. lekar som Följa John
• En väldigt lätt stegkombination
• Lek med rekvisita såsom sjalar,bollaroch ballonger
• Massagestund
• En sagostund där barnen får läsa och rita.

En av de viktigaste delarna i dansterapin är relationen mellan klienten och terapeuten. I den relationen återskapas klientens förflutna och personens förhållningssätt till de viktiga och nära människorna i personens liv.


Marian Chase var en av de första som började med dansterapi och inledde samarbete med psykiatriker. Andra tidiga pionjärer var t.ex. Liljan Espenak och Trude Schoop. Alla dessa hade en bakgrund som professionella dansare, koreografer och danspedagoger. Alla var verksamma som dansterapeuter i USA.
Whitehouse talade också om autentisk och "osynlig" rörelse. Hon beskrev autentisk rörelse som en rörelse där man inte bryter koncentrationen, att alla känslor och tankar är med. Hon säger också att i autentisk rörelse finns inte någonting onödigt, den är gjord med den högsta möjliga praktiska läggningen. Osynlig rörelse däremot är ytligt gjord utan kontakt med känslor. Den är lärd utifrån men inte internaliserad.

Eftersom jag själv dansar tar jag en möjlighet att diskutera detta. Kan det finnas autentiska rörelser i en dansföreställning om det finns koreografi i dansen? Jag tycker att det är möjligt men ytterst svårt.
Det är dansarens skicklighet som bestämmer det. Är dansaren skicklig så kan autentiska rörelser uppstå fast det finns koreografi. Det är tyvärr sällan man ser sådana dansare. Jag tycker att det är ett problem i nutidens dans. Man ser för mycket osynlig rörelse i föreställningar som borde vara professionella. Kanske lite jobb för dansterapeuter?



Dansterapi finns bl.a. i USA, Holland, Frankrike, England, Israel och Tyskland.
I dessa länder finns även utbildningar på universitetsnivå. Även i Sverige, Norge och Finland finns det numera utbildningar på högskolenivå.
I Sverige är dansterapi en relativt ny behandlingsform. Inom barn - och ungdomsverksamheten har dansterapi använts och utvecklats sedan början på 80- talet.
Första kurs i dansterapi startade läsåret 1991/1992 på Danshögskolan i Stockholm. Där ges numera en fyraårig dansterapiutbildning. Det finns cirka trettio utbildade dansterapeuter i Sverige, tio av de här har specialiserat sig på arbete med barn och ungdomar.


Egna åsikter och Sammanfattning

Att jobba som terapeut överhuvudtaget tror jag tar hårt på kroppen. Man måste nog
vara psykiskt stark för att klara av och hantera andras problem. Jag kan tänka mig att det blandas in en hel del känslor som kanske är svåra att hantera. Att jobba som dansterapeut är nog inget för mig i framtiden.
Jag tycker att kommunerna kan satsa mer pengar på forskningen kring dansterapin så att det ska kunna utvecklas ännu mer.
Men som sagt i min inledning har jag lärt mig en hel del.


Dans är inte min passion men jag tycker om att dansa. Att få uttrycka sig som man vill och få uppmärksamheten på scen är härligt. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats o...