På tu man hand

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

PIP PIP, PIP PIP…
Väckarklockan ringer. Flickan vaknar, stänger av väckarklockan och ska precis somna om när hon minns.
Klarvaken sätter hon sig upp i sängen. Hon tänker på pojken, på igår, och ett leende sprider sig över hennes läppar. Hon kliver upp från sängen och tassar ut i köket, tyst för att inte väcka, tyst för att ingen ska höra. Hon gör en smörgås med hallonsylt och ost och häller upp ett glas mjölk. Tyst som en mus återvänder hon till sitt sovrum.
När hon ätit upp klär hon på sig, borstar håret och lägger på lite smink, för säkerhets skull.
Hon går ut i hallen, skridskorna står där hon ställde dem. Hon tar på sig sina kängor, sin jacka, tar skridskorna och går ut genom dörren. Det är kallt ute. Hon måste gå in igen och hämta vantar. Hon smyger in, tar vantarna, smyger ut och börjar gå mot isbanan.
När hon kommer fram är det ingen där. Hon känner hur besvikelsen sköljer över henne.
– Fan, också!
Hon snörar på sig skridskorna och glider ut på isen.
Spåren. De är kvar. Pojken och hon.
Hon gör en piruett. Den lyckas. Hon är fri, som en fågel.
Ett äldre par går förbi. De märker henne inte. Det gör inget.
Hon åker omkring ett tag till. Till slut tröttnar hon och går hem.
När hon kommer in i huset ligger alla fortfarande och sover. Tyst, tyst går hon till sitt rum och kryper ner i den kalla sängen. Efter en stund har hon somnat.
Hon drömmer. I drömmen är pojken där, han ler mot henne. De fattar varandras händer.
Plötsligt är han inte där. Hon är inte där. Hon faller. Nej, hon faller inte. Inte nu längre. Hon springer. Är hon jagad? Hon vet inte. Kanske, kanske inte. Nu går hon. Hand i hand med pojken. De stannar upp och han lyfter henne från marken. Han snurrar henne.
Flickan vaknar. Hon är varm, hon har svettats. Kläderna. De är så varma och så tjocka. Hon borde ha tagit av dem.
De andra har vaknat. De är nere i köket. Det hörs. Hon stiger upp och byter kläder, sen går hon ner till de andra.
– Hej, din lilla sömntuta, vad länge du sov.
– Mm, jag var trött.
– Blev det sent igår, eller?
– Inte så, måste du fråga så mycket?
– Jag är bara nyfiken. Hade ni kul då?
– Mamma!
– Okej, okej, förlåt så mycket då.

Telefonen. Det ringer.
– Ja, det är Birgit.
– Gumman det är till dig.
Hon tar luren. Det är han. De ska träffas.
– Okej, hej då.
Hon lägger på luren. Glädjen sprider sig i hela kroppen. Hon springer till sitt rum och tar på sig ett par jeans och en polotröja. Nu är hon lite finare. Och sminket är på plats. Bra.
Hon går. Det tar inte lång tid tills hon är framme. Hon går in och ser sig om. Han är redan där.



– Hej.
– Hej, hur är det?
– Bra.
Hon sätter sig ner mittemot honom. Vad vacker han är. Han tittar upp och deras blickar möts. Hon drar efter andan. Rodnar.
Servitören kommer med te. De häller upp varsin kopp. När hon druckit upp sitter hon och rör i koppen. Fastän den är tom.
– Ska du ha mer?
Hon hinner inte svara innan han hällt upp en ny kopp. Hon tar en klunk och känner hur värmen sprider sig.
Han tittar på henne. Hon är vacker. Han tycker om hennes hår. Det passar henne. Fast hon skulle nog passa i långt hår också. Han tycker om hennes ögon. Hennes blåa, vackra ögon. Som tindrar när hon ler. Åh, hennes leende. Det gör honom varm. Han har aldrig känt så här förut. Inte för någon. Hon kollar på honom och ler. Hans hjärta smälter. Han är kär.
De har druckit upp teet. De reser sig och går ut i kylan igen. Vart ska de ta vägen? Ingen av dem vet. De bara går. Tätt intill varandra.
Hon kollar på honom. Vågar inte säga något. Vill så gärna, men vågar inte.
Han kollar på henne. Han stannar upp och vänder sig mot henne. Plötsligt böjer han sig fram och kysser henne. Hon blir förvånad men besvarar kyssen. Den är öm och varm. Hans läppar är så mjuka. När de avslutat kyssen står de helt tysta och kollar på varandra. Sen börjar han skratta. Konstigt. Det är inte så lustigt tycker hon. Det här är på allvar.
– Förlåt, säger han. Men det bara blev så konstigt.
– Du vet väl att jag gillar dig?
– Nu vet jag det. Och jag gillar dig.

De fortsätter gå. Hand i hand. Som ett par. Ett nyförälskat par. Men, det är precis vad de är. Ett nyförälskat par.
Han kollar på klockan. Han måste gå hem. De skiljs med en kyss och snart är han borta.
Hon är glad. Upphetsad. Lycklig.
Trallande går hon hem och trallande kommer hon in i huset där man undrar om det har hänt något. Hon vill inget säga. Inte än. Allting är så nytt. Så fräscht.

Hemma hos honom är det ingen som frågar något. Det är som vanligt. Men det gör inget, inte nu. För nu är han glad. Upprymd i sin lycka. Han är kär. I den vackraste flickan på jorden.
Han måste få träffa henne igen. Även om de sågs nyss så längtar han redan efter henne. Han känner sig fri. Han vågade. Det känns bra.
Han tar telefonen.
– Det är jag.
– Hej. Vad vill du?
– Kan vi ses?
– Visst jag kommer över.
– Bra.

Hon är där. Han är där. De är där. Tillsammans. I sängen. Han kysser henne. Lätt. Han för in handen under hennes tröja. Smeker hennes rygg. Vandrar uppåt med handen. För den mot magen, mot brösten.
– Nej, jag vill inte. Måste du?
Han tar bort handen. Efter en stund är den där igen.
– Snälla. Jag vill inte.
Han suckar. Känner irritationen stiga. Varför vill hon inte?
Nu kysser hon honom. Försöker göra det bra igen. Han lugnar ner sig. Sen försöker han igen. Hon vill inte. Han blir arg. Sätter sig gränsle över henne. Försöker tvinga henne. Hon protesterar. Handen över munnen. Han knäpper upp hennes byxor. Knäpper upp sina egna. Hon sprattlar. Ett slag. Hårt. Hon är rädd. Hon gråter.
– Käften!
Han våldtar henne. Han är kall. När han är klar med henne skrattar han. Ett rått skratt. Hon säger att hon ska gå till polisen.
– Du skulle bara våga.
Hon tar upp sin mobil och slår numret till larmcentralen.
– Jag skulle vilja anmäla en våldt…
Hon hinner inte säga mer innan hon får ett hårt slag i ansiktet. Hon faller i...